9 månader

Idag fyller Tildis hela 9 månader! Hon har med andra ord levt lika länge utanför magen som i, börjar få rutin på livet alltså 😉

Stor har honom alla fall hunnit bli under dessa nio månader! Hon kryper på alla möjliga konstiga sätt, fort! Hon reser sig upp utan stöd och står hyfsat stadigt en längre stund. Hon är en riktig sprinter med sin lära-gå-vagn, kan gå mellan möbler och stappla några små steg om man håller henne i bara en hand. Man kan tro att det är inte långt kvar tills att hon går! Det här sätter också sina spår och hon har allt som oftast något blåmärke eller reva någonstans. Men det är väl så det ska va när man upptäcker världen!

Hon ”sjunger”, ”pratar” och låter mest hela tiden och är nästan jämt på bra humör. Hennes skratt är väldigt smittsamt och det är få gånger jag skrattar som jag gör med henne. Det är helt otroligt vad larvig man blir tillsammans med barn, tänk att leka jaga kan vara så roligt 😉 Jag misstänker också att det måste ha skett en inkorsning med bläckfisk någonstans bakåt i generationerna för jisses vad bra hon är på att greppa allt med sina små tentakler, och fort går det! Senast nu på morgonen var det tvålpumpen som fick sätta livet till när hon var i farten.

Lilla underbara solstråle!

Hur gick det då?

Det gick så jäkla bra!!! Onnies debut alltså! Jag är fortfarande lite chockad över att det gick så bra. Lilla Onnie, knäpp-hunden. Vårt ”hopplösa” fall som jag så många gånger suckat och beklagat mig över. Hon fixade det! Hon klarade av miljön, blev inte direkt störd av andra galna hundar runt omkring. Kunde fokusera och hade huvudet med sig hela vägen in på planen och dessutom kom hon ihåg allting trots tre veckors vila! Som sagt, lite småchockad är jag och väldigt, väldigt stolt över henne! Helt plötsligt var det värt alla timmars slit och träning som vi har lagt ner. Lilla Onnie har faktiskt blivit vuxen!

Själva agilityn då. Vi började med hopploppet. Många hinder som stod på snedden och stor rivningsrisk. Annars en lätt och fartig bana. Enda problemet var väl att den på vissa ställen mer liknade ett träsk än en gräsmatta. Jag äger inga fotbollsskor och resultatet blev därefter -en ordentlig vurpa i leran. Men förutom det lilla missödet så var vi faktiskt felfria!!!

Hopploppet på film

Agilityloppet kändes minst lika bra. Hon gjorde den typiska nybörjarmissen och misstog gungan för att vara balansen, men annars var det inga större problem förutom att jag inte hann med henne på ett ställe.

Agilityloppet på film

Som sagt, himla nöjd är jag!!! Rapporter från de andra loppen kommer när vi är klara här i Karlstad.

Då var det dax

Idag ska Onnie debutera! Egentligen skulle det ha skett redan på kanonsabotören men eftersom hon så olägligt sträckte ryggen precis innan så blev det inget med det. Slottshoppet vilade hon också men nu känns hon fin igen. Det tråkiga är att vi inte har hunnit träna någon agility fram till idag men jag kunde ändå inte låta bli att ge det ett försök. Så, nu kör vi!!!!

Ett litet tips

Till er som har barn och funderar på att köpa en resesäng -köp en hundbur istället! Det gjorde vi till Tilde, och det är nog sommarens bästa köp!!!

Resesängen är typ 2 meter lång (vilket barn som nu behöver det?) och fick inte plats i husvagnen. Men att få Tilde att sova med oss i sängen är nästan omöjligt om man inte ligger och håller i henne och dessutom är det läskigt att lämna henne där när hon ska somna. Så då köpte vi en hundbur modellen stor istället. Den går precis in i hörnet i husvagnen och fungerar dessutom som lekhage på dagarna. Tilde stortrivs i sin nya ”koja” och sover som en stock där. Vi täcker över den med en filt så blir det mörkt och ostört.

