Bilar, bilar och lite Valborg

Vi har fått förlika oss med att vår kära caddy inte längre lever. Eftet tre veckor på verkstad har det nu konstaterats att det är något allvarligt motorfel och vi känner att det inte är realistiskt att laga en så gammal bil, som gått så långt, för så mycket pengar som det skulle bli. Caddyn kommer alltså att få rulla vidare till bilhimlen, aka skroten, redan nästa vecka då försäkringsbolaget lovat att skicka ut en bärgningsbil för att hämta vår röda vän. Under hela den här tiden har vi fått låna grannens bil vilket är otroligt snällt, men det har också skapat lite panik eftersom vi inte kan köra runt i den hur länge som helst. Vi behövde en ny bil, pronto! Så idag köpte vi en. Det blev en caddy igen men en betydligt yngre och fräschare variant. Vi hämtar den nästa vecka och det ska bli otroligt skönt att ha två vettiga bilar igen!

Några timmar efter det här beslutet var det dags att fokusera på bilaffär nummer två. Idag flyttade nämligen husbilen hem till oss! Den är stor och jättefin och har redan blivit en kär familjemedlem!  🙂 Nu ska här semestras med hela familjen! Förutom diverse agilitytävlingar är planen att vi ska våga oss ut i Europa med både hundar och barn. Det ska bli otroligt roligt och spännande! 

Dagen avslutades med ett supereffektivt valborgsfirande. Det blir visst så när tre familjer med barn i åldrarna 1-3 år ska fira ihop 😉 Inom loppet av fyra timmar hade vi klarat av både grillning, middag, egen majbrasa och efterrätt. Väldigt trevligt för både små och stora! 

 

 

Inget SM men i alla fall ett cert

Vi har tävlat hela helgen i Tranås. Sista chansen att ta den där sista agilitypinnen. Det gick sådär… En ynka liten rivning i sista loppet gjorde att det inte blev något SM för oss i år. Men som kompensation kom vi tvåa i en utav hoppklasserna och fick cert!

Agility är en grym sport. Så små marginaler. Direkt efter loppet var jag besviken, men efter att ha minglat runt bland trevliga (och väldigt förstående!) agilityvänner så var humöret återigen på topp. Jag kan ju inte annat än älska den här sporten! Och trots rivningen är jag faktiskt nöjd med helgen. 

Pixel fick också tävla två ag 2 lopp. Han har ju inte tävlat sedan september så det var spännande att se vad vinterns träning har haft för effekt, och det visade sig vara -ingen 😛 i alla fall inte i första loppet. Han rev, jag plockade upp bommen. Han rev, jag plockade upp bommen. Så höll vi på några gånger. Men vi tragglade oss genom banan och det hade faktiskt effekt, för i det andra loppet lyfte han ordentligt på fötterna. Inte en enda rivning och jag var supernöjd. Sen att vi missade ett hinder och ramlade ut slalom låtsades vi inte om 😉

Oväntat

I lördags eftermiddag ringde mamma och berättade att hon skickat iväg pappa med ambulans. Han har varit hängig och trött en tid men i lördags hade han plötsligt blivit väldigt mycket sämre och tillslut börjat tappa medvetandet. På sjukhuset konstaterades att buken var fylld av blod på grund av en bristning i aorta och att han dessutom hade hjärnhinneinflammation. Två dödliga sjukdomar på en gång alltså. 

Vi bestämde oss omedelbart för att åka upp till Gävle hela familjen och under tiden opererades pappa för sin trasiga aorta. Operationen lyckades trots ganska dåliga odds och hittills har inga komplikationer uppstått. Nu är det hjärnhinneinflammationen man måste få bukt med, och det är i dagsläget omöjligt att gissa hur denna tragiska historia kommer att sluta…

Kurs för Jenny Damm

I onsdags var vi ett ambitiöst Linköpings-gäng som packade in oss i bilen vid halv sex på morgonen för att åka till Jenny på kurs i Lotushallen.

Det var tre år sedan jag gick för Jenny och faktiskt tre år sedan jag gick någon agilitykurs överhuvudtaget, när jag tänker efter. Så det var verkligen dags! Sist gick jag med Onnie. Då hade hon inte ens debuterat än och det var mycket vi inte kunde. Därför kändes det roligt att få komma tillbaka några år senare och se hur mycket vi utvecklats.

Precis som alla andra tycker jag att Jenny är grym som instruktör! Hon lämnat inget utan petar i detaljer. Precis som jag vill ha det! 

