Tilde Anna Hagström

Vi har nu bestämt oss för vad vår lilla tjej ska heta. Tilde har varit en favorit länge, Anna är släktnamn sedan långt tillbaka på mammas sida och sedan pappas efternamn. Så från och med nu är det slut med att kalla henne bebisen, TILDE är hennes rätta namn! 😉

Frukost

Första natten är avklarad. Lillan har skött sig strålande! Legat och snuttat och sovit hela natten. Dock är sängarna fruktansvärt obekväma så vi hoppas på att få åka hem efter lunch för att inte riskera ryggskott 😉 Nu äter vi frukost hela familjen, så mysigt så ❤

Nu är hon här, äntligen!

Inatt 02.45 kom hon äntligen till världen! 52 cm lång och 3600 g tung. Världens sötaste och alldeles, alldeles underbar, såklart! 😉 Fortfarande namnlös, men vi jobbar på det…

Imorgon är dagen D!

Saker och ting går enligt planerna, woho! Efter att ha spenderat förmiddagen på förlossningen bestämdes metod för igångsättning och imorgon är det dax! Klockan 07.15 ska vi infinna oss på förlossningen laddade till tänderna med pyssel och underhållning, för det kan nämligen ta tid, lååång tid. Förlossningen ska sättas igång med en hormongelé, men den kan behöva appliceras flera gånger med 6 timmars intervall innan det har någon effekt, så ni förstår ju själva att det här kan dra ut på tiden. Och varför skulle det inte, nu när vi ändå fått vänta så länge… 😛

Hur som helst, hem kommer vi inte utan ett barn i famnen! 😀 Så ikväll laddar vi med ordentligt med mat och sömn. Jag lovar att uppdatera med bilder så snart jag får möjlighet!

Nehe…

Hinnsvepningen igår var ingen succé. Inte för att jag egentligen hade vågat tro att den skulle fungera, men att bm inte ens skulle komma åt att göra en ingick inte riktigt i min plan. Men det kändes ju lika typiskt som allt annat, så what to do? -jo, åka hem och sura i soffan med en stor bit kladdkaka som älsklingen bakade till tröst.

Nu är ändå inte hoppet helt ute för att vi ska få en bebis. Jag kommer inte att dö nittio år gammal med ett mumiefierat foster i min mage som det senaste arkeologiska fynd Axel läst om, tack o lov!  Istället fick vi en tid till förlossningen på onsdag. Då ska läkaren bestämma vilken metod som är mest lämplig att använda vid en igångsättning och om det går enligt planen så ska vi infinna oss 07.15 på förlossningen på torsdag igen för att skrida till verket. Barnmorskan var noga med att påpeka att det kan ta tid även vid en igångsättning och att vi ska räkna med att det kan ta 2-3 dagar innan bebis tittar ut, men det känns ju helt överkommligt i sammanhanget. Innan helgen är slut kommer vi att vara föräldrar! Helt galet!

Jag tycker ju vanligtvis om att planera och är en stor vän av agendor och framförhållning, men det här är till och med för mycket för mig. Jag känner mig som ett litet barn som går och väntar på julafton. Det är helt omöjligt att veta om vad som är på väg att hända och vara oberörd.  Det finns helt klart en poäng med att en förlossning oftast startar när man minst anar det. Just nu går tiden nämligen väldigt långsamt och det var stört omöjligt att lyckas sova hela natten igenom. Det är också därför jag skriver det här inlägget klockan 6 på morgonen… 

Fodax is the shit!

Just nu är det lite som att ha tryckt på en paus-knapp. Jag går bara och väntar på att få åka till barnmorskan vid fyra och hoppas, HOPPAS att dagens besök kommer ha någon effekt. Så under tiden tänkte jag passa på att göra lite smygreklam. Vi har idag på förmiddagen varit och köpt 2,5 månads ranson med FODAX. Hundarna har ätit färskfodret i nästan tre månader nu och bara älskar det! Inte nog med att de tycker fodax är det godaste som finns, alla tre har byggt muskler och är jättefina i pälsen och det blir betydligt mindre ”output” så att säga, då det bara är rent kött och inga tillsatser. Husse och matte tycker också att det är toppen då det blir betydligt mycket billigare med fodax än vanligt hundfoder. Jag  räknade ut att alla tre äter för ungeför 500 kr i månaden nu, till skillnad från innan då bara valpens mat ensamt kostade betydligt mer per månad. Pricken över i:et är att man kan fylla tomma märgben med fodax, frysa dem och sedan ge hundarna benen frysta, och wola! -man har fixat billig och mycket uppskattad sysselsättning för hundarna som räcker en bra stund 😀  Enda nackdelen med fodax är väl att man måste ha stort frysutrymme, inte vara allt för äckelmagad och ha någorlunda flexibla arbetstider 😛

Chokladmetoden

Fortfarande ingen bebis och alla små tecken och känningar jag någonsin haft innan är som bortblåsta. Så idag testar vi en ny metod: Chokladmetoden 😛 Jag är ytterst tveksam till att den fungerar, men den är i alla fall god! 😉 På måndag har vi ny tid hos bm och då har hon lovat oss en hinnsvepning och jag hoppas verkligen det har effekt. Även om det var länge sedan jag tränade så mycket bra och strukturerad agility som nu i vecka 42 så skulle jag hellre lägga min lediga tid på det som den är tänkt att användas till. Men hundarna tycker läget är toppen som det är nu iaf 😉

