Sicken härlig lördag

Om det inte vore för att det bara är slutet av februari så skulle man kunna tro att våren kommit. För att riktigt kunna njuta av det fina vädret så packade vi väskan med varm choklad och ostmackor och promenerade milen i vidingsjö idag hela familjen. Underbart!

Det här blev också Tildes första vakna tur i skogen. Tidigare har hon sovit sig igenom alla skogspromenader men nu när vi stannade och fikade så vaknade hon. Sedan satt hon en bra stund och tittade storögt på alla träd när vi gick vidare. Det är mycket man ska se och upptäcka när man är så liten…

Plötsligt händer det

Att ha bebis är faktiskt lite som ett lotteri. När man minst anar det så händer något nytt. Och inatt sov Tilde sin första natt i sin säng. Innan har hon i och för sig också legat i sin säng men i en mjuklift då sängen varit för stor för henne. Men igår ansåg jag att hon vuxit ur sin mjuklift och bäddade sängen istället.

Men störst av allt är att Tilde lyckades somna på egen hand! Kanske låter trivialt men i bebisvärlden är det inte helt självklart och i Tildes fall har det varit väldigt svårt, näst intill omöjligt faktiskt. Hittills har vi sövt henne i bärsele och lagt henne i sängen när hon redan sover. Men det kommer ju inte att funka i längden såklart. De senaste nätterna har jag inte orkar med det och istället låtit henne somna i sängen men inatt orkade jag inte ens se till att hon sov ordentligt innan jag lade ner henne vilket resulterade i en klarvaken bebis. Hon stökade runt en bra stund men så helt plötsligt somnade hon! Jag blev så förvånad att jag själv fick lite svårt att sova 😉

Tilde sov sen som en stock och vaknade 8 timmar senare pigg och glad. Nu hoppas vi bara att det inte var en engångsföreteelse!

Smile!

Jag har oftast inte så mycket att rapportera just nu. Så i väntan på att det ska bli vår bjuder jag på några Tilde bilder. Hon är nog en ganska glad fis ändå våran bebis 😉

Kurs

Har hängt i Boxholm hela dagen tillsammans med större delen av LBKs instruktörsgäng för att gå kurs för Annica Aller. Körde såklart med Eddan och det var så skoj! Jättetrött och supernöjd känner jag mig just nu. Orkar egentligen inte skriva så mycket ikväll men jag måste ändå sammanfatta det viktigaste från dagen i några punkter innan jag glömmer bort det:

• Fullfölj varje sväng, ha inte för bråttom och spring ifrån hunden då flyter han ut.
• Spring med hunden mer, det ökar farten och du hinner ändå!
• Kör offensivt och peppa/beröm hunden under loppet. Då peppar du också dig själv.
• Spring nära hunden i slalom för att ge stöd, det ökar farten och det finns ingen anledning att springa långt ifrån.
• Förbered sväng framför hindret, inte bakom.
• Upprepa inte hundens namn, en gång räcker för att uppmärksamma inför sväng. Att upprepa namnet kan ha motsatt effekt, hunden uppfattar det som ett ”fram”-kommando.
• Minska på hjälperna vart efter hunden lär sig.

Hur gick det till?

Helt plötsligt bara sådär så kan hon sitta utan ryggstöd! Igår såg hon ut som en misslyckad fällkniv och idag sitter hon rakt upp och ner som om hon aldrig gjort annat! Fascinerande. Inte bara för att det är mitt barn utan rent biologiskt tycker jag det är fascinerande att utvecklingen går så fort. Att man kan utveckla en ny kunskap över en natt!

Tilde har också lyckats välta ut sin första te-kopp idag. Vet inte om det är så mycket att vara stolt över, men det illustrerar i alla fall den andra egenskapen som kommit smygandes under veckan: att medvetet vilja och kunna greppa efter föremål. Som tur var hade teet svalnat så ingen skada skedd, men nu vet jag att det gäller att passa henne i fortsättningen.

Hon har dessutom senaste dagarna utvecklat en egen och mycket bestämd vilja. Nu duger det inte längre att bara sitta i babygymmet, nu vill hon bli underhållen av mamma och pappa. Och får hon inte som hon vill så är hon inte sen att låta oss höra det!

Utvecklingen går framåt -fort!

