Massaker i Kråkorp

Något jävla litet skit-rovdjur har hittat hit! En sån där liten idiot som bara hugger av huvudet på djuren och inte ens äter upp dom! En sån! Inom loppet av två veckor har vi blivit av med så gott som alla höns. Tuppen klarade en omgång och kom tillbaka utan stjärtfjädrar men försvann helt bara någon dag senare. Senaste dagarna har vi bara haft tre vita höns kvar. Ankorna och djungelhönsen har klarat sig, tills idag… Den vita stackars ankan irrade runt blodig vid huset och sju av ankungarna låg och tryckte i gräset. Alla andra fåglar är spårlöst försvunna. En stund senare hittade Axel den andra ankhanen och ankmamman i busken, huvudlösa. Fy så tråkigt!!! Jag kan inte låta bli att bli ledsen! Alla våra djur är en del av familjen och när något sånt här händer känns det deppigt.

Vi funderar nu på att helt avveckla våran fågelverksamhet. Det är inte roligt att ha djur om det ska bli så här. Men något slags djur måste vi ju ha i ladan, den kan inte stå tom!

Sitter det i brallorna?

Det går en tydlig modetrend inom agilityn i år. Det man ska ha om man vill vara riktigt inne är snabbyxor!

Själv hakar jag ju sällan på sådana trender. Kör helst i ett par fula, slitna mjukisbyxor -vem bryr sig liksom? Men har fått förklarat för mig att i snabbyxor känner man sig snabbare och då borde man kunna prestera bättre.

Jag var visst före min tid för redan 2005 köpte jag mig ett par snabbyxor. Då kallades dom för löparbyxor och jag använde dessa under några år då jag var mycket flitig i motionsspåret. Men så idag hittade jag dom! I mitt tappra försök att leta efter ett par shorts att ha vid eventuellt fint väder i helgen, så råkade jag se en bortglömd, ynklig, svart hög längst in i mörkaste hörnet av garderoben. Så nu är det upp till bevis! Minst ett av helgens fyra lopp ska springas i snabbyxor! Frågan är ju: Blir man en bättre agilityförare i dessa super-brallor? Kommer Eddan och jag att gå in och prestera på supertider nu? Nollade lopp borde ju vara en självklarhet i dessa 😛 Ja spänningen är olidlig, och rapport kommer på måndag 😉

Sträckning

Igår kände jag igenom Onnie ordentligt och upptäckte att hon ömmade i ryggen. Ringde bums till Norsholm och hade turen att få en tid hos Marie nu på morgonen. Marie trodde att Onnie fått en sträckning ungefär mitt på ryggen på vänster sida och ska behandlas med streching och ultraljud i en vecka ungefär. Om två veckor bör hon vara återställd om det inte är något annat som spökar.

Precis som jag trott så är skadan ny och har väl antagligen inträffat när hon röjt runt med valpen i trädgården. Och jag misstänker att den tidigare slöheten som hon uppvisade redan för någon månad sedan berodde på fästninghalsbandet. Men för att vara på den säkra sidan tar vi blodprov imorgon som planerat.

Det positiva är att det inte är någon allvarlig skada och att hon ska röra på sig men kontrollerat. Med andra ord vanliga promenader fast i koppel. Så hon kommer inte att tappa muskler och kan därmed, förhoppningsvis, tävla så snart hon är frisk igen!

Det här har nu gjort att vi på allvar börjat fundera på en hundgård där hundarna kan ligga och slappa på dagarna men inte har möjlighet att röja runt helt okontrollerat som nu. Jag vill ju att dom ska kunna få vara ute så mycket som möjligt när vi nu bor på landet, men jag vill inte ha fler skadade hundar pga av det! Vi behöver ändå fixa en hundgård tills dess att vi båda jobbar hela dagarna så det är väl lika bra.

Debuten inställd

Till helgen var tanken att Onnie skulle debutera. Tyvärr blir det nog ingen debut för oss. Onnie känns inte riktigt som sig själv. Hon drar sig undan, är lättretlig, tycker saker är lite läskiga och framför allt så ger hon inte gärnet på agilitybanan och blir väldigt trött när vi tränar.

Jag reagerade på det här med träningen för några veckor sedan. Hon slog av på takten och blev osäker. Hon orkade aldrig mer än ett varv på banan innan hon självmant gick och lade sig och flåsade massor. Tillslut var det så illa att vi sprang ett varv, satte oss på farstun och pysslade med annat tio minuter medan hon återhämtar sig och kunde köra igen. Under den tiden hann hon till och med somna! Onnie liksom!! Först trodde jag att det berodde på värmen, hon är nämligen väldigt värmekänslig. Men sedan tog jag av fästinghalsbandet och schamponerade hela hunden. Efter det har hon piggnat till och varit sig själv igen, men nu tycker jag att hon känns konstig igen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men något känns fel. Så därför har jag nu beställt tid för provtagning mot fästingsjukdomar. Om inte annat för att utesluta.

