Lag-pinne och Onnie-pinne

Agilitysäsongen är här! Äntligen! Och vi har tävlat hela helgen 😀

Igår var det lagtävling på hemmaplan. Vi saknade en valfri pinne. Mia gick ut starkt med att missa banvandringen 😛 Men sen lyckades vi faktiskt få runt tre hundar på sammanlagt 10 fel. Med det resultatet trodde vi att vi var chanslösa, men för en gångs skull blev det stolpe in och vi fick den andra av två pinnar och vips så var vi SM-klara, bara sådär!

I hopploppet lyckades vi missa vår start. Jag förstår inte hur vi lyckas! Hela tiden dessutom! Under säsongens gång har vi missat ett antal banvandringar. Och det är ju mer än en gång som vi varit nära att missa starten. På ett sätt är det ju lite komiskt men det kan ju också vara lite irriterande i längden 😛 En fruktansvärt ful lagbild fick vi till som avslutning på dagen:

Lag Nystar SM-klara

Idag packade vi in hela familjen i bilen och åkte till Strängnäs för att Onnie skulle tävla. Jag hade visst inte kollat upp hur långt det egentligen är till Strängnäs, men nu vet jag i alla fall att det är alldeles för långt för bara två starter för min smak.

Onnie kändes i alla fall kalasfin trots långt vinteruppehåll. I agilityklassen släppte jag henne liiite för tidigt från gungan. Hindret stod som tredje sista hinder och jag hann tänka att vi skulle klara det, vilket man absolut inte får göra innan man faktiskt är i mål. Alltså stack hon lite för tidigt och vi fick en femma. Men vi hade bästa tiden och det är jag himla nöjd med i den konkurrensen!

I hoppklassen missade jag banvandringen! När jag väl gått av Onnie efter agilityklassen och kom till banan var det knappt två minuter kvar. På den tiden han jag memorera hinderordningen men inte så mycket mer. Som tur var va det en lätt bana och jag hann faktiskt läsa nummerskyltarna medan jag körde 😛 Någon stor sväng här och där blev det men det räckte ändå till en tredjeplats och pinne så jag är nöjd 🙂

;

Underbart väder

Efter några riktigt blåsiga dagar och ett deprimerande återfall i vintern är vädret äntligen på rätt väg igen. Idag har det ju varit alldeles underbart ute!

Axel är dessutom ledig i nästan två veckor nu så det passar alldeles utmärkt om våren hade planer på att komma.

Vi har varit ute hela dagen allihop. Och då menar jag allihop. Barn, hundar, katter, höns och till och med fåren fick komma ut och beta grönt gräs.

Pixel fick valla idag. Det var ju drygt sex veckor sedan sist och då nötte vi delningar med varierad framgång. Planen var faktiskt att låta vallningen vila ett tag för att den senaste tidens träning skulle få sjunka in lite. Men jag hade kanske inte tänkt att det skulle gå så lång tid. Men vilan har visst haft effekt för Pixel gick verkligen kanonfint idag! Helt plötsligt kom jag återigen på hur roligt det är att valla och blev riktigt sugen på att tävla och gå kurs. Varför är det alltid såhär? Så fort agilityn kommer igång glömmer jag bort att något annat kan vara roligt.

En eftermiddag i skogen

Igår tog vi hela familjen med oss upp i skogen och grillade korv. Det är så perfekt att ha en grillplats så nära i ”vår” lilla skog. Hundar och barn kan springa hur dom vill och man stör ingen.

Smile

Den här lille killen har börjar le på riktigt nu. Glad helg på er alla!

Projekt agilityhund

I år är ju tanken att Pixel ska debutera som agilityhund. Närmare bestämt första helgen i maj.

Vi har hittills tränat ganska sporadiskt. Han kan alla hinder men det har inte direkt funnits någon plan med träningen. Jag har varit rädd att köra igång på riktigt för tidigt utan har medvetet valt att vänta för att han ska kännas helt färdig i kroppen. Jag har också känt att det är svårt att ta den unga hunden på allvar och verkligen satsa när jag redan har två andra hundar. Vi har helt enkelt inte haft så bråttom. Men så insåg jag att debuten ändå närmar sig och kände att vi behöver en plan och struktur i träningen. Alltså frågade jag Lydia om vi inte skulle göra en ordentlig träningssatsning med våra småttingar. Lyra är ju bara halvåret yngre än Pixel och det är ju helt klart roligare att göra det tillsammans!

Resultatet blev en ordentlig planering som sträcker sig fram till debuten där vi ska hinna träna igenom allt vi anser att hundarna ska kunna innan vi tävlar för första gången.

