CERT igen!!

Jag, Lydia och Disa klämde in oss i en bil och samåkte till Flen i lördags morse. Tre personer och sex hundar med tillhörande packning i samma bil, det funkar faktiskt 😉

Pixel börjar kännas lite trött och i behov av en vintervila. Han känns över lag lite stressig och slarvig, flamsig och omogen. Jag tror att en vintervila kommer att göra honom gott. Att få sova lite på saken och smälta all den här erfarenheten som första tävlingssäsongen har gett. Det var nämligen konstiga saker han hade för sig i lördags. Saker som jag egentligen vet att han kan, men han saknar just nu lite självförtroende och det brukar komma när han är trött. Nu kör vi sista tävlingen i Linköping och sen får det bli ett litet uppehåll för Pixels del.

Med Onnie däremot känner jag mig inte alls färdig för säsongen. Vanligtvis såhär års brukar jag känna mig rätt mätt på agility och tycka att det ska bli skönt med höst. Men inte i år! Jag antar att det är för att det är så galet roligt att köra med Onnie nu, att vi äntligen får tävla i klass 3 och får känna att vi har användning för allt vi tränat på!

Onnie gjorde ett jättefint första hopplopp i alla fall. Vi var nog precis lika peppade båda två och loppet räckte faktiskt hela vägen till en vinst! Vilket också betydde att vi fick ytterligare ett cert, det första i hoppklass! Så fantastiskt roligt! Och oväntat!

Agilityloppet kändes riktigt bra det med men tyvärr slarvade vi båda lite på A-hindret och fick ett nedfartsfel, men loppet gav oss en fjärdeplats och turligt nog sista sm-pinnen 🙂

Sista hopploppet bjöd på en fälla efter slalom som Onnie bara inte kunde låta bli att ta. I övrigt kändes hon fin men lite trött. Men hon är förlåten. Två cert och fyra sm-pinnar från de senaste två tävlingshelgerna. Herrejisses! Det är låååångt över förväntan!

Jag fick äran att hämta mina och Lydias priser och man måste ju säga att Flens BK jobbat på bra med sponsringen. Disa tog detta roliga kort när jag kommer tillbaka och kämpar med att inte tappa något 😉

Basse-update

För tillfället hittar man oftast vår bebis såhär:

Hela dagarna, och tyvärr också halva nätterna, står han och gungar på alla fyra. Det är väldigt gulligt, speciellt det där sista rycket han får innan han ska sova 🙂

Vi fascineras också av hur mycket energi det finns i den där lilla kroppen. Han kan bara inte vara stilla. Vaknar han till lite när han sover spritter det till i hela kroppen och sedan är han igång med sitt gungande igen. Det spelar ingen roll om det är mitt i natten, är man vaken så gungar man 🙂

Första tanden har också börjat synas. Och det märks att det kliar massor i tandköttet.

Han är numera också en väldigt vaken bebis. Det händer oftare att han sitter och tittar under promenaderna än sover. Och glupsk! Han fullkomligen älskar mat och mosar glatt i sig allt vi erbjuder. Ersättning vill han heller inte ha längre, men välling verkar bli en ny favorit 🙂

Sov-skrubb -check!

Jag har börjat se en trend här på bloggen. Ett inlägg per helg. Lite sällan kan tyckas, men det bevisat väl att det är på helgerna saker händer.

Den här helgen har jag inte tävlat, för ovanlighetens skull 😉 Jag borde ha jobbat, men vi har istället satsat på att bli klara med Tildes ”sov-skrubb”. Det här lilla projektet blev nog tillslut den renovering som tagit längst tid och fått mest omsorg räknat i timmar per kvadratmeter. Men nu är det gjort!

Jag fick (som vanligt nästan 😛 ) fria händer och vi utgick så mycket som möjligt från det material vi hade över från utbyggnaden. Vi tyckte oss ha råd med en burk färg, vilket fick bli svart, och Tildes senaste tjat-trend inspirerade till temat: natt!

Stjärnhimmel (med självlysande stjärnor såklart) och siluetter av nattaktiva djur. Vad passar bättre i en ”sov-skrubb”? 😉

Cert i Frövi

I helgen tävlade vi i Frövi. Tilde var hos farföräldrarna medan resten av familjen campade i husvagnen. Det är verkligen så himla gött när man kan bo på tävlingsplatsen sådär. Skönt för hela familjen att ha huset med sig. Synd bara att Bettan från -76 inte klarar sig så bra utan el. Istället var det mer som en lite lyxigare variant av tält. Men med tjocka duntäcken, kylväska till maten och nära till pizzerian så klarar man sig utan värme och kylskåp. Det var ju ändå underbart att sitta under tak när regnet vräkte ner även om vi spanade lite avundsjukt på alla fina, och snordyra, husbilar som stod parkerade runt omkring oss.

