Smärtstillande is the shit!!

Index tycker just nu att världen är en mycket trevligare plats. Pupillerna är stooora och han påminner lite om en haschrökande hippie 😛 , men vad gör det? Han har i alla fall inte ont!!! 😀

Såklart var det inte alldeles problemfritt att få medicinen utskriven. Veterinären hade skrivit ut en förpackningsstorlek som inte längre fanns i sortimentet. Klantigt! Typiskt nog upptäcktes inte felet fören efter stängningsdax igår kväll. Men efter några vändor i telefonen idag så slapp jag åka hela vägen till Norsholm för att få ut några tabletter utan fick köpa en karta på jägarvallen, betydligt närmare och smidigare. Så nu kör vi stenhårt med både rimadyl och temgesic i några dagar och sen ska vi väl banne mig vara tillbaka så pass att vi kan börja rehabiliteringen!!!

…eller inte

Näe, jag tar tillbaka allt jag skrev i förra inlägget. Det är faktiskt inte alls bättre. Effekten av rimadylen började liksom avta typ samtidigt som jag tryckte på publisera knappen här i bloggen och Index fick mer och mer ont. Igår kväll satt han återigen upptryckt mot vägen och flåsade hysteriskt och det var helt uppenbart att han hade jätteont. Som tur var hade vi tid hos Marie idag igen. Tanken var att vi idag skulle ha planerat ett upplägg för rehabiliteringen och provat på att simma lite, men det var ju bara att glömma. Istället fick Index en stor spruta med direktvärkande smärtstillande och jag fick ett nytt recept på starkt smärtstillande tabletter som han ska äta i en vecka. Vi fick också hårda restriktioner om att alltid ha back on track-täcket på, både inne och ute. Inga häftiga rörelser, max 10-15 minuters lugna promenader. Han ska såklart lyftas in och ut ur bilen och bäras upp för trappan. Inget springa runt inomhus och absolut inga våldsamma hälsningscermonier, vilket är lite Index specialitet, så för att undvika allt detta är det bara en sak som gäller -buren.

Annars är det bara värme, vila och kärlek som gäller nu framöver och det ska vi nog klara av.

Så vad är det då som har hänt? Idag kände jag mig lite mer mottaglig för information och tror att jag har fått lite mer kläm på vad felet är. Problemet sitter i övergången från de rörliga kotorna till de fasta kotorna i ländryggen. Det är alltså inte en disk som är trasig, vilket är fallet då hunden lider av diskbråck, utan det är någon slags försvagning i området mellan disken och kotan som gör att det skaver på nervtrådarna i ryggen. Inte konstigt att det gör ont!!! Det här är alltså inget som går att operera eller på annat vis laga som man kan vid diskbråck, utan det man kan göra är att bygga upp musklerna runt det skadade området. Just övergången till ländryggen är ett väldigt känsligt område och det kan tydligen räcka med en smäll t.ex. under lek för att hunden ska få men av det. Alltså, det är helt omöjligt att säga hur Index har fått den här skadan. För att diagnostisera sådana här skador gör man kontraströntgen där man bänder och vrider vid just det här området för att provocera fram skadan. Detta görs under narkos då musklerna måste vara avslappnade eftersom de annars jobbar mot sådana rörelser. När veterinären gjorde den här provokationen på Index så utlöste det en inflammation och en svullnad, vilket syntes idag när Marie mätte temperaturen i området och den var 4 grader högre just vid den punkten. Inflammationen i sig gör såklart ont, men dessutom trycker svullnaden på ryggraden och utlöser ännu mer smärta. Så det är verkligen inte konstigt att Index har så fruktansvärt ont! Och så klart hade han behövt den här sprutan han fick idag direkt efter röntgen, för då hade allt tråkigt som har hänt den här veckan inte behövt hända…

 

