10 veckor

Det är dags för ett litet avslöjande här i bloggen. De flesta som känner mig vet redan om det så någon direkt nyhet är det ju inte, men jag har hittills inte nämnt det i bloggen. Ni som har sett mig har heller inte kunnat undgå att se att saker och ting håller på att hända. Om sådär tio veckor (plus minus två kanske) kommer familjen nämligen att få tillökning, och denna gång blir det inte en hund utan en liten bebis!

Än så länge har mina blogginlägg handlat övervägande mycket om hundarna, träning och tävling. Men det kommer alltså med allra största sannolikhet att bli en hel del bebis-relaterat framöver 😉

En liten lägesrapport för nu: magen börjar bli stor och otymplig, känns lite som om den ska sprängas. Jag känner att jag mer och mer håller på att förvandlas från hyfsat smidig människa till totalt något betydligt mer osmidig, typ valross. Har senaste dagarna fått väldigt ont i höger revben, vilket kompenseras av ryggen där det gör minst lika ont. Lillan (vi vet att det är en liten tjej) lever rövare mest hela dagen där inne och man vet aldrig vilket organ hon kommer sparka på nästa gång. Men förutom det så mår jag prima! 😛

Det är väl så här det kommer gå till?! 😛

 

 

Vad händer?

Som så mångdra har jag svårt att hitta tiden till att blogga nu på sommaren. Det är så himla mycket som händer hela tiden. Vi har knappt varit hemma känns det som och när vi är det finns det så himla mycket annat att pyssla med.

Jag tänkte ändå lite snabbt försöka sammanfatta vad som hänt senaste tiden. Mest har vi tävlat agility. Tillsammans med resten av hundgänget åkte vi till Skutskär för att tävla i 4 dagar. Målet för mig och Eddan var att ta sista pinnen i agiltiyklassen för att komma upp i tvåan på heltid. Det målet klarade vi redan första loppet. Sedan körde vi hopptvåan och lyckades ta en pinne även där. Tredje loppet gick också fint men tyvärr med en rivning. Sedan orkade inte Eddan mer… Vi har hittils som mest tävlat två dagar i rad och man kan väl knappast säga att Ed har hunnit få någon tävlingsrutin än. Så efter 3 dagar i Skutskär orkade inte killen mer och stängde helt ner hjärnkontoret. Men desto mer sprang han till min stora glädje! 😛

Jag hade också anmält till klass 1 i Fagersta helgen efter. Men nu var vi ju helt plötsligt uppe i klass 2 som gick redan ons-tors. Så det var bara hem och vända från Skutskär. Varken jag eller Ed hade hunnit vilat upp oss och ärligt talat var jag både mätt och ganska osugen på agility efter Skutskär, och med den inställningen gick det ju som det gick…

Vad det gäller agilityn just nu överlag så är jag nöjd. Nöjd som i att jag känner mig mätt på agility just nu, som i att jag inte är särskilt sugen på att varken träna eller tävla på ett tag. En ovanlig känsla och jag har funderat på varför jag känner så här och tror jag kommit på anledningen. Jag har uppfyllt målet för året med råge. Eller egentligen några mål fanns inte överhuvudtaget i början av året eftersom jag inte ens hade en hund då. Sedan hade världens tur att få tag i den här guldklimpen och kunde få börja träna, och redan där hade jag passerat alla förväntningar. Att jag dessutom kunde ge mig ut att tävla var bara en ren bonus! Sen att det har gått så jäkla bra som det har gjort, att Ed redan nu är uppe i tvåan i båda klasserna är liksom lite för bra för att vara sant!!! Det är svårt då att sätta nya mål och känna ny motivation i det läget. Jag känner inte heller att vi har bråttom upp i trean för vi är inte klara för den än. Nu vill jag istället lägga tiden på att träna och låta Ed mogna som agilityhund. För saken är också den att det spelar ingen roll hur mycket man tränar, man måste också låta saker ta sin tid. All ny kunskap man stoppar i sin hund måste få sjunka in. Jag vill också känna att vi har tränat och är mogna för klass tre innan jag försöker satsa på att ta oss dit. Med andra ord: nu tar vi semester! Ingen träning på ett tag, bara slappa och umgås jag och hundarna. Lära känna Ed lite mer utanför agilityplanen och roa oss med annat 😀

Så medan hundarna får ett välförtjänt sommarlov har vi tagit tag i en massa olika projekt här hemma. Nu målas det, bankas och fixas det mest hela dagarna. Så roligt!!!

Fantastiskt Eddan!!!

Ed har varit grym i helgen! Av fyra möjliga pinnar har han tagit tre!!! Under gårdagen när jag och Axel roade oss på bröllop fick Eddan nöjet att tävla med Lydia som var snäll nog att ställa upp när jag inte kunde. En pinne i varje klass lyckades de knipa och därmed blev Ed uppflyttad till hopp 2:an! Gissa om jag blev glatt överraskad när jag pratade med Lydia senare under kvällen och fick veta detta 😀  Tack snälla Lydia för en strålande insatts!!!!

Bröllopsfest är väl kanske inte bästa uppladdningen inför ett agilitylopp, och med endast 2 timmars sömn var det närmast en omöjlighet för mig att gå in och göra någon överväldigande debut i hoppklass 2 idag på morgonen. Hjärnan hade slutat fungera för länge sedan och största bekymret var att överhuvudtaget minnas hur banan såg ut efter slalomen :S Med andra ord blev det ingen strålande insats. Men 8 timmar senare, en pizza och 15 minuters sömn innan det var dags att köra nästa lopp gjorde visst susen och vi lyckades gå in och nolla agilityloppet. Wohoo! Helgens placeringar var kanske inte så mycket att skryta med (4:a, 5:a och 6:a), men jag måste ju säga att konkurrensen var stenhård och jag visste ju redan att Ed inte har så mycket att sätta emot alla dessa supersnabba BC:s. Men vad gör det? Jag är strålande nöjd med Eddans insatts i helgen!!! Vilken hund! 😀

Tyvärr blev det inget filmat i helgen, så ni får hålla tillgodo med en bild från träningen här hemma 😉