Det är ju fantastiskt roligt att träna dessa småttingar! Dom gör så mycket konstiga saker! Jag vet inte hur många gånger vi sagt ”vad hände där???”. Det är hopp över däck, hopp in i däck, springa runt hinder som står mitt framför nosen, snedda rakt över mattes linje för att man måste ta tunnelingången där borta… Många skratt har det blivit 🙂

Första tredjedelen av planeringen är avklarad. Vi har mycket kvar att träna på, men det börjar faktiskt märkas att träning ger resultat. Det är himla häftigt att se hur båda hundarna utvecklas och sakta men säkert börjar känslan av att dessa småttingar en dag kommer att bli riktiga agilityhundar att infinna sig.

Sjukling

Tilde är väldigt sällan sjuk, peppar peppar… Men när hon blir det är det rejält. Igår vaknade hon med 40 graders feber och var såklart väldigt ledsen. Hon fick alvedon men vi fick ändå inte ner febern och i två omgångar kräktes hon upp allt vatten hon drack. I soffan, såklart.

På kvällen började hon klaga på ont i nacken. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att vara på den säkra sidan, eftersom nackstelhet och feber hos barn kan vara farligt. Lite oväntat blev vi skickade till jourkliniken för en koll. Typiskt nog jobbade Axel natt så jag fick själv packa in barnen i bilen och åka till sjukhuset.

Läkaren på jourkliniken tyckte inte att nacken var några problem, däremot så blev hon bekymrad över att Tilde verkade ha ont på blindtarmssidan av magen och skickade oss vidare till akuten. Tilde såg vid det här laget riktigt risig ut men verkade i alla fall inte ha ont i magen längre. För säkerhetsskull fick vi åka upp till barnavdelningen för undersökning. Efter två festisar och starkare febernedsättande medicin så piggnade hon tillslut till och vi fick åka hem.

Axel hade turen att få ledigt resten av natten och mötte upp oss på barnavdelningen vilket var väldigt skönt. Klockan hade nämligen hunnit närma sig midnatt och jag kände mig mer som en zombi än en fungerande människa.

Idag är Tilde betydligt piggare och Tildes föräldrar betydligt tröttare än gårdagen. Men det viktigaste är såklart att hon mår bra igen!

Emil fyller månad

En hel månad har han hunnit bli! Vi varvar bra nätter med riktigt dåliga nätter. Vakna dagar med riktiga sovdagar. Och i övrigt äter han mest. Som en riktig bebis med andra ord 😉

Att ha två barn funkar än så länge hur bra som helst. Det känns faktiskt alldeles naturligt. Än så länge är det ju extremt enkelt med en liten bebis utan vilja, i jämförelse med en Tilde med massor av vilja. Och det kommer såklart att ändrad med tiden. Men jag antar att man lär sig hantera det också. Annars ser jag bara fördelar med andra barnet. Man tar allt med ro och vet att det löser sig tillslut. Man stressar inte upp över lite barnskrik, man vet att bebisen överlever ändå. Och när man släppt all den där prestigen och oron är det lättare att bara njuta av sitt barn 🙂
Liten börjar bli stark i nacken

Mina fina älsklingar

Tilde ringer farmor

Vi vet inte hur mycket farmor egentligen fick ut av samtalet, men vi tyckte det var väldigt underhållande 😀

Tre veckor

Liten fyller tre veckor idag och har firat detta genom att sova hela natten i egen säng! Kanske inte låter som någon stor grej, men för oss är det det! Vi har nämligen inte förstått hur andra föräldrar gör för att lyckas med detta 😉

Matpaus var tredje timme kräver denna glupska lille man, men så växer han också 400 g i veckan. Börjat bli en stor kille nu med andra ord 🙂

Wee!

Man blir glad av agility! Så är det bara!! Blev medryckt på ridhusträning idag. Hade egentligen inga som helst planer på att träna idag, eller ens den här ridhussäsongen. Men efter några ensamma och långtråkiga dagar här hemma, då Axel jobbat hela dagarna, började jag känna mig lite lätt lappsjuk och i stort behov av att komma ut och träffa lite folk. Och när motivationen är så hög känns det faktiskt inte det minsta krångligt eller jobbigt att släpa iväg två barn och hund till ridhuset. På mindre än 20 minuter hade vi alla tagit oss från soffläge och hem till Lydia. Måste vara nytt rekord 😛

För att inte göra livet allt för svårt för mig själv tog jag bara med Onnie, och det var hon glad för. Dagens övning var en jätterolig bana där vi introducerade något så ovanligt som tunnel under gungan och det gick ju bra det med 😀

Det var i alla fall fantastiskt, underbart roligt att få springa igen. På riktigt! Utan mage som hoppar och studsar och utan smärta i fogarna. Min kondition var väl kanske inte på topp men Onnie kändes i alla fall fin och sansad trots att det var typ fyra veckor sedan hon gjorde något vettigt senast.

Efter det här är det ju omöjligt att inte längta ihjäl sig tills att säsongen drar igång på riktigt. Kom nu våren!!