Det känns såklart skittråkigt, men det är ändå inte hela världen. Det viktigaste är ju att hon mår bra och känns pigg. Jag vill ändå inte debutera med en hund där allt inte känns hundra. Nu hoppas vi bara att det inte är någon eländig fästingsjukdom som ställer till det!

Glad midsommar, eller krya på dig Tilde

Glad midsommar allihop!

För oss ser det tyvärr inte ut att bli så mycket midsommarfirande. Tilde som blivit smittad av sin pappas förkylning för några dagar sedan fick inatt ordentligt med feber. Från och med midnatt har det inte blivit många timmars sömn, och trots Alvedon så visade termometern på 39 grader. Nu däremot sover hon äntligen som en stock och förhoppningsvis gör det underverk för förkylningen. Man kan ju inte annat än tycka synd om henne. Vilken dålig första midsommar!

Men vi hoppas givetvis att alla ni andra får en härlig dag!!!

Konsten att roa sig

Tyvärr tror jag inte hon har några planer på att städa efter sig…

Färdig

Ikväll har vi invigningshoppat muren. Det kanske inte är den vackraste och mest färgglada skapelsen men den duger mer än väl att träna på här hemma.

Vi har också hunnit med en sväng till Fjugesta idag där det är kennelläger den här veckan. Vi stannade bara över dagen men hann i alla fall med att träffa alla Pixens syskon och mattar, och det var riktigt skoj!!! Gruppbild kommer så småningom 🙂

Natti, natti Tildis

Inatt sover Tilde för första gången i eget rum. Nu kände vi att det var dax! Vi har fått in grymma kvällsrutiner senaste månaden och att få henne att somna är inga problem alls längre. Så det var helt enkelt läge nu.

Jag har längtat efter att få tillbaka vårt sovrum, och vad stort det är utan en spjälsäng som tar upp halva rummet! Äntligen kan vi gå och lägga oss allihopa utan att famla i mörkret och smyga på tå. Men lite vemodigt känns det faktiskt också. Spädbarnstiden är så definitivt över nu. Hon börjar bli en stor bebis nu vår lilla tjej!

Tildis somnade i alla fall rekordsnabbt i sitt rum, så hon verkar rätt nöjd hon också 🙂

En anka någon?

Idag fick ankungarna gå ut för första gången i sitt liv. Lite tveksamma var de först men efter att mamma tjatat lite så kom de ut hela gänget. Nu går de hela hela familjen, även farsorna, samlade på gården och betar gräs. Dom är verkligen söta!!! -men alldeles för många. Nu försöker vi hitta nya hem till några stycken.

Ankorna är väldigt lättskötta. Dom vill ha mat och vatten varje dag och någonstans att bo, det behöver inte vara inomhus utan räcker med en hundkoja med lite halm i ute. Gärna en balja vatten också så dom kan plaska lite. Det är allt! Honorna lägger stora fina ägg under säsong som är toppen att ha till mat och bak, i övrigt kanske dom inte är så användbara. Men dom är himla söta i och charmiga!!! Och har man vallhund kan man man roa sig med att valla på dom 😉

Bortskänktes till rätt hem 🙂

Hinderfix

Med jämna mellanrum kommer behovet av att få snickra, måla och pyssla i största allmänhet smygandes. Ikväll var det platta tunneln som fick sig ett nytt släp. Det förra blev sliter och gick tillslut sönder och jag har länge tänkt att jag ska byta ut det, men inte riktigt vetat vilket material jag ska använda. Men så ramlade jag över en presenning i perfekt storlek för bara hundralappen på rusta häromdagen som jag tror kommer bli kanon! Så nu har jag äntligen fått tillbaka platta tunneln ute på banan och hinderparken är komplett igen. 😀

Imorgon ska jag dessutom förgylla den genom att bygga en mur. Jag är så trött på att aldrig kunna träna muren ordentligt eftersom det inte finns någon på klubben och jag är övertygad om att den kommer dyka upp på någon tävling framöver. Alltså bygger jag en egen så att vi slipper otrevliga överraskningar på banvandringarna framöver. Och för att jag tycker det är så jäkla roligt att hålla på och knåpa där ute i garaget 😛

Bildbevis kommer så snart jag är klar!