En vanlig dag

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om hur en dag ser ut för oss här hemma. Då hade jag tänkt mig en vanlig dag, alltså en dag då vi inte har något inplanerat, utan då jag bara är mammaledig och inget annat. Faktum är att det typ aldrig händer. Jag har aldrig riktigt kunnat sympatisera med de mammor i föräldragruppen som klagar på att det är tråkigt och händelselöst att vara föräldraledig, tvärtom så ser jag den här tiden som ett utmärkt tillfälle att hinna göra allt roligt som man inte hinner med när man jobbar. Det var nog längesedan agendan var så fulltecknad som den är nu. Men de senaste två dagarna har jag och Tilde bara skrotat runt här hemma så nu tänkte jag passa på att skriva ner hur en typisk sådan dag ser ut så jag kan gå tillbaka om ett år och minnas.

Det finns egentligen ingen riktig start på dagen, eller snarare dagen startar flera gånger på en förmiddag så det är egentligen enklare att börja där det slutar… Tilde brukar somna för natten någon gång mellan 00.00 och 01.00. Det kanske låter sent, men faktum är att det går bara inte att få henne att sova en längre period innan midnatt. Vi har försökt otaliga gånger, men det slutar alltid med att hon vaknar punktligt vi midnatt och sedan får man börja om med nattnings-rutinerna. Nu är det ju inte så att hon inte alls sover innan midnatt,för det gör hon. Men det blir bara korta snuttar. Så vi brukar satsa ¨på att gå och lägga oss någon gång 00.00-00.30, då sover hon nästan garanterat för natten.

Mellan 6 och 7 på morgonen vaknar hon och vill ha sin första frukost. Jag brukar amma henne i sängen. Eller snarare, hon äter och jag sover vidare. Sedan vaknar jag till någon timme senare och inser att jag somnat igen och lägger tilbaka henne i sin säng. Mellan 8-10 brukar jag släpa mig upp. Oftast närmare 10 än 8. Dels har jag blivit bortskämd med sovmorgonar, men också för att man blir rätt trött av att få sömnen avbruten även om det bara handlar om att lyfta barnet till och från sängen. Tilde brukar i alla fall sova vidare och jag får tid till att duscha, äta frukost och plocka undan i köket.

Runt 11 vaknar Tilde. Då vill hon ha frukost nummer två. Vi brukar äta den i sängen eftersom det är mycket varmare och gosigare och sedan har vi alltid lite morgonmys innan vi går upp. Jag har oftast inte hunnit med frukosten som jag hade tänkt mig så Tilde sitter bredvid mig i sin dag-säng eller babysitter och håller mig sällskap medan jag äter. Det tar oss ungefär två timmar att klara av alla morgonbestyr och lunch och vid det laget är Tildis trött och behöver sova en stund igen. Under den tiden brukar jag pyssla här hemma, vad jag gör kan jag aldrig riktigt minnas så här i efterhand, så jag antar att jag pysslar med tvätten. Tvättar gör man nämligen MASSOR och det är så tråkigt att man hela tiden förtränger det 😉

Vid tvåtiden börjar vi göra oss redo för att gå ut med hundarna. Allting tar massor med mer tid när man har en bebis. Man kan nämligen inte göra något utan att först ”nollställa” bebisen, dvs byta blöja och ge den mat. Om man slarvar med det här kommer man ångra sig. I know! Sedan är det två timmars kvalitetstid med hundarna som gäller. Antingen går vi en lång promenad eller så blir det en lite kortare med efterföljande träning. Efter det här är både hundarna och jag rätt trötta så vi går in.Tilde sover oftast vidare i vagnen en bra stund efter det att vi har kommit in, vilket är skönt och ger en chans till mat och vila.

När hon vaknat igen börjar klockan närma sig middagsdax. Nu är hon pigg och glad och kan roa sig själv i babygymmet vilket ger lite tid till matlagning. Om hon inte kan roa sig själv får hon sitta framåtvänd i bärselen och hänga med på matlagningen. Numera är hon också så stor att hon kan sitta i sin egen stol vid bordet när vi äter vilket underlättar.

