Valp-agility

Jag erkänner! Jag kan INTE låta bli agilityn. Ända sedan Onnie kom hem hit har jag lovat mig själv att jag inte ska träna särskilt mycket agilty, och absolut ingenting som belastar hennes kropp för hårt, fören hon blir runt året gammal. Jag vill helt enkelt inte riskera framtida skador på grund av för hård  belastning som ung. Men detta betyder ju inte att vi inte tränar alls (som ni kanske redan anat 😛 ) och nu kunde jag inte längre hålla mig från att banka ihop valp-agility-hindrena för att se om grunderna för kontaktfält som vi tränat senaste tiden har gett resultat… 😉 Så låga hinder och relativ lite belastning ( i alla fall i jämförelse med när hon själv får flänga runt som hon vill) borde inte skada. Dessutom har vi så otroligt roligt ihop att det går helt enkelt inte att låta bli 😉

Det finns också en andra tanke bakom att redan nu låta henne börja och det är helt enkelt att bygga på hennes totala orädsla för saker och ting. Onnie är nog den oräddaste valpen jag har träffat och ingeting bekommer henne, om så himmlen skulle rasa ner bredvid henne skulle hon antagligen alldeles obekymmrat fortsätta med vad hon nu höll på med. Därför introducerade jag henne till den ”läskiga” gungan redan nu och hoppas att hon för evig framtid kommer att älska den som hon gör nu 😀

Här är en liten filsnutt från dagens träningspass:

Ödets ironi

Under mina snart fyra år som doktorand har jag hunnit arbeta med två olika projekt. Båda projekten har fokuserat på specifika gener som varit intressanta ur olika perspektiv. I det första projektet hette genen PMEL17. Denna gen styr pigmentering av olika slag och en mutation i genen gör att djuret förlorar sina pigment, dvs får en vit päls eller fjäderdräkt. I mitt nuvarande projekt jobbar jag med en gen som kallas TSHR, eller Thyroid Stimulating Hormone Receptor om man så hellre vill. Den här genen är involverad i sköldkörtelns aktivitet och utsöndring av viktiga hormoner. Ett av dessa hormoner heter tyroxin (förkortas T4) och styr många viktiga  funktioner i kroppen. Om sköldkörteln producerar för lite av detta hormon drabbas man av hypotyreos vilket leder till bl a onormal trötthet.

Nu över till den ironiska delen:

Den ögonsjukdommen Index drabbades av i februari förra året, kronisk keratit eller pannus som den också kallas, leder oftast till en pigmentbildning på horninnnan. Ja, ni hör ju själva PIGMENTBILDNING, här ploppar alltså första genen upp -PMEL17.

Under vinter har Pepper känts trött och hängig. Det visade sig att han hade urinvägsinfektion som följdes av en ögoninflammation. Trots behandling blev han inte direkt mycket piggare och efter en större utredning skickades blodprov på analys för just det: att mäta TSH och T4 nivåer. Och minsann hade han inte värden under det normala för just T4…

Vad säger man? Jag kanske bara ska lägga ner det här med forskning, det verkar ju inte alls vara bra för mina hundar…

 

By the way så känns ändå taxen hyfsat pigg. Det går att behandla hypotyreos, men då värdena inte var katastrof-dåliga så väljer jag att vänta. Då jag ändå forskar på området vet jag att sköldkörtelsystemet påverkas mycket av årstider och ljus och jag tycker faktiskt att den lille hunden har blivit piggare nu när dagarna har blivit längre. Jag hoppas helt enkelt att långa ljusa sommardagar kommer att få taxeman att sluta sova och vilja vara med lite mer!

Vi lever!

Och mer därtill! Att ha valp tar på krafterna 😉 Kanske därför det var ett tag sedan det blev något skrivet här…

Onnie fyllde 13 veckor igår och växer så det knakar. För varje dag som går blir jag bara mer nöjd med henne. Hon är precis som jag önskade mig och lite därtill. Den lilla hunden har inte bara tagit mitt hjärta utan också påmint mig om hur roligt det kan vara att ha hund och hur det faktiskt ska kännas.

Thank's Katja for this fantastic little dog!!! 😀

 

Vi har börjat lära känna varandra på riktigt nu och träningen har kommit igång så smått. Än så länge gör vi inget vettigt men det lilla vi gör är nog så viktigt för att få upp förståelsen för det här med träning och klicker. Och roligt är det! Både jag och Onnie har fantastisk skoj varje gång klickern åker fram. Här är ett litet smakprov på vad vi pysslar med:

I fortsättningen lovar jag att uppdatera lite oftare 😉

Vi har ett monster här hemma …eller näe, ursäkta, en valp var det visst

Några dagar har gått och vi har så smått börjat lära känna varandra här hemma. Dagens inlägg får bli en liten sammanfattning av de senaste dagarna. Allt jag kan säga är att vi tycker bara mer och mer om vår nya fläckiga familjemedlem!!!

Taxen blev snabbt utsedd till ofrivillig lekfarbror. Så fort hon får chansen slänger hon sig över honom och sliter i de långa öronen...

...vilket absolut inte uppskattas av Pepper som numera får sin eftermiddagslur i tryggt förvar på köksbordet 😛

Här provar vi väskan inför första promenaden i skogen, vilket förövrigt gick strålande. Hon satt stilla nästan hela vägen 😉

Ibland står hon stilla och man kan få chansen att få ett vettigt kort på yrvädret...

Men oftast ser det ut så här. Tokig...

... tokigare...

... tokigast!!! Och vi älskar henne för det! 😀