Ett stort plus är också att man kan ta med buren om man ska bort en kväll och hon sover lika sött och tryggt även där. Dessutom kan ju en hund få ärva buren när barnet växt ur den 😉

Slottshoppet

Hemma igen efter en vecka i Uppsala och sex härliga dagar med agility. Sådär lite lagom mör och trött, men konstigt nog inte alls less på agility 😛

Resultatmässigt var det en flopp, men trots det är jag faktiskt riktigt nöjd. Av tolv lopp lyckades vi nolla två. Inte så imponerande kanske men många av loppen kändes riktigt bra även om det blev något litet fel. De två första dagarna var i och för sig katastrof. Vi var inte alls på samma nivå jag och Ed. Jag skyller på tävlingsuppehållet på fyra veckor som blev när vi inte kunde tävla kanonsabotören. Eddan laddade som bara den inför loppen, vrålade, gick på tårna och svarade till och med upp mot andra hundar som muckade i starten! Det om något säger väl hur taggad han var. Och när vi väl sprang var det lite som att vi inte ens var på samma bana :S

Dag tre satte jag stop för det. Inget mer skällande i starten, tyst och fokuserat istället. Det funkade och han kändes fin att köra igen. Tyvärr blir han också mycket långsammare när han inte får tagga i starten och våra nollade lopp räckte bara till blygsamma placeringar och inga sm-pinnar. Idag, sista dagen, fick han därför ladda i starten igen, och nu kändes han ändå fin att köra. Sista loppet var en riktig springbana och eftersom vi ändå inte hade något att förlora (eller snarare inget att vinna på ett prydligt och samlat lopp) så öste vi allt vi hade. Ed var precis galen innan start och jag sprang så fort som jag bara kunde och då blev faktiskt inte tiden så katastrofdålig. Den skulle ha räckt till en sjätteplats om vi inte missat två kontaktfält, och det är inte illa för att vara Ed!!

Insåg efter det här loppet att jag mesar på tävling. Jag är mycket mer offensiv, springer mer och lämnar honom mer när jag tränar än vad jag gör på tävling. Om vi någonsin ska ha en chans att komma bättre än en tjugondeplats är det dags att börja springa nu, även på tävling!

Tur i alla fall att andra presterar när vi inte lyckas med något. Stort GRATTIS till världens bästa Lydia och super-Dingo som både tog agilitychampionat och plockade sista sm-pinnarna den här veckan!!!! Ni är så himla grymma!!!

På det hela taget har det varit en riktig rolig vecka! Bra agility, hyfsat väder, roliga människor och ett mycket bra arrangemang! Jag är också himla glad över Axel som ställer upp i alla väder och hänger med utan att klaga även om dagarna blir långa och, i detta fall, många ❤

Inte ett enda kort har jag lyckats ta. Något lopp lyckades Axel fånga på film i alla fall, får se om jag lyckas få upp något på bloggen också 😛

Utflykt Omberg

Idag tog vi sommaren på allvar. Startade med frukost ute i trädgården och packade sedan in oss i bilen och for till Omberg, hela familjen. Mycket trevligt om än stundvis lite rörigt med fyra hundar och en Tilde. Fin utsikt var det så klart också -när inte Eddan stod i vägen 😛 På det hela tagen, en väldigt lyckad dag!

Inte vår helg

Onnie struken redan innan tävlingen, fågelmord och så börjar Eds öga krångla innan första loppet vilket satte stop för resterande starter den här helgen. Näe, det här var inte våran helg.

Snabbrallorna fick kanske ingen ärlig chans, men jag hann i alla fall springa sju hinder i dem och inte kände jag mig varken snabbare eller bättre i dem. Mest bara varm. Jag kommer nog återgå till mina mjukisbyxor och hoppas att vi har lite bättre flyt nästa tävling.

Eddans öga blev i alla fall bättre under förmiddagen igår och han verkar nu nästan helt återställd. Vi får glädjas åt det! Nya tag i Uppsala!!!

Så här synd om Ed var det i lördags: