Agility-update

Det var längesedan jag skrev något direkt om agilityn här. Faktum är att vi faktiskt har tränat hyfsat mycket den senaste tiden trots vintersäsong. Förutom söndagsträningarna i staby har vi också haft turen att få hänga med på träningen i valla någon dag varje vecka. Ed är det ju framförallt som har fått köra, men även Onnie fick äran att få hänga med som ensamhund på gårdagens träning. Det här blev Onnies allra första riktiga träning och hon skötte sig väldigt bra. Jag har sagt det förr och säger det igen: hon har sina knäppa sidor den lilla hunden men hon är helt fantastisk att träna med! …och det är ju faktiskt det viktigaste, för det var ju i grund och botten därför jag köpte henne. 🙂

Eddan då… Han har också utvecklats. Det är riktigt, riktigt roligt att få springa med Ed nu för tiden. Vi börjar bli ordentligt samspelta och all träning har börjat ge resultat. Inspirerde av Josefin och Theres kom Lydia och jag på den brillianta idén att filma varandra på dagens träning. Sist jag såg Ed på film var väl i juni när vi tävlade senast och det är alltid kul att jämnföra. Dagens bana var väldigt rolig och fartig med mycket spring i ett alldeles nysladdat ridhus, vilket betyder att det var såååå tungt att springa. Kanske var det därför Ed ramlade ur slalom flera gånger på första försöket (vi hade tidigare kört banan i kombinationer och då var det inget problem), det var i alla fall definitivt anledningen till att jag inte orkade skicka in honom i sista tunneln på andra försöket efter att ha sprungit för mitt liv genom hela ridhuset för att hinna med blindbytet. Snacka om att vi agilitynördar borde vara vältränade med sådana löppass 😛

 

Kan själv!

Tilde har alldeles själv kommit på en alternativ stil i babysittern. Vi gissar att hon egentligen vill krypa iväg, men det går inte så bra. Förutom att hon sitter fast så kan hon ju inte krypa än. Svårt att förklara för en mycket bestämd tremånaders bebis bara. Och försöker man så kontrar hon bara med att bli en mycket arg tremånaders bebis och det är inte att leka med om man vill behålla hörseln. Så istället fick hon sitta i mormors säng med en stor kudde på vardera sida för att inte tippa. Mycket bättre så tyckte Tilde och blåste några fina dreggel-bubblor 🙂

Fredagsmys

Jag är sjuk. Det händer typ aldrig. Kan inte ens minnas när jag var sjuk senast, så länge sedan är det. Axel har jag lyckats smitta men Tilde har konstigt nog klarat sig. Typiskt nog har förkylningen satt sig i nacken också, men lite nackspärr nu och då har ju vant mig vid numera. Det är i alla fall extra trevligt att ha fredagsmys med hela familjen en sån här dag. Tilde har knoppat in i sin säng, men övriga familjen har frossat i ostkaka med grädde och sylt. Om vi skämmer bort våra djur? Tja, lite kanske… 😛 Men det är dom väl värda 😉

De’ e bare å gö’ ‘et!

Jag hatar att sjunga. Jag ogillar barnsånger. Jag hänger aldrig i kyrkan. Alltså har jag anmält oss till babysång i kyrkans hus! Ni ser väl logiken i det hela? 😛

Jag tänkte att bästa sättet att komma över problemet är att ta tag i det. Har insett att jag knappast lär slippa undan sångstunderna de närmsta åren så på ‘et bara! Men mest ser jag och Tildis fram emot att få hänga en stund med grannen och hennes jämngamle son Max. Utan deras sällskap hade vi aldrig vågat oss dit 😉

Imorgon ska också Onnie höftledsröntgas. Håll tummarna för oss!

Go’ natt!

Hahaha!

Vi får ofta höra att Tilde är väldigt lik Axel, och endel tycker hon liknar mig. Men med dom öronen och kinderna som bara blir knubbigare och knubbigare tycker jag hon mest på påminner om en blandning av dessa två figurer, men jag lovar, det ÄR Axel som är pappa! 😉

Sötast i hela världen är hon i alla fall, våran älskade lilla tjej!

Onnies syskon

I helgen har det varit valpträff för Onnies syskon. Vi var inte med då vi tyckte det var lite långt och dyrt för bara en dag, vilket var väldigt synd då det hade varit väldigt roligt att träffa alla. Men Jonna (mamma Saimis matte) var snäll och skickade över en bild på syskonskaran. Jag måste ju säga att de är rätt lika. Brorsan i mitten och syrrorna på kanterna.

Foto: Jonna Mönkäre

Babysim

Idag började vi på babysim hela familjen. I 15 veckor framöver ska vi plaska med tre andra bebisar i 34 gradigt vatten, inte helt fel för en badkruka som mig. Tilde tyckte badet var en häftig upplevelse och hon tittade storögt på de andra bebisarna. Två och en halv timme tog det lilla äventyret oss och på den tiden badade vi hela 10 minuter… Tiden kommer utökas successivt och i slutet är tanken att vi ska klara 30 minuter. Några saker har jag lärt mig från dagen:

-Man slipper inte undan barnsånger när man har barn. Hur mycket man än ogillar att sjunga så det är bara att hoppas att alla andra är lika tondöva och leva sig in.

-Gråt är ett socialt beteende, börjar en bebis skrika hakar alla andra på.

-Alla bebisar tycker inte om att duscha (se punkten ovan).

-Nej, jag tycker inte om några andra barn än mitt eget och mina vänners som jag känner.

-Jag har väldigt svårt för en viss typ av föräldrar (hänger antagligen ihop med punkten ovan).

Jag vill helt enkelt bara umgås med min lilla familj och så länge det bara är vi så är det väldigt mysigt. Med andra ord var det väldigt mysigt att bada, men vi får nog jobba lite på rutinen i omklädningsrummet för att slippa spendera onödig tid där.

Jobbat

Tilde och jag har klarat av våran första jobbdag! Jag bestämde mig ju redan innan Tildis föddes för att vara med och undervisa på etologikursen även i år, trots att jag egentligen är ledig. Kanske låter konstigt, men jag gillar verlligen undervisning och i år har vi gjort om större delen av labbkursen efter mina önskemål och då vill man ju vara med och se resultatet 😉 Och eftersom jag har en sån snäll handledare och medgörliga studenter så är det ingen som misstycker att jag har en bebis dinglandes på armen också 😉 Så idag har jag föreläst med Tilde i bärsele. Jag gissar att om nu studenterna inte kommer ihåg vad jag sa, så kommer dem i alla fall att minnas mig som ”hon med bebisen”. Skämt åsido, det har faktiskt fungerat över förväntan bra att ha Tilde med på jobbet och det är så skönt att veta att jag kan ta mig för saker och ha med mig henne utan att det är något problem. Det var ju liksom dealen när vi skaffade barn, att jag inte skulle bli begränsad, och hittills har det ju fungerat! Jag gissar att mycket också blir vad man gör det till…

Det blev gjort!

Agilityträning tidigt på dagen innebär tid över för annat pyssel. För min del innebar det att fixa det sista på hörnskåpet som jag målat på under veckan. Och nu är det klart! Till och med de fula hyllorna som jag irriterat mig på sedan vi flyttade in har fått en betydligt finare vit färg. Nu saknas bara färgen på väggarna, men det får bli ett senare projekt. Köket känns i alla fall betydligt större och behagligare redan.

Nu laddar jag och Tildis för att gå till jobbet imorgon, jag ska nämligen börja jobba en dag i veckan i några veckor framöver. Det ska bli så skoj att träffa alla igen!

En riktig bebis

Tilde börjar så sakta förvandlas från spädbarn till bebis. Hon kan nästan sitta upp nu så idag köpte vi en stol så hon kan sitta vid bordet och vara med lite mer. Med lite stöttning runt om så kan hon sitta riktigt bra. Och det var mycket uppskattat från lilla fröken att komma upp lite och inte bara sitta babysittern. Tilde fick också prova sina nya hörselkåpor som hon ska ha när vi funktionärar på tävlingen nästa helg 😉