Onnie har i alla fall fortsatt leverera denna helg. Debuten i agilitytrean på lördagen avslöjade dock att vi har en liten hemläxa gällande tunneldiskriminering att göra. I trean gäller det inte längre att alltid ta tunnelingången framför nosen, nu måste man lyssna och ta den ingången matte visar på. Alltså en disk.

Hopploppet minns jag inte annat än att vi fick en rivning och lite strul in mot en tunnel som kostade tid, men det räckte ändå till plats 10 och en sm-pinne!

Söndagens agilitylopp gick desto bättre. Det var näst intill perfekt förutom att jag höll på att ramla och därmed drog henne med mig vilket gav en stor sväng in i en tunnel. Detta kostade lite tid, men vi tog en andraplacering och cert!! Så himla häftigt! Vi som för bara en vecka sedan tog oss ur agilitytvåan och nu fick vi ett cert och såklart ytterligare en sm-pinne!

I hopploppet avslutade vi med att gå i samma tunnelfälla som vi inledde helgen med, så nu jäklans måste vi träna på detta!

För Pixel har det varit stolpe ut i hoppettan igen. Han går så fint, men så är det någon liten rivning eller det att han är lite hårdhänt i slalomen och ramlar ur som ställer till det. Men men, det ger sig väl någon gång… Han debuterade ju också i agilitytvåan i helgen. Jag har undrat lite hur sjutton det ska gå eftersom vi inte alls har tränat så svårt. Men det gick faktiskt över förväntan. Vi måste helt klart träna mer banor som kräver handling, men omöjligt kändes det ju inte. Tvärtom var det mycket roligare och mer avslappnat att få jobba lite än att bara trippa runt och vara orolig för rivningar som det blir i klass ett.

Nu väntar två veckors vila och chans till lite träning innan nästa tävling.

Fagersta och Emil 6 mån

I helgen har jag, Pixel och Onnie varit i Fagersta och tävlat. Det va lite osäkert ett tag om det överhuvudtaget skulle bli någon tävling med tanke på all rök som kommit med den stora branden. Men efter att ha förhört mig om läget som visade sig lugnt, så åkte vi. På vägen upp åkte vi igenom stora rökslöjor. Mycket märkligt, först sol sen såg man helt plötsligt inte ens bilen framför.

Tävlingen var ganska liten med många roliga inslag, så som det kan vara i klass ett 😉 Sammanfattningsvis kan man säga att hundarna skötte sig strålande! Onnie nollade och vann sitt agilitylopp på lördagen och blev därmed klass 3-hund på heltid! Pixel nollade och vann sitt agilitylopp på söndagen och blev uppflyttad till tvåan 😀

Natten tillbringades i tält på tävlingsplatsen. Rena semestern för en småbarnsförälder då jag bara blev väckt ett par, tre gånger och kunde sova ända till klockan sju 😛 På kvällen festade vi till det med pizza och juice. Party! Verkligen! Ni ser ju 😉

Söndagen innebar också att Emil fyllde 6 månader. Jisses så fort tiden går! Och stor börjar han bli också. Nästan nio kilo tung, första tanden på gång, kan sitta kortare stunder själv och har utvecklat ett fruktansvärt gnäll-skrik. Men söt är han och fortfarande över lag en nöjd bebis. Lite mer som en människa och därmed också mycket roligare tycker jag 🙂

Nu är vi igång igen

Vi renoverar. Igen. Men den här gången är det bara ett litet projekt. Den lilla sidovinden i Tildes rum ska bli en ”sov-skrubb”. Det börjar bli dags för Emil att flytta ut från mammas och pappas sovrum och tanken är då att han och Tilde ska sova i samma rum. Men för att dom inte ska störa varandra på nätterna får Tilde flytta in i sin ”sov-skrubb”. Emil ska få den andra sidovinden till sin så småningom.

Konstigt nog är det återigen roligt att hålla på. Jag älskar att snickra och pyssla och även om jag blir otroligt less på det efter ett tag, brukar det inte dröja länge innan suget kommer igen. 😉