Begravning

Idag har vi begravt pappa. Det blev en väldigt fin begravning tillsammans med släkt och vänner. Tack till alla er som kom!

 

Promovering och tävling

Helgen har varit precis lika fullspäckad som alla andra helger. I lördags var det dags för promovering. Genrep på förmiddagen för att sedan åka hem och hoppa i klänningen och för Axels del fracken. Det var verkligen en upplevelse att vara med. Så uppklätt och högtidligt! Så nu kan jag titulera mig doktor på riktigt, med krans och diplom och allt 😉

 Igår var vi i Skogaholm och tävlade  jag och och Onnie. Hon kändes lite trött och rev endel. En agilitypinne fick vi med oss hem, men jag kan väl inte påstå att jag kände mig särskilt nöjd. 

Ännu mer fårpyssel också lite agility

Årets kristihimmelfärdshelg kom att ägnas åt mestadels fårpyssel. Våra förrymda ryatackor skulle hämtas hem i torsdags var planen. Det gick inte helt enligt planen kan man väl säga. I närmare två timmar kämpade jag, Lydia, Axel och Pixel med att få dom envisa tackorna in i hästtransporten men vi fick se oss besegrade och åka hem. Nästa dag återvända jag och Lydia med varsin hund och en reviderad plan för hur vi skulle överlista fåren. Pixel och Dingo jobbade fint ihop och tillsammans lyckades vi efter ganska mycket slit få tackorna dit de skulle. Nu går dom i sommarhagen och verkar nöjda. Än så länge på rätt sida stängslet till och med 😛 Och där hoppas vi dom håller sig resten av sommaren!!

Sedan var det dags för vårt får-projekt här hemma. Vi har köpt loss en bit mark framför ladugården som skulle bli Ulla och Bärits residens. Nu blev det ju som det blev med Bärit men projektet kvarstår. Alltså hyrde vi en jordborr och satte en himla massa stolp den här helgen. 

 

Fikapaus på trappen: 

 

På lördag morgon gjorde jag och Pixel en liten avstickare från allt arbete och åkte till Jönköping för lite agility. Det var egentligen dubblerade klasser men jag kände inte att jag hade tid att sitta och vänta hela dagen på att få köra vårt andra lopp utan vi nöjde oss med det första hopploppet som vi faktiskt nollade. På en otroligt dålig tid eftersom jag fegade ur totalt och gjorde ett tvivelaktigt bakombyte som kostade massor med tid, men han var lugnt (kanske lite väl lugn men hellre det än senaste tidens hysteriska lopp) och noggran och det räckte ändå till en pinne. Så nöjda och glada åkte vi hem för att fortsätta fixa.  

Idag var det så äntligen dags för helgens roligaste händelse. Idag hämtade vi nämligen hem Sally och hennes små tvillingar, numera döpta till Ylle och Yllva, dryga månaden gamla. Det är ju ingen Bärit direkt men lammen är ju så söta att man smälter och Ulla blev så otroligt glad över att få sällskap igen! Det blir nog bra det här också! 

  

  

 Och sist men inte minst så blev jag äntligen färdig med att av mina viktigaste vårprojekt -agilityhindren. Nu står 12 par fräscha och stabila hinder samt ett däck och väntar på att få användas. Balanshindrena ska också renoveras och en ny platt tunnel ska knåpas ihop. Men det känns inte lika akut utan nu går det att träna vettigt igen här hemma! 

   

Sov gott Bärit

Världens sötaste lilla får finns inte längre. Natten till igår lyckades fåren ta sig in till hönsmaten och kalasade friskt hela natten. Under gårdagen mådde de båda dåligt, Bärit sämre än Ulla som dessutom skadat benet under festligheterna. Bärit blev mer och mer hängig och efter att ha försökt kontakta veterinären hela dagen fick jag äntligen tag i honom på kvällen. 

Han kopplade upp båda fåren på dropp och näringslösning. Bärit hade blivit alldeles skummig i munnen av hönsmats-förgiftningen och antagligen råkar dra ner skummet i lungorna, vilket resulterat i lunginflammation och väldigt ansträngd andning, och fick även antibiotika och antiinflammatoriska mot detta. 

  
Imorse var hon fortfarande hängig och andningen ännu mer ansträngd. Jag ringde hit veterinären igen för mer dropp men hon ansåg att Bärit var så dålig att hon var chanslös. Så för att inte orsaka mer lidande fick hon istället somna in. Ulla mår bra igen, sånär som på hältan på bakbenet, men det bör läka ut av sig själv.

Stackars, stackars lilla Bärit. Det här var så himla onödigt! Hon var verkligen ett speciellt litet får och det gör ont i hjärtat att hon inte finns kvar hos oss ❤

  

Fårbekymmer och landslagsuttagning

Vi han knappt innanför dörren i torsdags innan Hedvig ringde och berättade att våra tolv ryatackor sprungit bort. Vi letade i skogen vid hagen i Normlösa där de gått men utan resultat. En polisanmälan gjordes men utan resultat. Efter några timmars letande gav vi upp. Inte ett spår hade vi hittat. Så ovetandes om vart fåren var åkte vi hem och packade om väskan inför helgens landslagsuttagning i Vårgårda.

Jag velade ju länge om huruvida vi skulle våga åka till LLU överhuvudtaget. Under vinterns formsvacka kändes det ju bara som bortkastade pengar men nu i efterhand är jag otroligt glad att vi ändå åkte! Perfekta förutsättningar och underbart roliga banor kan ju bara innebära en lyckad helg! Resultatmässigt var vi långt ifrån stabila men nästan varje lopp innehöll bitar som kändes riktigt bra. Två lopp nollade vi på dåliga tider då det blev något strul på vägen men i sista loppet höll vi äntligen ihop ett helt lopp och då räckte det ända till en tredjeplats, vilket jag är otroligt nöjd med då Onnie har lite långsammare kontaktfält och generellt brukar få lite sämre tider i agilityklass. Resultatmässigt gick det helt klart bättre än jag förväntat mig. Vi fick faktiskt ihop lite poäng och slutade totalt på en tjugondeplats på EO-listan vilket var över förväntan för min del. LLU för oss i år var mest som ett studiebesök. Nu är vi supertaggade att komma tillbaks nästa år och köra på riktigt 😀

Fåren då? Jo de blev upphittade tillslut då de hade sprungit in i en hage och betade nöjt. På torsdag ska vi jänta hem rymmarna igen.

Så mycket att fixa

Barnen och Axel åkte hem i söndags och själv stannade jag kvar i Gävle hos mamma för att hjälpa henne med allt det praktiska. Det är mycket som ska göras och tänkas på när någon går bort. Det har varit fullt upp dessa dagar och jag vet inte hur många timmar jag totalt spenderade i diverse telefonköer igår. Men nu är läget under kontroll och det mesta förberett inför begravningen som kommer att ske i slutet av månaden.

Jag har även passat på dessa barnfria kvällar att sy nya tunnelhållare till agilitybanan hemma. Pyssel som detta tycker jag är den bästa terapin och har varit perfekt sysselsättning istället för att bara sitta framför tv:n. 

På hemmaplan fortsätter livet. Axel och barnen hämtade hem vår nya caddy idag och det ska bli väldigt spännande att få se den imorgon när jag och mamma kommer ner till Linköping. Så skönt det ska bli att äntligen ha två fungerande bilar igen!

1 maj

Idag kom att bli min pappas sista dag här i livet. Hans kropp orkade inte längre och i eftermiddags somnade han stillsamt in. 

  

Sov gott pappa ❤