Zelda

I förrgår utökades familjen med en ny medlem; katten Zelda.

Vi har ju redan en katt, Dexter, född innekatt men har vart efter vi flyttat och fått tillgång till trädgård uppgraderats till typ utekatt på halvtid. Jag var lite osäker på hur han skulle anpassa sig till livet som bondkatt, men till min stora förvåning så gick han in för rollen till 100% och började till och med stolt rada upp möss på gången in till huset. Men det har visat sig att Dexter bara har musjakt som en liten hobby på sidan av sitt mycket upptagna liv som lat, kastrerad hankatt och nu när graderna kryper nedåt och mörkret kommer allt tidigare så har han visst valt att ta en liten vintervila på mus-jägar-fronten. Han är värdelös helt enkelt! Bor man på landet så behöver man en vettig katt som kan hålla ohyra som möss och råttor borta och därför hämtade vi i tisdags hem lilla Zelda.

Zelda är sisådär 16 veckor gammal, tycker inte alls om hundarna än men börjar definitivt tuffa till sig rejält. Index tycker det är en fruktansvärd alien som vi har släpat in och undrar mest när otäckingen ska åka hem. Pepper var först överlycklig att ha fått ytterligare en katt att terrorisera men den åsikten delade inte Zelda, och numera låter Pepper katten vara, ja ni förstår….

Så, här är hon då, vår nya blivande storjägare 😀 (ni får ursäkta kvalitén, men vi hade bara tillgång till mobilkameran när korten togs)

Vad sa Marie?

Som sagt, vi var i Norsholm hos Marie igår. Jag måste säga att hon är fantastisk! Hon klämde och kände igenom hela hunden och den här gången hade Index betydligt ondare i vänster has, jätteont i ryggen ovanför bogarna där han tydligen också är spänd som en fiolsträng och dessutom verkade han öm i höften. Yeaaah…. 😦

Alltså, en massa ställen som gör ont och såklart gick det inte att säga vad som var orsaken och vad som är en bieffekt. Därför ska vi tillbaka den 12:e Oktober för en ordentlig utredning då också ortoped Arne ska vara med och röntga igenom hela hunden. Jag visade också Marie filmer i slowmotion  från i somras när han var frisk och söndagens lopp i Kumla. Hon såg på en gång att Index inte bara hoppat kort och stelt nu men att han också vrider hela bakdelen i hoppet, han hoppar liksom snett. Inte konstigt att han river, stackarn! Han har nog verkligen jätteont.

Så jag behöver väl inte ens säga att våran tävlingssäsong tog abrupt slut igår. Inte bara det utan antagligen är det också bajj, bajj till all agilityträning ända fram tills i vår, alltså ingen ridhusträning, ingen Kista-mässa, ingen vallatävling i Januari, suck! Jag känner redan nu hur abstinensen kommer smygande, hur ska jag klara ett halvår utan agility?! Kanske får ta och damma av taxen ändå… 😉 Hur som helst så är det så klart värt det! Nästa säsong ska jag ha en kärnfrisk hund på startlinjen, mer fit än han någonsin varit i sitt liv! 😛

Här kan ni se Index när han är frisk. Han sträcker sig fint över hindren och han inga problem att svänga över dem:

Här är filmen från i söndags. När man vet om det så ser man hur kort han hoppar och hur han vrider bakdelen:

Ett steg framåt, två steg bakåt…

Så känns det i alla fall efter helgens tävling i Kumla. Vi lyckades nolla ett lopp och ta sista pinnen i hopp tvåan, så jag borde vara överlycklig, men tyvärr kan jag inte riktigt glädjas åt det för Index mår inte bra. Först och främst så har han börjat riva igen. Det började för några veckor sedan och vart efter är det fler och fler småsaker som har börjat dyka upp.  Ibörjan tänkte jag inte på det men när jag lägger ihop alla små difusa symptom så påminner det väldigt mycket om hur han var i våras när han var riktigt dålig.