Onsdag igen

En vecka över tiden har gått. Nu börjar det bli segt… Jag har redan gjort allt som behöver göras här hemma i städ och fixarväg och lite därtill. Senaste dagarna har jag tränat mer hund än någonsin innan. Ordentliga pass agility och en hel del klickerträning i vardagsrummet för att fördriva tiden. Just nu är vi i det jobbiga läget att det inte riktigt går att ta sig för att göra något heller. Det mest vågade jag utsätter mig för nu är att åka till tornby och handla. Längre stund än så vill vi inte vara borta om bebisen skulle få för sig att komma ut. Annars hade ju den här tiden varit perfekt för att åka och hälsa på folk man inte träffar så ofta. Men nu går vi alltså mest bara här hemma och skrotar och det känns som att kroppen min knappt kommer ihåg att den är gravid och ännu mindre som att den har några planer på att pressa ut ett barn… 😦

Så länge söker jag tröst i bloggar från andra gravida kvinnor som också gått över tiden. Det som ger lite hopp om att det någondag kommer en bebis är att alla dessa kvinnor förr eller senare fått sitt barn. Jag fattar väl också att bebisen kommer någongång, men vissa dagar kan jag nästan inbilla mig att det bara är en lokal klump med fett som ansamlats på min mage och att det kommer vara så här för alltid. Men så börjar ”fettklumpen” att röra sig, man känner ett knä som sticker ut på ena sidan och en liten arm på andra sidan och då inser till och med jag att ”fettklumpen” inte kommer vara för evigt 😛

Så länge roar jag mig med hundarna. Tur att jag har dem! Onnie tränar lydnad, Pepper siktar på en eventuell karriär som freestylehund och Eddan jobbar på med agility och lite onödiga ”bra att kunna grejer”, som att dra av matte strumporna. Ett trick som jag från början tyckte var alldeles fantastiskt bra, som jag undrade varför jag inte lärt honom mycket tidigare i mitt otympliga tillstånd, tills Eddan fick in tekniken och började ta i lite mer. Man kan väl säga att strumpor inte är gjorda att hanteras av hundtänder … 😛

Grattis, grattis

Det är bäst att jag skriver några rader här så ni inte tror att jag håller på att föda barn eller så, för det är absolut inte fallet. Inte ens lite, suck…

Idag är det den 17 oktober, en dag som är lite speciell för mig. Idag skulle nämligen en av världens finaste människor, min underbara vän Madde, ha fyllt 28 år om hon levt. På något underligt sätt har det redan gått 6 år sedan hon lämnade jordelivet, men jag tänker fortfarande på henne och saknar henne varje dag. Idag minns jag alla roliga barnkalas där hemma på Hövdingavägen 1B alla skratt och allt skoj vi hade ihop under vår uppväxt. Efter sex år kan jag äntligen tänka tillbaka och le åt alla minnen utan att tårarna bränner bakom ögonlocken men vissa dagar känns det fortfarande ofattbart tungt att veta att jag aldrig mer kommer få träffa min allra bästa vän… Grattis till dig vart du nu befinner dig!

Sedan har vi ytterligare ett födelsedagsbarn idag och det är Ed som fyller hela fem år idag! Vi har firat med det som Eddan tycker allra bäst om, ett ordentligt pass agility tillsammans med Lydia och Dingo 😉 Ett mycket nyttigt pass som fick mig att inse att vi inte kan vissa grundläggande saker och att vi har en hel del att träna på som inte är kontaktfält. Så nyttigt så!

Jag hade såklart också önskat att vi skulle haft ytterligare ett litet födelsedagsbarn att fira idag, men hon i magen verkar ha andra planer. Varken agilityträning eller påfyllning av sandsäckar verkar ha någon effekt på detta barn så vi väntar tålmodigt vidare och hoppas att det inte dröjer allt för länge innan vi får fira nästa födelsedag 😉

Kontaktfält igen

Ursäkta tjatet om kontaktfältsträningen, men det är det ända jag har att fundera kring just nu och därför blir det mycket av det för tillfället 😛 Jag använder ju också bloggen som någon form av träningsdagbok och då är det himlans bra at ha fått med allt det här. Ni som inte orkar med mitt tjat får helt enkelt låta bli att läsa 😉

Jag och Eddan har i alla fall klarat av ytterligare ett pass med kontaktfältsträning nu. Efter lite pyssel tror jag att vi börjar närma oss de kontaktfält som jag tänkt att jag vill ha på a-hindret nu när jag bestämt mig för att köra running. Efter lite efterforskningar på youtube inatt kom jag fram till att de flesta hundar tar uppfarten i ett eller två språng och sedan en massa små steg på nedfarten, precis som Eddan gjorde på förra filmen. Det blir väl resultatet när man tränar 2+2 antar jag och det är absolut inget fel med det. Men om jag ändå ska ha running kan jag lika gärna gå ”all in” och satsa på ordentliga running contacts även på a-hindret. Jag vet att många börjar tränar i en ram som de sedan lägger på a-hindrets kf, men jag orkade bara inte vara så ordentlig idag. Istället dammade jag av ett gamalt stuprör som Ed fick hoppa över några gånger på marken innan jag lade upp det på a-hindret och han verkade fatta konceptet. Så här såg det ut idag och jag tror vi är något på spåret. Man ser att han är lite osäker första försöket men att han för varje gång blir mer och mer säker på vad han ska göra. Sista gången är jag riktigt nöjd med. Nu behöver jag bara försäkra mig om att även uppfarterna fungerar och sedan är det väl bara att nöta antar jag 🙂