Diverse hundsaker, någon?

Jag har äntligen gjort det!! Jag har städar ur min hundlåda! 😀 Nu är den äntligen möjlig att stänga igen och jag behöver inte bry mig på typ 5 år framöver, yeah!

Det blev så klart en hel hög med diverse saker som jag inte vill ha kvar. Min första impuls var att ta allt under armen och traska ut till soptunnan, men så kom jag på att innan jag gör det kanske jag ska kolla om det är någon där ute som skulle vilja ha något. Om du hittar någon pryl du känner att du vill adoptera, hör av dig så tar jag med den nästa gång vi ses 🙂

Saker som med nöje skänkes bort:

1. Ställbart halvstryp, typ Pepper-storlek. 2. Reflexsele, Index-storlek. 3. Blink-halsband, fungerar utmärkt, Pepper-storlek. 4. Relfexhalsband, Index-storlek.

 

Saker jag kan tänka mig en liten slant för:

1. Säkerhetssele till bilen, passar stor hund ca 25 kg: 200 kr. 2. Blingbling-halvstryp, Index-storlek: 100 kr

Vardagslyx

…att kunna lämna konerna framme efter lydnadsträningen eftersom det är min alldeles egna plan och ingen kommer att störa sig på det! 😀

Nackdelen är väl att det inte finns någon ursäkt för att inte träna 😛

Ikväll kommer mamma och Bill på besök, ska bli väldigt trevligt med en helg tillsammans! Vi ses ju inte allt för ofta sedan jag valde att flytta 40 mil hemifrån…

TREVLIG HELG!!!

Spotta ut sorken!

Sedan en vecka tillbaka är Pepper hemma igen.  Det känns fantastiskt bra! Jag har saknat den lille korven och hans små egenheter. Det blev en väldigt konstig situation när Index försvann och jag helt plötsligt inte hade någon av mina hundar hemma. Det var ju knappt så att folk kände igen mig när jag kom släpande på endast en liten försynt sheltie.  Nu känner jag att jag har fått tillbaka lite av min identitet och jag är full av entusiasm över att ta tag i lydnaden med Pepper igen!! Men allra, allra mest glad är jag över att få ha det bästa gosedjuret tillbaka i sängen när det är dags att sova!!!! 😀

Imorse var jag med om en lite lätt bisarr nära-sork-upplevelse igen. Pepper försvann ut på åkern men kom efter lite tjat tillbaka igen. Eftersom jag har blivit en mycket bättre matte som numera har godis i jackfickan så tyckte jag att det var på plats med en liten belöning nu när taxen faktiskt behagade att komma på inkallning. Men Pepper, den annars så glupska hunden, vägrade att ta godisen! Konstigt tyckte jag och försökte trycka in en liten foderkula i munnen på honom. Då kände jag att han hade något i munnen. Aha, en äcklig bajskorv tänkte jag, (det förklarar ju varför han ratade godisen) och bände upp munnen på honom. Men icke! Ut ur munnen ramlade inte någon äcklig bajskorv utan en slemmig, skrikande sork!!! Ila har ju redan visat sig vara en mördar-sheltie och dödar ogenerat både soffkuddar och levande små djur. Pepper (jakthunden!) däremot, han är visst lite mer rädd om sina leksaker och bär dem så försiktigt för att de inte ska gå sönder. Detta gäller tydligen också sorkar. Sötaste Pepper! ❤

 

 

Valpar

De senaste veckorna har bara svischat förbi. En intensiv vecka i Danmark och terminsstart på universitetet har inneburit massor med jobb och jag vet inte riktigt vart tiden tog vägen. Uppenbarligen fanns den inte för att jag skulle hinna med att blogga. Nu däremot MÅSTE jag skriva ett inlägg! Axel och jag har nämligen varit och hälsat på valparna på kennel Cabaroo!!! Någon av dessa små sötnosar ska alltså flytta hem till oss om ungefär 6 veckor 😀 Valparna är nu lite drygt 4 veckor och var såklart söta som socker! De var allihopa väldig jämna i både storlek och temperament, och jag blev lika förtjust i dem allihop. Vi fick också förmånen att träffa inte bara tiken utan också hanen med tillhörande hussar och mattar. Supertrevliga allihop, både hundar och människor! En toppendag helt enkelt! Bokningsavgiften är betald och 15 kg hundmat fick vi med oss hem. Så nu är det bara att vänta och längta. Om två veckor får jag veta vem som blir min! 😀

Jag är glad att jag slipper välja för alla är lika fina!

