Fenomenet med gatlyktorna

För några veckor sedan var jag och Axel som vanligt ute på kvällspromenad med jyckarna. Just när vi passerade en gatlykta så slockande den. Han tyckte det var ett väääldigt lustigt sammanträffande. Själv tyckte jag inte alls att det var särskilt konstigt eftersom det händer mig lite då och då, till och med väldigt ofta när jag tänker efter. Axel hade aldrig någonsin varit med om det tidigare…

Efter den här kvällen så har jag så klart börjat lägga märke till det. I början var det lite roligt när vi kom gåendes och någon lykta i närheten helt plötsligt slutade lysa, men nu har det hänt så många gånger att det börjar det bli lite mer av ett mysterium. Hur är det möjligt? Det händer inte bara när jag är ute på promenad heller. Förra vintern hade jag en period då varenda gång jag kom körandes in i garnisonsrondellen från stan-hållet så slocknade en och samma lampa. Den slocknade förresten någon gång när jag cyklade förbi, fast år andra hållet också. Är det ren slump att jag råkar gå/köra/cykla förbi lampor som är för gamla för att vara funktionsdugliga längre och bestämmer sig för att dö precis just då? Kan man ha sådan tajming?! En annan teori som jag hade innan Axel med ett rått skratt tok-dissade den var att ledningarna ligger precis under asfalten och att tyngden från mig eller bilen gör att lamporna slutar lysa. Fast den hålle inte i längden heller eftersom lamporna inte alltid slocknar precis när jag passerar…

Jag har ingen aning hur det kan komma sig, men konstigt är det. Axel tror att det är något mysitiskt fel med mig, jag är naturvetare och tror stenhårt på att det finns någon förklaring… 😉  Är det någon som brukar uppleva samma fenomen och kan komma med en bra förklaring??!!!

Efter regn kommer sol, eller efter vinter kommer vår -jag vet!

Tänka sig så snabbt det kan vända här i livet. Bara någon dag efter att jag avreagerat mig här i bloggen började en massa trevligheter att inträffa. Det började med att jag och Lydia bestämde oss för att byta ut HU:s tråkiga lokal och hoppades på att appellplanen på BK var plogad för att få lite miljöombyte och med den lite träningsinspiration. Och minsan! Det är nästan pinsamt att säga det här, men ett lyckorus gick genom kroppen när strålkastarljuset sakta tändes över en välplogad, hyfsat stor appellplan i torsdagskväll på BK! Det var första gången den här vintern som jag sett ett sådant stort och framkomligt område. Jag tror både folk och fä var lika lyckliga över att kunna träna ordentligt igen och vi höll på  intensivt i säkert 1,5 timme. Efter passet var det nästan så jag kunde höra änglarna sjunga i skogen, så fantastiskt var det!!! Jag är väl helt enkelt träningsberoende, bara att konstatera… Träningen gav i alla fall så mycket inspiration att jag bums bestämde mig, och även lyckades övertala Lydia till, att anmäla till lydnadstävlingen här i stan i Februari. 😀

Bara att sätta upp ett mål, att ha en tävling att se fram emot, gör stor skillnad. Nu finns det ju en anledning att träna! Det spelar inte ens någon roll hur det går på själva tävlingen… Bara att ha någon att sikta mot, att få gå upp alldeles omänskligt tidigt en lördag för att få tävla, sitta där på lottningen och vara sådär lite lagomt pirrig i magen, gör att det är värt det!  20:e mars, då smäller det, tjohooo! 😀 Förutsatt att jag inte glömmer att anmäla nu då…

Sen till kanske den största händelsen av dem alla. ..Till kanske ett av mina större livsavgörande beslut ever!!! Jag och hundarna ska flytta… vi ska flytta till en löjligt stor lägenhet (fortfarande i Lambohov dock)… men vi ska inte flytta dit själva… utan.. med världens bästa Axel! Vi ska lixom bli sambos, jag hundarna och Axel!!! 😀 Knappt har jag outat för världen att vi numera är 4 individer i min flock, så  avslöjar jag detta 😉  Första mars tar vi vårt pick och pack och lämnar min älskade lägenhet för alltid. Men utan en endaste tår, för jag och hundarna ska flytta till ett mindre palats! Eller vad säger ni om det här: eget hundrum, helt utan möbler för nördiga hundaktiviteter närhelst jag känner för det 😛 Välkommna på inflyttningsfest i April säger jag!

Sen till den sista godbiten i dagens inlägg, som jag knappt vet om jag får avslöja än, så jag hintar bara lite… Om allt går som det ska kommer förhoppningsvis en massa små Peppisar se världens ljus i vår 😉

Summa sumarum… Det är inte så tokigt just nu ändå. Våran kan faktiskt få vänta lite till för det händer ändå så mycket roligt just nu. Och snön kan gärna få ligga kvar för appellplanen på BK blir så mycket trevligare så! 😀

Kramar från oss!!!

Jag är så jävla trött på vintern!!!

Jag brukar vanligtvis se mig som, kanske inte alltid en optimist, men i alla fall en realist. Även om saker inte alltid går som jag vill så brukar jag acceptera läget och liksom bara flyta med, men nu går det bara inte länge, JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ VINTERN!!!