Bättre

Nu börjar det kännas lite bättre. Index har piggnat till och har inte ont längre. Tack rimadyl för det! Jag har kommit över chocken, tagit mig genom alla de där stadierna av sorg, ilska förnekelse och vad det nu är och känner nytt hopp. Nu jäklar! Värre kan det väl inte bli, så nu kan det ju bara bli bättre! Vi ska rehaba som bara den!Vi ska bli bäst på att bygga ryggmuskler!!! 😀 Jag har dessutom fått en jätterolig idé om ett litet projekt för Index i vinter som innebär att jag har dammat av klickern och numera har en trött och nöjd hund. Något som både jag och Index älskar! Ni kommer förhoppningsvis att få se resultatet här i bloggen om en inte allt för lång framtid 😉

Sedan vi flyttade till hus har ordet huslig fått en helt ny innebörd för mig. Huslig innebär att man gör en massa saker som är relaterat till huset eller tillhörande ägor, det tar alltid jättelång tid, har stor potetial att gå helt åt fanders och ger en träningsvärk i muskler man inte visste att man hade. Jag och Axel har varit grymt husliga två helger i rad nu. Förra helgen byggde vi staket och hägnade in så att hundarna fick mer yta att röra sig på. Våra små odjur kan nämligen inte hantera för mycket frihet. Den stora springer runt ägorna varv efter varv. Den lilla springer också, men bara i en riktning -rakt ut från huset, så långt bort man kan komma 😛 Men nu har de gott om plats att röra sig på, och vi kommer ha en höns-bajs-fri gräsmatta att sola på nästa år 😀

Vårt nya fina staket!

Vi hann också med att få upp första stolpen med belysning på agilityplanen! Axel grävde ett jättedjupt hål och sedan stöttade vi upp allt med sten. Tur man har en stark man här hemma! Det blev i alla fall jättebra!!! Tanken är att det ska upp tre stolpar till, en i varje hörn. Det kommer bli kanonfin belysning och fantastisk möjlighet att träna agility året runt, oavsett tid på dygnet, förutsatt att det inte är snö på backen då. Ironiskt nog saknas bara hunden nu…. 😦

Nya fina stolpen med en 500w halogenlampa som får agilityplanen att se ut som landningsplatsen för ett UFO 😛

Med tre sådana här till kommer det kanon! Men det funkar bra redan nu om man är träningssugen kvällstid 🙂

Idag har jag ägnat mig åt att kratta löv. Det är nämligen så att om de jättestora träden som omger trädgården ser ut såhär:

…kan man misstänka att man har lite jobb att göra 😛

Sagt och gjort, medan mannen har roat sig med att spendera dagen i Stockholm för att glo på någon ”viktig” tennismatch så har jag slitit som ett djur. Det är helt otroligt jobbigt att kratta löv!

Titta här älskling vad duktig jag har varit!!!! 😀

Nu ska jag utan minsta dåligt samvete slänga mig på soffan och inte röra en fena på resten av kvällen. Ha det gött där ute!!!

Nu får det inte bli värre!

Jag minns en textrad från en låt jag lyssnade på när jag var liten som gick så här: ”man måste till botten för att komma upp igen, det finns inget mellanting”. Det verkar verkligen stämma för när jag trodde att allt var som värst i måndags, så blev det ändå lite värre i tisdags.

Index har numera en stor kal fläck på ryggen och det ser inte riktigt klokt ut!

Jag vet inte vad de gjorde med Index under röntgen, men veterinären måste ha bökat runt ordentligt i ryggraden för herregud vad ont han fick! I måndagskväll var han fortfarande så groggy efter narkosen att man inte märkte det men under tisdagen var det som en helt annan hund! Och inte till det bättre då alltså… Han kunde inte ligga ner, gå normalt eller lyfta på benet ordentligt när han kissade. Helst ville han bara sitta med ryggen böjt som ett C mot en vägg och ta spjärn med frambenen, ögonen stängda, öronen fällda bakåt och nosen rinnandes.  Axel berättade att han gnällt till och från under dagen, antagligen av smärta. Inte ville han gärna ligga ner med ryggen böjd heller och humöret var i botten. Det gjorde ont att se honom lida så. Det var ju verkligen inte något jag hade räknat med!

Index i tisdags morse. Ingen lycklig hund...

På onsdag morgon fick jag nog och ringde till Norsholm och fick rimadyl utskrivet. Nu är han som en ny hund! Eller kanske snarare som sitt gamla jag. Han går fortfarande stelt och bredbent och ibland verkar det som att det sticker i bakbenen eller som att han trampar på något obehagligt, men jag antar att det strålar från ryggen. Det är skönt att se att han är piggare, även om han bara är fejk-frisk!

Effter den här dippen känns det inte längre lika viktigt att vi kommer tillbaka på tävlingsbanan snabbt igen utan nu är det viktigaste bara att han ska bli frisk och sluta ha ont. Tänkt vad snabbt man ändrar inställning när man ställs inför oväntade saker… Och jag undrar fortfarande och kanske ännu mer nu; HUR BLEV DET SÅHÄR???

Jag tänkte ändå avsluta med något positivt i dagens inlägg. Ikväll hämtade vi nämligen hem balanshinder (gunga, A-hinder och balans) till vår agilityplan, så nu är den komplett!!! Alltid något att glädjas åt även om hindren åkte raka vägen in i ladugården för förvaring eftersom vi inte har någon användning för dem just nu, suck… Men tänk vad glada vi kommer vara i vår (eller när det nu blir) när vi kan plocka fram dem och köra så grästuvorna ryker här hemma i Kråkorp! 😀

Stort TACK också för alla stöttande och snälla kommentarer som ni har skrivit! Det värmer ska ni veta!!! 😀

Hur blev det så här…?

När ortoped-Arne äntligen ringde på eftermiddagen var jag till 100% helt övertygad om att han skulle säga ”vi har röntgat Index idag men kunde inte se några skador på skelett eller leder”. Men det va inte alls vad han sa. Det ortoped-Arne istället sa idag när han ringde på eftermiddagen var ”bla, bla… kontrastvätskan läcker ut vid sista disken i ryggen mot ländryggen. Inte diskbrock än men ett förstadie till.” Jag har svårt att minnas vad han egentligen sa, det var mest bara brus i huvudet och en massa svåra ord. Jag kunde inte riktigt förstå vad allt innebar och jag kan verkligen inte någon rygg-anatomi. Dessutom ville jag egentligen bara veta om Index kommer bli bra -och på den frågan kunde han inte svara. ”Med rehabilitering får man bygga upp musklerna runt ländryggen. En del hundar klarar det och kan återgå till lättare arbete, andra klarar inte belastningen”, blev svaret.

Svårt att förstå, kaos i huvudet, men stort tack till Arne som tagit sig tid.

Lydia var gullig och följde med till Norsholm för att hämta hem hunden min. Tanken var att hon skulle vara med som ett par extra öron när jag pratade med Marie, men blev tyvärr kvar i väntrummet med Index.

Marie försökte ändå vara uppmuntrande: ”Det kunde ha varit värre. Det står mycket bra här.” Men vad är det som INTE är bra, hur dåligt är det dåliga undrade jag. Och egentligen undrar jag det fortfarande. Marie sa för övrigt ungefär samma saker som ortoped-Arne redan hade sagt. En dag i taget. Först koppelvila en period. Inga promenader längre än 30 minuter, inga häftiga rörelser, snabba vändningar eller annat spring. Eventuellt smärtstillande. Därefter rehabilitering för att bygga ryggmuskler. ”En del hundar klarar mer belastning, andra gör det inte.” Hon försökte intala mig att inte ha panik. ”Det är helt rätt period på året. Lång tid att vila under vintern. Förhoppningsvis kan du träna lite till våren/sommaren och kanske någon tävling, MEN (sen kom det stora MEN:et som jag fruktade) du kommer nog att få välja dina tävlingar, inte träna så hårt och inte belasta för mycket! Du kommer säkert kunna träna spår och lydnad, men inga ställanden, snabba ingångar och krypande. Men fritt följ i långa sträckor går bra. Träna är klart att du ska göra! ”