Kvällen spenderas sedan oftast i vardagsrummet. Vi varvar sång och lek med sprattel på golvet. Hon har numera höga krav på underhållning så man får helt enkelt aktivera henne lite. Axel och jag turas om att ha henne på kvällarna vilket ger mig chansen att smita undan och träna lite med hundarna om jag känner att jag inte fått nog under dagen. Periodvis blir Tilde trött och kinkig under kv’ällen och behöver mat och lite sömn, men som sagt, några längre stunder sover hon inte.

Vi elva får hon sitt sista mål för dagen, en ordentlig slurk ersättning och sedan får hon sitta i bärselen tills hon somnar. Hon är nämligen inte en sådan enkel bebis som man bara kan lägga ner i sängen och peta in nappen så somnar hon av sig själv, utan hon behöver vaggas till sömns och allra bäst går det i selen. Det är därför jag står här klockan 00.33 och skriver ett meningslöst inlägg om hur vår dag har sett ut. Nu sover hon i alla fall och vi kan krypa ner i bingen. Go’ natt! 😉

En riktig bebis roar sig själv! ...eller näe, låter mamma och pappa roa mig menade jag ju!

Min lilla hjälpreda

Idag började Axel sin utbildning till lokförare. Det betyder att jag från och med nu kommer vara hemma själv på dagarna. Fast med tre hundar och ett barn är det svårt att känna sig ensam.

Till min hjälp i vardagen har jag världens mest pålitliga hjälpreda. Med måttot ”alltid redo” så är hon faktiskt till stor hjälp lilla Onnie, i alla fall när Tilde är kinkig och endast kan tänka sig att sitta i bärselen och jag ändå måste få saker gjorda som att vika tvätt. Typiskt nog är det alltid då, när jag inte kan böja mig ner som jag tappar allting på golvet och Tildes strumpor ramlar av. Men då är hon där! Slänger sig över sakerna och leverer dem i perfekt höjd till mig, en aningens slemmiga men oh så praktiskt! Söt är hon min fläckiga lilla hjälpreda!

Tilde säger…

Hörrö morsan! Vad är det för en grej du viftar med framför mig hela tiden? Ro hit den där så jag får kolla närmare! …hmm, konstig manick… Vad är den bra för? Hmm… Undrar om man kan äta den…?

Tävlingspremiär

Idag var det äntligen dax att få tävla igen! Jag räknade ut att det var 7 månader sedan sist, vilket säkert också var anledningen till att jag var ovanligt nervös. Med mig hade jag min trognaste och mest fantastiska hejarklack!

Agilityklassen var den som kändes bäst men vi fick en retlig rivning. Helt och hållet mitt fel och en effekt av att jag var nervös. Hoppklassen kändes också bra men jag klantade till det lite på mitten. Som tur var har jag en väldigt förlåtande hund som redde upp situationen och vi kom i mål som felfria och vann faktiskt klassen. Duktiga Ed och vilken härlig start på året!

Nu vill man ju bara tävla mera! Typiskt agility, såå beroendeframkallande! 😉

Ett besök på hundrehab

Lite lätt ångestframkallande var det att sätta foten innanför dörren till Norsholms hundrehab tidigt imorse, men det skulle visa dig att idag var en betydligt bättre dag än för dryga året sedan. Jag hade bokat in Onnie för en utvärdering av höfterna och passade på att låta Ed få en ordentlig genomgång inför tävlingssäsongen.

Marie var inte det minsta orolig över Onnies höfter precis som jag trott. När papperna från SKK kom förra veckan visade det sig att det bara var vänster som hade c och på höger var det b. Den ojämnheten var heller inte något Marie kunde känna av. Vi ska alltså fortsätta som vi gör nu. Till sommaren när Onnie lagt på sig mer muskler ska vi börja fysträna mer fokuserar, men nu kör vi på med ordentliga promenader, lek, bus och lite träning ibland. Däremot har jag bestämt mig för att vänta med att starta agilityn. Hon är för ung och sladdrig för den träningen som krävs för att få henne startklar. Jag vill att hon ska vara ordentligt musklad innan jag ökar på träningsmängden. Så nu funderar jag återigen på om vi kanske ska ge lydnaden en chans 😉

Eddan mådde också bra. Lite stel i ryggen men inget han har ont av. Han ska däremot få börja fysträna lite mer genomtänkt och strukturerat redan nu för att vara i fin form till april när tävlingarna drar igång.

Tilde och jag låter oss inspireras 😉