Den röd-vita tiken roade sig med kameraremmen

Den merle-färgade tiken föredrog fingrarna. Här ser hon bara oskyldigt söt ut...

...men så var inte alls fallet 😉

Den svart-vita tiken med sin lustiga teckning

Vilken det än blir så är jag övertygad om att det kommer bli ett litet monster som håller oss sysselsatta all sin vakna tid... 😀

Kärlek!

Och som avslutning, fina pappa Spiiku

 

 

 

 

Grisar, grisar…

Jag har egentligen inte alls tid att blogga nu. Jag borde sova. Imorgon (eller snarare inatt) åker vi på kurs med jobbet till Danmark. I en vecka ska vi lära oss allt om stress hos djur. Ska bli skoj, men det är lite väääl tidigt att behöva gå upp 03.30. *Gäsp*

Därför blir det bara en snabbrapport här och nu. Idag fick vi en rundvisning  hos grisarna som bor bara en liten bit bort från oss. Det är våran supersnälla granne Jocke som äger dem och som idag frågade om vi inte ville ta oss en titt. Lämpligt nog hade vi kameran med oss för där fanns allt från 12 timmar gamla små kultingar till slakfärdiga suggor och den store galten. Jocke har bara en liten besättning med djur, 30-40 suggor och är väldigt mån om att de ska ha det bra. Man önskar att alla djurägare skulle vara så fäst vid sina djur som Jocke är.

Tomt

Heba och Lisa har åkt hem igen. Det är tomt. Speciellt efter Heba som påminner så otroligt mycket om Index. Jag har alltid tyckt att Heba är Index feminina motsvarighet och det har såklart varit otroligt roligt att få ha henne här, men också ganska jobbigt. Hon påminner om Index till utseendet, har samma uttryck och samma små egenheter. Söta Heba, saknade Index…

 

Fint besök

Heba

 

I fyra dagar har vi haft fint besök av Heba och Lisa. Så mysigt det har varit att ha en hel flock av hundar här hemma igen! För Ilas del har det varit fyra dagar av självutveckling. Heba bestämde sig redan dag ett för att lära Ila aaaallt hon kan, och Ila var inte sen att hänga på. Dessa två har sprungit, sprungit och sprungit. Skällt, studsat och varit precis galna. Härligt! Inte visste jag att min hund var en sådan galning, även om jag hoppats att det skulle finnas något sådant under den där fluffiga pälsen.

Lisa

 

Heba tycker att vi har asballa får här hemma! Eller, de kanske ser lite konstiga ut, men asballa är dom!!! Katterna tycker inte att Heba är alls lika ball, även om den stora katten tar det med ro. Den lilla katten har flyttat in i gästrummet och tänkter inte komma ut fören hundarna har åkt hem…

 

 

Heba säger: titta va ballt, dom har får här, inomhus!!! Ila undrar vad Heba glor på och katten tänker uppgivna tankat om hur korkade hundar är 😛

Index är hemma igen

Fast i lite mer, eh …komprimerad form eller vad man nu ska säga 😦

 

 

Jag undrar hur mycket man kan gråta över en hund? Hur mycket som helst verkar det som i mitt fall. Jag trodde att hämta urnan igår skulle vara som att hämta vilket paket som helst, men inte då. Väl inne på djurkliniken började det bränna bakom ögonlocken och jag var tvungen att rusa ut till bilen med paketet i famnen för att inte börja stortjuta framför sköterskan.  Väl i bilen kunde jag inte låta bli att ge lådan en stor kram, det var ju ändå min hund som låg där i. Folk som gick förbi bilen just då måste ju ha tänkt konstiga tankar om mig…

 

Index i paketform… Omtänksamt ”pyntat” med ett guldhjärta.