Vi körde tre olika banor under dagen som alla bjöd på alla typer av handling och en massa olika handlingsalternativ att fundera över. Inget var egentligen nytt för mig och Onnie, men det blev väldigt uppenbart att man lätt fastar i samma spår när man tränar själv. Jag blev påmind om en betydligt offensivare handling som jag faktiskt har kört tidigare och väl känner igen, men som under vintern liksom har glömts bort lite gran, till förmån för en lite tryggare (och långsammare!) handling. Men nu ska det bli ändring på detta!

Vi tränade också en hel del dubbelbyten. Någon som jag bara testar lite innan, eller råkat göra utan att tänka på det 😛 Men som vi defenitivt kommer använda oss av mera! Sen var det bra att damma av några gamla, men självklara regler att tänka på, som man ändå lätt slarvar med: överkroppen visar nutid och benen framtid. Armen ska vara bestämd och handen låg.

Onnie gick kalasfint hela dagen! Vi har hittat tillbaks till varandra på riktigt och det är så fantastiskt roligt att springa med henne nu! Och dessutom känner jag själv att jag är en väldigt mycket bättre handler nu än i vintras.

Allt blev filmat av snälla Linnea men jag och telefonen kom inte riktigt överens när jag försökte redigera filmerna, så jag råkade radera de flesta långa fina sekvenserna och istället behålla dom korta snuttarna som slutade i rivningar, istället för tvärtom 😦 Hur som helst, ett litet smakprov från kursen:

Askersund

Vi kan ju! Dagens tävling i Askersund bjöd på två väldigt välkomna nollor och en SM-pinne i i vardera klass. Så himla skönt att äntligen få gå runt felfritt efter den här perioden av retliga småfel som vi haft senaste tiden! Detta betyder också att vi nu bara har en ynka pinne kvar för ett SM-kval. Den hoppas vi på att ta på kvalårets sista tävling. Varför vara ute i god tid 😛

Häftigast av allt var ändå att få tävla min lilla gråspräckliga i Askersund idag. För ett år sedan tävlade jag där med Ed. Det blev hans sista tävling innan pension. Det va en rätt pissig tävling och då längtade jag så otroligt mycket efter att få tävla med Onnie i klass tre. Då hade vi precis debuterat i klass två och det kändes rätt avlägset. Men idag fick jag åka dit med henne och vi hade fantastiskt roligt! 😀

Här hemma har jag dragit igång projekt renovera agilitybanan. Nästan alla gamla hinder är ruttna och tråkiga efter vintern och behöver bytas ut. Ett rätt trevligt terapijobb det här med att snickra agilityhinder om ni frågar mig 😉 

 

Vår = fixartider

Våren är här på riktigt för idag drog vi igång fixar-säsongen här hemma i Kråkorp. Inte bara en, utan två, alldeles för dyra men otroligt nödvändiga (?) skruvdragare inhandlades på morgonen tillsammans med en hög tryckimpregnerat virke och lite annat smått och gott. Idag var bara uppvärmning inför den kommande fixar-säsongen, men det var verkligen roligt att för såga, borra och skruva lite igen. Jag tycker ju att det är så himla skoj att hålla på att bygga och ordna här hemma och blir alldeles sprallig av att tänka på allt vi ska fixa i somnar!

Idag var det vindskyddet och räcket på altanen som behövde lite kärlek eftersom det inte överlevt vinters alla stormar. Vi passade också på att ställa ut utemöblerna. Det ska visst bli fint väder till veckan och då gäller det ju att vara förberedd 😉

  

Självklart var hela familjen engagerad i dagens projekt 🙂

   

 

Påsk

En helt ledig långhelg! Jag kan knappt minnas när det hände senast! Till Tildes stora förtjusning åkte vi till Gävle i torsdags och hälsade på mormor och morfar. Att bo hemma hos min mamma och pappa är ju som att bo på ett all inclusive hotell, där även barnvakt är inkluderat 😉 Så vi har passat på att sova! På morgonen när barnen vaknat vid sisådär halv sju har vi bara släppt ut dem till mormor och morfar, stängt sovrumsdörren och sovit vidare ända till halv nio! Fantastiskt skönt! Och som om det inte vore nog så har vi även hunnit med en och annan tupplur på dagarna 😛 

Jag har fyllt år och blev grattad av hela familjen. Tilde har motionerat sin mormor i lekparken och Emil har hållt alla sysselsatta inomhus.  

 

Helgens ända orosmoln är bilen. Vår kära caddy mår inte riktigt bra. På vägen hem räknade vi till inte mindre än tre olika missljud. Vi har hotat ordentligt med att titta på bilannonser. Det har funkat förut… Men nu var det inte lika effektivt. Vi kom i alla fall hem, så nu håller vi tummarna inför tisdagens akutbesök på verkstaden.

Glad påsk på er alla!