För en och en halv vecka sedan var vi hos Marie i Norsholm, hon kunde inte direkt hitta något förutom att han var väldigt stel i höger bog, och tyckte vi skulle köra på som vanligt. Hon resonerade som så att han ska hålla och gör han inte det är det bättre att han går sönder ordentligt så vi kan hitta vad som orsaker smärtan och rehabilitera honom därefter. Därför valde jag att ändå tävla sista tävlingarna som var inplanerade. Men efter den här helgen känns det tungt. Igår tog vi alltså en pinne, men i dagens lopp var han nästan inte kontaktbar vid starten för han var så stressad. Han kändes inte alls med mig i loppet, saknade det där vanliga trycket och dunkade i fyra hinder. Index har dessutom varit surare än någonsin, utan någon som helst tolerans för andra hundar vilket inte alls är likt honom. Nu ikväll har han dragit sig undan och legat för sig själv. Någon gång har han kommit in i vardagsrummet men tvärvänt när vi titta på honom och gått undan, dessutom går han väldigt stelt.

Det svider verkligen i hjärtat att se sin hund såhär och inte ha en aning om vad som händer. Som tur är ska vi till Marie redan imorgon och jag tänker se till att vi får en ordentlig utredning, för jag vill veta vad som är fel! Det är faktiskt ganska bra att tävlingssänsongen är slut för vår del efter nästa helg så jag kan satsa allt på att få min hund frisk och i bättre form än någonsin till nästa säsong. Då jäklans!

Jag är tillbaka!

Jag antar att alla redan har gett upp hoppet om den här bloggen. Jag med för ett tag kan jag erkänna. Men nu blir det nya tag istället!

Jag har uppdaterat min och hundarnas sidor och nu när höstmörkret kommer allt tidigare på kvällarna så kommer också tiden och lusten att blogga igen.

Största anledningen till att jag inte har uppdaterat här senaste tiden är ändå det här:

MIN ALLDELES EGNA AGILITYBANA!!!!

I typ fem veckors tid har jag varenda lediga kväll sågat, snickar och målat för att få orning på allt. De kändes som ett evighetsprojekt (och det var det nästa också 😛 ) men nu står den där, weee!!!!

Tolv stycken hopphinder, ett långhopp, ett däck och en platt tunnel har jag knåpat ihop. Tunnlarna köpte jag på rusta. Till att börja med fick det bli bara en hoppbana, men det räcker så länge. Kontaktfält kan vi och dessutom ger det oss ju en anledning att åka in till klubben ibland också  😉

Hopphinder

Däcket

Långhoppet

Platta tunneln

Jag kan säga att det är alldeles otroligt härligt att kunna träna hemma, vid åtta på kvällen är vi färdiga med uppvärmning, träning, promenad och stretching och kan sjunka ned i soffan framför tv:n. Det ni, det är lyxigt!!!

Tunnlarna från rusta kanske inte var det allra bästa med med ordentliga sandsäckar (har fortfarande träningsverk från tillverkningen av dessa) så ligger de riktigt stabilt:

Sandsäckar: kanske inte världens snyggaste men fungerar kanon!

Redan i lördags körde vi vårat premiärvarv på banan, men det var innan sandsäckarna kommit till världen så det fungerade riktigt i tunnlarna. Ikväll i halvmörkret kunde vi ändå äntligen, på riktigt, träna ordentligt! Axel var med och filmade både i lördags och ikväll. Kvällens lopp går knappt att se, men jag lägger ändå ut det för nostalginsskull. Observera att tunnlarna ligger alldeles stilla! 😛

Jag hade hoppats på att banan skulle få en riktig invigning. Hade planer på en liten skoj-tävling med helt andra regler (hehe) än de vanliga för oss i ”gänget” men tyvärr verkar det inte bli av. Som vanligt verkar jag ha världens sämsta tajming, synd, för det hade varit skoj…

Men, men… Nu ska jag NJUTA av lyxen att kunna träna agility exakt när jag vill utan att behöva röra mig längre än de tio stegen eller vad det kan vara från huset ut på planen! 😀

Hörs snart igen, lovar!!! 😛