 

Jag vet precis vart Index ska ta vägen sedan, men det får vänta till våren då vädret är mer tillåtande. Jag är säker på att han kommer att trivas som fisken i vattnet! Tills dess får han stå i bokhyllan uppe i hundtränings-rummet bredvid kortet av Madde. Mina två bästa vänner som båda tvingades lämna jordelivet alldeles för tidigt. Livet är så förbannat orättvist!

 

Tänkt att det där en gång var min hund. Overkligt!

Jag har en mördar-sheltie

Under ytan döljer sig...

Ja, hon må se oskyldig ut, men skenet bedrar. Idag på morgonpromenaden när vi kom traskandes över åkern hoppade det helt oväntat upp en sork ur ett hål i marken, precis vid min fot. Ila som gick precis bakom mig var inte sen att slänga sig över det lilla djuret och innan jag hann förstå vad som egentligen hände så var det en mycket död sork. Ila var alldeles till sig och skulle precis till att äta upp eländet då jag återfick någon slags handlingsförmåga och istället släpade henne där ifrån.  Sorken fick lite ovärdigt ligga kvar på åkern…

1 månad

Idag är det exakt 1 månad sedan vi hämtade hem Ila! Vi trivs väldigt bra med henne hela familjen och jag är säker på att hon trivs bra med oss också 🙂 Enklare hund får man leta efter. Sedan hon kom hit är det egentligen bara två små egenheter hon har uppvisat som kanske inte är helt önskvärda, men som vi fått bukt med (hoppas jag inte säger för mycket nu 😛 ). Första veckan sprang hon envist in vid varenda hus vi passerade. Antagligen luktade det gott och spännande. Hon har dessutom jagat efter bilar två gånger. Första gången förstod jag inte riktigt vad som hände när hon drog iväg i världens fart. Jag stod mest kvar och var imponerad över hur snabb hon kan vara (och önskade lite tyst att hon någon dag kommer vara lika snabb på agilitybanan). Andra gången hann jag inte med (ja hon är snabb!). Tredje gången blev jag förbannad och då stannade hon och sedan dess har det inte inträffat. Hon är väldigt behaglig på det sättet att hon aldrig ifrågasätter. Just ja, vi jobbar fortfarande på rumsrenheten och ibland kan det hända en liten olycka men det kommer väl. Annars är hon en söt och strålande glad liten skit som alla tycker om från första stund! Hon är enkal att ta med överallt, fungerar bra med både människor och andra hundar och bäst av allt: hon skäller inte!!! 😀

På träningsfronten har det hänt massor! På promenaderna springer vi på snövallar och upp och ner för de högsta snövallarna för att förbereda A-hinder och balans. Och nu börjar hon verkligen få upp farten. Vi har börjat hoppa hinder och springa i tunnel. Jag har introducerat mitt nybörjar-däck (en ring utan ram) och springer upp och ner med fin attityd på balansuppfarten i garaget. Idag började vi känna på det här med kontaktfält för jag tror att lilla fröken kommer hoppa annars när hon får upp lite fart. Vi har tränat på att springa snabba raksträckor på plan mark och upp och ner för backe. Och sist men inte minst så har vi lagt ner en hel del tid på slalomträningen för att hinna få så mycket rutin och fart som möjligt innan vi ska börja köra banor. Idag har vi firat 1 månadersdag med att för första gången testa 12 pinnar slalom, och det gick utan större problem. Idag hade jag också vett att ta med mig kameran och filma träningen, något jag definitivt ska göra oftare! Där fanns nämligen en hel del kvar att önska vad det gällde min egen insatts… 😦 Här är i alla fall Ilas första träningspass med 12 pinnar slalom. Vi har tränat i 3 veckor ganska exakt:

Jag är verkligen supernöjd med min nya lilla hund! Och som alltid betyder en ny hund nya utmaningar som tränare. Så här efter en månad är det dags att fundera igenom delar av träningen. Hålla fast vid det som fungerar bra och ändra på det som fungerar mindre bra. Det ska bli spännande att se var vi står om ytterligare en månad!