Tax, någon?

Pepper ska bli pappa! Nu är det ingen tvekan längre. Tittade precis in i Lenas blogg och läste att Caisa börjar bli en riktigt tjockis. Härligt! Nu hoppas vi att en hel hög med små, pigga taxisar ser världens ljus som sisådär 3 veckor 😀

Bilden tagen av Lena Martens

Om någon är sugen på en egen liten, röd kortbening, hör av er till Lena! Hennes hemsida hittar ni på: http://www.tonedos.se/

Fler taxar åt folket!!!! 😛

Det där appellspåret…

…ja, innan jag glömmer bort känslan och tankarna från igår så måste jag skriva ner dem.

Den här tävlingen var inte riktigt som någon annan tävling som jag tävlat. Dels så var det såklart en helt ny gren (har aldrig ens sett en brukstävling innan) och dessutom, eftersom tiden var knapp med USA resan som kom emellan, så var jag tvungen att lägga upp en ordentlig träningsplan och följa den. Och det funkade ju!!!

Känner också att jag hade jättestor nytta av mentaltränings-kursen vi haft med hundgänget i vinter, och det var verkligen en häftig känsla att  jag kan styra mina känslor och min inställning bara genom att tänka rätt! Jag visste ju som sagt inte alls vad jag hade att vänta mig, hur tävlingen skulle gå till, men jag försökte föreställa mig alla momenten i huvudet och gjorde upp en plan för hur jag skulle förbereda mig och bete mig vilket gjorde att jag kunde gå in och känna mig säker. Jag vågade också ta mig tid för att förbereda mig och hunden inför momenten, förökte vara en lugn och säker förare för min hund och gick in min ”bubbla”, helt enligt kursbokens rekommendationer 😛 Och det kändes verkligen kanon!! Jag kan varmt rekommendera lite mentalträning till alla hund-tävlande människor!!! 😀

Så över till tävlingen då. Dagen började med spåret. Självklart blåste det halv storm men vi hade ändå turen att få medvind på sträckan ut och motvind på sträckan in. Pepper började med att gå ut och plocka in första apporten som om han aldrig gjort annat än att apporterat små träpinnar på en åker. Det är inte sant! Tvärtom har jag slitit som ett djur för att få den lille mannen att förstå att det ligger mycket värde i en liten träpinne. Faktum är att vi hann bara gå 3 riktiga spår innan tävlingen eftersom jag lade ner all tiden på att lära honom att söka pinnar. Men lagom till tävlingsdagen verkade alltså polätten ha fallit ner 😀 Andra pinnen trodde jag att han missat eftersom spåret blåst iväg så mycket. Pepper sick-sackade fram och när jag precis började ge upp hoppet kommer han farandes med pinne nummer 2. Jag blev alldeles övveraskad och såklart också alldeles lycklig! Resten av spåret gick utan problem, men sen kom kallduschen. I viltspår ska man gå typ 7 meter efter hunden och eftersom jag fick lite påbackning i höstas när vi gick prov så gjorde jag en markering med tejp på linan vid just 7 meter. Inför appellen visste jag att det skulle vara minst 10 meter mellan hund och förare men hade liksom glömt att markeringen satt vid 7 meter. För att inte gå för nära hunden var jag jättenoga med att hålla koll på markeringen, så det var inte utan att jag kände mig som världens mest korkade när dommarna påpekade att jag haft för kort lina och drog ner Peppers perfekta spår till en 9:a. Suck!!! Jag kommer i alla fall aldrig att glömma att det ska va 10 meter till hunden efter det där…

Nästa nybörjarmiss kom vid budföringen. Jag hade liksom aldrig fattat att mottagaren ska klappa på hunden innan den får springa tillbaka. Pepper flydde mer eller mindre i panik tillbaka till mig när den främmande gubben på andra sidan böjde sin ner över honom för att klappa, vilket är ungefär det värsta som kan hända i taxis värld. Som tur är är ju bedömmningen mycket snällare i brukset än i lydnade, så vi nollade inte i alla fall.

Under platsliggningen glömde lilleman för en stund bort sin uppgift när en doft av vilt passerade hans lilla nos och han var såklart tvungen att resa sig upp för att vädra ordentligt. Sedan kom han på sig och lade sig ner igen, suck.. Men som sagt, bedömmingen är snäll i bruks. Resten av lydnaden gick som en dans, 10:or på bland annat både framförgåendet och apporten, som länge har känts som en omöjlighet. Som sämst fick vi en 8:a på fria följet. Efteråt kom det nästan en tår av lättnad, vi hade lyckats genomföra hela tävlingen och vi hade inte skämmt ut oss. Hur det än hade gått så hade jag varit supernöjd, men nu blev det ju lite extra roligt med det här resultatet 😉

Nu är bara frågan vad vi ska ta oss an här näst, lydnad klass II eller lägre spår, tål att funderas på…

Tack så hemskt mycket också för att gratulationer och snälla ord! Stort, stort tack också till Axel som ställt upp och tränat budföring i hallen typ varenda kväll i 2 veckors tid och såklart till Lydia -världens bästa träningskompis! Ni är är guld värda!!!!

Innan jag avslutar för ikväll vill också passa på att gratta Index som fyller 3 år imorgon; GRATTIS tok-hund!!!

Vi gjorde det!!!

Hundarna ligger utslagna på golvet och själv orkar jag knappt hålla ögonen öppna, så det får bli en snabb uppdatering här idag.

Pepper har i alla fall debuterat som brukshund och gjorde det med bravur måste jag säga! Uppflyttade med 277,50 poäng (lydnad 202,50 och specialen 75,00) och desstuom gick vi lite oväntat och vann hela tävlingen!!! 😀

Jag är så otroligt jättestolt över min lilla tax!!!! Behöver jag säga mer…? 😀

Mer detaljerad rapport kommer senare, nu ska vi sova!

MH och massor med träning

Det är lika bra att fortsätta med en lägesrapport nu när jag ändå har ångan uppe. Anledningen till att jag inte har hunnit skriva något här sedan vi kom hem är att jag galet nog har anmält Pepper till appellspårtävling nästa helg. Vi är inte alls klara med allt som man nu ska kunna och har därför lagt oss i hårdträning. Ännu har vi inte ens hunnit gå ett riktigt spår, gaaah! Det är också lite läskigt att tävla i en helt ny gren. Jag försöker föreställa mig hur det kommer att vara för att inte bli hysteriskt nervös. Frågan är om det hjälper. Hur som helst. Vi har en vecka på oss nu att finslipa det sista. Det kan gå! 😉

För att få tävla bruks måste hunden ha gjort MH-test. Därför åkte jag och jyckarna till Finspång igår för att Pepper skulle få göra just detta. Jag hade räknat med en totalkatastrof, men det slutade faktiskt med bara en smärre katastrof. Den lille mannen är tuffare och modigare än vad jag trodde, men någon brukshund är han ju då absolut inte. Men som sagt, för att vara tax tyckte jag att han skötte sig bra. Nu har jag papperet i min hand med ikryssad ”känd mentalstatus-ruta” , så nu är det bara att köra gärnet på söndag. Håll tummarna för oss!!!

Sista delen av resan

Jag hann aldrig med den sista rapporten från resan när vi var där och sedan vi kom hem har det varit massor att göra, så jag har helt enkelt inte hunnit. Här kommer en liten snabb sammanfattning i bilder från dagarna i New York:

Tre ord som beskriver den här staden: rörig, färgsprakande och otroligt häftig!

Ja det var precis som alla säger, i NY går man hela tiden och tittar upp i himmelen. Det var knappt så att ljuset tod sig ner mellan husen.

Ofattbart höga hus faktiskt. Med min höjdskräck är jag glad att jag inte är husbyggare i NY...

Sedan var det bara att bocka av alla "saker man måste ha sett": frihetsgudinnan...

...Central Park...

...före detta World Trade Center, numera "ground zero". Det var helt omöjligt att föreställa sig det som hände där för några år sedan. Man kunde fortfarande känna vibbarna i luften tyckte jag, usch va fruktansvärt! Nu håller de på att bygga en minnesplats där husen en gång stod. Hålen i marken efter husen ska bli fontäner och runt om ska nya skrapor byggas för att ersätta det som var. Blir nog jättefint när det är klart.

Sen var det dags att se NY uppifrån. 186 våningar upp i Empire State Building. Det var så overkligt att jag inte ens blev höjdrädd.

Bilarna syntes bara som små prickar. De små husen var det vi i Sverige kallar för höghus... Det var värkligen mäktigt att se, man fick liksom helt andra perspektiv på saker och ting.

Avslutningsvis gick vi på hockey i times square garden. 18000 personer tar den arenan och det var så gott som fullsatt! Inte för att jag brydde mig så mycket men lagen som spelade var viss rangers vs. islanders... 😛

Axel tittade på hockeyn, jag och Emma fokuserade på andra saker 😉 Jag minns för övrigt fortfarande sången man skulle sjunga när hemmalaget gjort mål: goaaal, goaal, goaaaaaaal! ...piece of cake! 😛

Mycket representativ bild faktiskt. 😛 Ungefär så här suddiga var vi när period 3 närmade sig sitt slut... Det var i alla fall den roligaste hockeymatchen jag någonsin varit på!

 

Kvällen fortsatte med cosmopolitans på en klubb i "meat packing district". Även det en märklig upplevelse. Jag menar, det händer ju inte direkt varje gång jag går ut att det slutar med att man blir bjuden på champagne och choklad-doppade jordgubbar av en rik knös från Saudi arabien...

...fast jag föredrar att dricka champagne med min egen "knös" 😉

Bra slut på en toppenresa!!! Okej, dagen efter kanske inte allt var helt tipp-topp… Men då är det tur att man bara minns de bra sakerna! 😛

Så, där har ni vår resa i korthet. I sommar bär det av igen till det stora landet i väster. Denna gång åker vi till Las Vegas och Miami. Ska bli såååå roligt! Och ja, jag är nog lite bortskämmd, jag erkänner 😛