Ärligt talat visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta i det här läget. Jag VILL INTE träna spår som jag hatar och lydnad utan lydnadsmoment! Jag vill inte träna bara för att aktivera min hund. JAG VILL TRÄNA FÖR ATT TÄVLA! Jag vill sitta där med tävlingskalendern i februari och planera och drömma om sommarens kommande tävlingar. Jag vill åka med Axel och hundarna på vår planerade sommar-tour runt Sverige och tävla. Och jag vet att Index vill det lika mycket som jag! Jag vill gå kurser och utvecklas med min hund! Jag vill, jag vill… så mycket!!! Men som det ser ut nu så kommer Index troligtvis aldrig kunna träna och tävla agility på den nivå som vi vill och som krävs för att ta sig till SM, ta några championat, kunna kvala till landslaget osv. Alla de där drömmarna som jag haft sedan jag hämtade hem min 9 veckors ulltuss till valp. Min lilla plutt, min älskade ögonsten. HUR BLEV DET SÅ HÄR?!!!

Tårarna bara rinner. Index har ont och ligger mest för sig själv i ett hörn. På ryggen har han en stor kal fläck som  lyser ilsket och gör allt för att påminna om alla drömmar som precis har gått i kras.

Ikväll är ingen bra kväll….

Röntgen idag

I morse lämnade jag in Index för röntgen. Gulp… känns alltid läskigt att lämna iväg sin vovve så där. Nu blir det en nervös väntan tills telefonen ringer.

Jag återkommer när jag vet mer.

Bebis-grattis!

Stort GRATTIS till Maria och Magnus som fick en liten kille natten till idag!!!

Jag vet fortfarande inte vad han ska heta, undrar om dom vet det själva..

Ska bli spännande och se den lilla krabaten och få höra ”the true story” om förlossning och livet som nybliven mamma från Maria. Ärligare människa vad det gäller att återge sådan får man leta efter 😛

Lycka till!!!!

Valpplaner!

Ja, nu är det väl dags att avslöja valpplanerna framöver. Typ alla vet väl redan att jag ska ha valp i vår. Först var jag inne på BC, men bestämde mig senare för en sheltie. Nu har jag ändrat mig igen, det blir en BC till mig …och en sheltie åt AXEL!!! 😛

Kanske ska ta det från början.

Axel var med mig till Oskarshamn på tävling för ett tag sedan. Det var där idén om sheltie tog fart. Jag sa till Axel att om jag någonsin ska ha en sheltie så ska det vara en som Elisabeths Funzie som var där samtidigt och tävlade. Elisabeth har gått kurs för mig tidigare och jag tyckte redan då att Funzie var riktigt häftig. Hon har nu utvecklats massor och kommer bli hur bra som helst! När vi pratade med Elisabeth så visade det sig att Funzie ska ha valpar nu i vår, så vi ställde oss i kö.

M en, jag har haft lite problem att identifiera mig som en sheltie-förare om jag ska va ärlig. Jag tyckte det skulle bli roligt att testa men det kändes ändå lite läskigt. Sen när det blev klart att Index inte kommer kunna köra agility på ett halvår så kände jag att det verkligen är viktigt att nästa hund blir en till Index, inte en till Pepper om ni förstår. Inte för att jag på något sätt tror att en valp efter Funzie skulle vara lik Pepper, det var inte det jag menade. Men jag vet vad det innebär att ha en BC och jag tycker det är fantastiskt roligt att köra stor hund. Med en BC skulle jag veta vad jag får men det vet jag faktiskt inte med en sheltie.

Så fick jag tips om en kull valpar som kommer födas i slutet av November på kennel Tazzehagens efter Tazzehagens Viska och Emenems Jake. Jag blev helt såld!!! Jag har inte träffat Viska än, men Mickis på kennel Emenem äger en helsyster till Viska, Kylie och också hanen Jake. Jag har träffat både Kylie och Jake och sett dem ”in action” och de är båda exakt sådana hundar som jag vill ha! Små smidiga och otroligt häftiga. Viska ska tydligen vara väldigt lik Kylie. Viska och Kylie har dessutom samma Pappa som Index och samma mamma som Eva-Maries Ozelot. Kan det bli bättre?! 😀 Bara hundar jag tycker är mycket om och jag borde ju veta ungefär vad jag får! Det känns helt rätt i magen!!!

