Simrishamn -så inte våran tävling

Absolut ingenting stämde på dagens tävling. ”The botten is nådd” som timbuktu skulle ha sagt 😛 Ett brutet ben kanske skulle ha försämrat utgångsläget något, men inte mycket mer.

Att ladda med tre dagars semester på olika orter var visst lite väl mycket för alla hundarna. Att Ed dessutom fick akut magsjuka igår med tillhörande diarré som höll i sig hela natten och förstörde sömnen för hela familjen gjorde knappast saken bättre. Man kan väl säga att alla hundarna var minst sagt splittrade på dagens tävling för att uttrycka sig milt. Valpen visade sin värsta sida och betedde sig så illa att jag spontant fick känslan av att vilja binda fast henne i ett träd och råka glömma henne där. Ed stackarn, mådde väl som man gör efter ett dygn utan sömn och mat och det är bara att konstatera att hundar också kan ha dåliga dagar. Med andra ord: disk och disk idag 😦 pricken över i:et var väl att jag fastnade i ett hinderstöd i hopploppet och ramlade! Som sagt botten är nådd -men nu kan det bara bli bättre 😛

Vi tröstar oss med lite välförtjänt mat i Simrishamn och turistar vidare genom Sverige istället 🙂

Glad midsommar allihop!

Vi har haft en mysigt och solig dag här på Öland. Nu avslutar vi med super-god mat och trevlig stämning på ”lammet och grisen”. Stor kram från oss!

Äntligen semester!

Vi här dragit iväg till Öland för några dagars semester här och sedan vidare neråt i landet. På vägen tänkte jag hinna med att tävla lite också 😉

Nu ska jag bara njuuuta av några dagar ledigt med familjen!!

Valpis

Det var länge sedan jag skrev något om Onnie i bloggen, och de gånger jag gjort det senaste tiden har jag mest beklagat mig över henne. Så dagens inlägg ska handla om hur mycket jag faktiskt tycker om min lilla valp, som för övrigt inte är så liten längre. Lilla fröken har växt ordentligt, bytt alla sina tänder, fått riktigt päls och mer och mer personlighet. Och sist men inte minst, öronen har bestämt riktning, tack o lov! 😉 Hon är en tjej med stor tro på sig själv och som gör lite som hon vill med de andra killarna här hemma. Hon är ett energiknippe så det räcker och blir över. Kampglad, godisgalen och med den där glimten i ögan som jag önskade. Hon är faktiskt precis som jag vill ha henne! Men det kan vara lite svårt att komma ihåg ibland när hon går över gränsen till odräglig 😛

Just nu är hon inne i sin värsta spökperiod och kan moffa och morra åt både det ena och det andra. Men det kommer säkert gå över med tiden. Det andra moffandet jag har beklagat mig över tidigare blir faktiskt bättre och bättre ju mer hon får vara med och se världen. Hittils har vi försökt släpa med henne på allt som bara går, såklart främst agilitytävlingar och det har gett resultat!

På träningsfronten har det inte hänt så mycket. Av olika anledningar har vi faktiskt inte alls tränat särskilt mycket senaste två månaderna. Mycket har berott på att jag tycker att hon känns lugnare och moffar mindre om det händer mindre i vardagen, en allmänt lägre stressnivå helt enkelt. Men det har också berott på (med riskt för att verka skrytsam) att jag tycker hon redan kan allt hon behöver kunna i den här åldern. Jag är nöjd med henne som hon är! Istället har vi lagt tiden på miljöträning, som hon behöver så mycket mer. Och till sist, hon är bara 5 månader och vi har verkligen inte bråttom…

Här har ni bilder på gullungen:

Öronen har bestämt sig...

...tänderna är på plats.

Pälsen är inte längre bara ullig och i kroppen ser hon mer och mer ut som en hund. Nu har hon också växt i bakbenen som var lite långa när bilden togs 🙂

Och viktigast av allt -glimten i ögat 😉

 

Ibland när vi båda känner för det händer det ändå att vi lek-tränar lite. Onnie är för övrigt underbar att träna med (för att skryta lite till 😛 )! Alltid på och väldigt lättlärd! Jag har kommit på att äppelträden är perfekta hinder och rabatten det ultimata kontaktfältet. Ni kanske förstår varför jag inte lägger någon större tid till att påta i rabatterna här hemma 😛 Här är en liten snutt från mitt senaste infall av valpträning:

 

 

Jag tror vi har hittat känslan!

I helgen var det dags för tävling igen. Vi tävlade faktiskt förra helgen också, men det kom aldrig med i bloggen. Redan förra helgens lopp i Växjö kändes riktigt, riktigt bra. Som att vi verkligen har börjat känna varandra på banan och förstå varandra i olika situationer. Eddan visade åter igen vilken läraktig hund han var och hur duktig han börjar bli på att läsa linjer, tyvärr lite för bra då…

Igår var vi i Frövi och där kändes det som att det verkligen lossnade. I båda loppen hade jag den där härliga flytiga känslan. Den känslan då man känner att hunden verkligen är med en och man kan göra vad som helst och det funkar. Då det känns som att allt går ganska långsamt och man hinner tänka och ligga steget före hela tiden. Så kändes det igår! Och det resulterade i vinst i hoppklassen och våran andra pinne och en ynka rivning i ett annars kanonlopp i agilityklassen! Rivningen kom vid ett tajt bakombyte, något som vi inte hunnit träna på än, så det kändes helt okej. Han är inte supersnabb Eddan och kommer troligtvis aldrig bli så där galet border collie-snabb, men jag tror han kan bli riktigt, riktigt säker och det är nog så mycket värt! Dessutom tror jag nog att han har lite till att ge fart mässigt om han bara får lite rutin.

Fina fina Eddan, jag är så himla glad att han blev min!!!!

Filmer från helgens lopp:

Välkommen Lupo

Jag har äntligen kommit på idén att installera blogg-appen på mobilen så nu ska här bloggas lite oftare.

Dagen till ära har vi också köpt en ny bil. Man kan tro att byta bil är en av våra hobbys (med tanke på att detta är tredje bilen på mindre än ett år) men så är inte fallet. Vi har bara uppdaterat bil-flocken att bli mer miljövänlig och ekonomisk. Dagens inköp ska bli min pendlarbil till jobbet. Söt va? 😉

Snart ett halvår

Ikväll har jag städat skrivbordet på datorn. Inte helt oväntat hittade jag flera filmer och bilder på Index. Om drygt en vecka är det ett halvår sedan Index försvann ur mitt liv. Ett helt halvår! Hur gick det till? Det har varit 6 tunga, hemska månader utan min fina, fina hund. Jobbiga, omvälvande men tillslut också positiva månader. Fortfarande saknar jag honom, massor!!! Vissa dagar är värre än andra. Visst är jag väldigt glad över Onnie och otroligt tacksam över Ed, att allt ordnade sig så bra tillslut, men tårarna vill inte sluta rinna när jag ser filmerna och bilderna på den hunden som för alltid kommer betyda allra mest för mig. Jag saknar dig så Index!

 

 

 

 

En mycket speciell och väldigt saknad vän ❤

 

Musjakt

Jag tog med kameran ut i trädgården i det fina vädret idag för att ta några fina bilder på flocken. Visst blev det en hel del fina bilder på hundarna, men det får vänta till en annan dag. Istället kom tjockis-katten lite oväntat hemsläpandes på en tilltuffsad men fortfarande levande mus. Katter är alltid hemska med sina byten. Men med kameran i högsta hugg kunde jag inte låta bli att följa den stackars musens öde, som slutade lite minst sagt oväntat…

Dexter, tjockisen som vanligtvis inte gör många knop på dagarna överaskade oss alla med att komma hemsläpandes på en mus. Antagligen ett lätt byte, annars hade han aldrig orkat bry sig... 😛

Närkontakt mus och katt

Dexter skulle väl aldrig komma på tanken att äta en mus då torrfoder är det bästa han vet. Men den här bilden blev så bra (om jag får säga det själv)!!!!

Och allt mitt framför ögonen på hundarna. Ed tog sin uppgift som vallhund på fullaste allvar, han är inte så nogräknad med vad han vallar...

Sen bestämde sig Dexter för att han inte orkade mer och musen såg sin chans att smita...

Tyvärr valde den helt fel riktning!!! Till hundarnas stora förvåning ...och förtjusning!

Ed trodde inte sina ögon, haha!

"Vad gör vi nu?!!" Här tror man att musen ska gå ett blodigt och brutalt öde till mötes, men...

Historien får ett snöpligt slut när valpen kommer och undrar vad som står på och TRAMPAR på den stackars musen!!!

Sen var det en mycket platt mus som låg där...

Tillslut var det Pepper som tog musen, försiktigt, försiktigt (på Peppers vis) och bar iväg med. Då tyckte matte att det fick räcka och förpassade musen till en evig vila på åkern istället.