Jag är så jävla less på att varje morgon behöva välja mellan att skotta fram bilen och skrapa rutorna tills fingrarna trillar av, eller gräva fram cykeln ur snödrivan som någon snäll kommungubbe ”valde” att lägga precis vid cykelstället…

Om jag väljer cykeln till jobbet så är jag så jävla less på att slira fram på diagonalen i snömodden och med risk för livet komma fram genomsvettig till jobbet på dubbla vanliga tiden. Det gäller förresten också bilen, förutom att arselet är helt genomfruset eftersom stjärtvärmaren precis har hunnit vaknat när jag är framme…

Har också kunnat konstatera att livet som hundägare vintertid inte är kompatibelt med mina tappra försök som att inte se ut som en dagtid, då finskorna blir helt genomblöta av all j-vla SNÖ när jag är ute på lunch-kissen. Och om jag lyckas undvika värsta snöhögarna på lunch-kissen så är fötterna ändå nersprutade med äckel-SNÖ efter cykelturen tillbaks till jobbet…

Jag är också så förbannat trött på att behöva pulsa -i SNÖN! Faan, jag vill kunna gå normalt!

Jag är less på att det är mörkt heeeela tiden. Det är inte ens mysigt att tända ljus längre, det har jag tröttnat på…

Det är värdelöst när det är sisådär runt nollan, för då ska det alltid snöa. Hundarna blir blöta och får isklumpar mellan tårna. Lika illa är det när det är -20, för då kan man inte ens gå ut utan att näsan trillar av…

Jag är förbannat trött på att behöva klä på mig 10 minuter varenda gång jag ska gå ut. Jag älskar mina termobyxor, men inte så mycket att jag vill sätta på mig dem 5 gånger per dag…

Jag är inget växelvarmt djur utan föredrar jämn temperatur, runt 20 grader sisådär. Varmt, kallt, varmt, kallt är liksom inte min grej…

Men allra, allra mest är jag less är jag på att inte ha en vettig SNÖFRI gräsplätt där jag kan få träna hund!

Jag vill helt enkelt att det ska bli vår!!!! Jag vill ha sol, ljus, fågelkvitter, vitsippor, blåsippor, porlande bäckar, klarblå himmel, lukter, leenden och SNÖFRIA TRÄNINGSPLANER och massa AGILITY!!!! Åååååh, vad jag längtar!!!!!!!!!!

Nytt år, nya mål

Upddateringsfrekvensen här på bloggen är bedrövlig, jag vet! Men jag ska bättra mig, lovar!

Saken är väl egentligen den att det inte finns så mycket att blogga om just nu. Det är lite som att tiden står stilla i väntan på att våren ska komma och tävlingssäsongen ska dra igång igen 😉

Men egentligen händer det ändå en massa i mitt liv just nu. Och det är uteslutande bara jättetrevliga saker. Faktum är att det var länge sedan livet var så bra som det är nu och jag försöker njuta så mycket som det bara går! 😀

Igår var det årsdebut för agilitysäsongen och det kunde ju inte ha börjat bättre. Index gjorde ett kanonlopp i agilityn som slutade med vinst och vår första agility-pinne, wee!! Hopp-loppet kändes också grymt bra, men som vanligt i agility så är marginalerna minimala och under en tiondels sekund släppte jag honom med blicken och han förvann in i slalomen bakom mig. Helt och hållet mitt fel och jag var supernöjd ändå. Trots två trassligheter på vägen gick vi ändå in med näst snabbaste tiden.

Pepper debuterade för första gången officiellt, och tänka sig -han blev inmätt som small-hund 😛 Jag hade ju inga som helst förväntningar och blev glatt överraskad när taxis lade in en växel till och sprang snabbare än någonsin tidigare. Nu ska vi bara fixa till slalomen och öka farten på blanshindren, sen finns det hopp för den hunden också 😛  Vilken start på året!!!

Grattis till Hedvig och Troll som tog sista pinnen genom en kanonlopp av Eva ,och till Åsa och Max som öste gärnet och vann med ett mycket snyggt lopp!!

Även på jobbfronten flyter det på bra nu. Jag hittils i år hunnit med att få en artikel till accepterad och det nya projektet håller på att dra igång på allvar. Ansökan till konferensen jag sökte innan jul blev accepterad och resan är bokad så i mars drar vi till Kalifornien och Axel ska med, tjoho va skoj det ska bli! 😀

Badrummet är färdigt och med alla fina handdukar och matta från mamma i julklapp blev det riktigt fint! Tack så mycket!!! Bilder kommer…

Jag borde väl egenltigen ha skrivit en massa om mina kommande mål för året och inte minst utvärdera förra året. Men jag orkar faktiskt inte. Jag är supernöjd med förra året och vet att även om jag skriver ner en massa mål nu så kommer det ändå hinna ändra sig på vägen. Jag vet vad jag vill och det får helt enkelt räcka. Huvudmålet får väl bli att ha skoj, klyschigt ja , men ack så viktigt! 😉

Ha det gött!!