Men sheltien då? Jo, efter några dagar kröp det fram att Axel gärna skulle vilja ha en egen hund och börja köra agility med. Träna och tävla med mig! Så jäkla roligt!!! Så om vi får en sheltie från kennel Braipool’s efter Funzie och Power så blir det Axels hund att träna och tävla.! 😀

Ja, jag vet. Vi är inte riktigt kloka! 😛 Och jag vet att vi kommer få jobba häcken av oss om det blir två småttingar här hemma. Men så roligt det kommer att bli!!!! 😀

Hönsen

Det är dags att hönsen får lite uppmärksamhet här i bloggen. Så, let me proudly present:

Tuppen...

...och brudarna! (15 st)

Fönstret öppnas på morgonen och sedan är det fritt fram att gå ut och in som man vill ända tills det är sovdax.

Oftast är det kö för att få komma ut.

I forskarvärlden disskuteras det om sittpinnarna ska vara i plast eller metall. Löjligt, det är klart det blir träpinnar om hönsen själv får välja, och det får dom ju här hemma!

IKEAs bokhylla expedit fungerar utmärkt som värprede! Kamprad skulle bara veta hur mycket han har bidragit till hönsvärlden sedan jag började jobba som doktorand 😛

Det är faktiskt väldigt lyxigt att få färska, ekologiska och ytterst närproducerade ägg varje dag! Äntligen slipper jag få dåligt samvete när jag närmar mig ägghyllan i affären och jag vet säkert att djuren har det bra. Underbart!!!

Hönsen är överallt i trädgården...

...överallt!

Och vart man än går så följer dom efter.

Totalt orädda och väldigt nyfikna!

Hönsen är verkligen helt fantastiska! Inte bara för äggen utan även för underhållningsfaktorn! Roliga, söta och otroligt charmiga! Man blir liksom bara glad av att hänga en stund i trädgården med gänget! Vem hade kunnat ana det? 😉

Nu är det helg!!!

Helgkursen är överför den här gången, puh! Det är alltid väldigt intensivt med helgkus, men också ganska roligt och väldigt underhållande på sitt sätt. Man kan liksom aldrig veta vad man har att förvänta sig vad det gäller både föreläsare och studenter, kanske framför allt studenter…

En sak som blev väldigt uppenbar i helgen och som också är väldigt irriterande är folks förutfattade meningar om föreläsare. Är man av manligt kön, runt 60 bast och hyfsat världsvan så är folk generellt väldigt positivt inställda redan från början. I publikens ögon ligger den här föreläsaren redan på plus-sidan och kan i princip säga vad som helst och åhörarna köper det med ett leende. Om det istället är en tjej runt 30 som entrar scenen så får folk en mycket bittrare ansiktsuttryck och är redan från början betydligt mer kritiska. Trots att budskapet  som levereras kan vara framstående forskning som borde engagera i sig, så får den kvinnliga föreläsaren verkligen  jobba och slita där framme för att få publiken positivt inställda och gör hon det riktigt bra kan hennes skämt bemötas med ett leende och i bästa fall ett litet skratt. Varför är det så?! Jag vill inte på något sätt verka kritisk mot studenterna i helgen, utan det här är när jag tänker efter, faktiskt något jag har sett och själv känt av ett flertal gånger tidigare. Kanske agerar jag själv likadant, men jag hoppas verkligen inte det!  Tråkigt är det i alla fall för mina kvinnliga kollegor där ute gör verkligen ett grymt bra jobb! Hejja oss tjejer!!!! 😉

Imorgon har jag min helg, då ska det slappas och hundas. Det ska bli såååå skönt!