Zzzzz…

Klockan är 04.52 och jag sover inte! Det här är femte natten i rad utan ordentligt med sömn för min del. Det är nog bara att konstatera att det här med att vara gravid sätter sina spår, även på mig. Blä!

De tre första nätterna bestämde sig kroppen för att man inte alls ska sova nattetid. Oavsett hur trött jag varit under dagen så var jag jättepigg när det var dags för sängen. Detta resulterade i mycket orolig sömn, konstiga drömmar och att jag vaknade hela tiden. Efter dessa tre nätter var jag helt slut och äntligen trött nog att sova en natt. Men då, som en liten överraskning, kom foglossningen! Den kan närmast beskrivas vid känslan av att ha fått ryggskott i ländryggen. Det gör fruktansvärt ont! Jag vaknar av smärtan och det är omöjligt att ens ligga kvar i sängen. På dagarna så länge jag rör på mig går det bra, men efter tre-fyra timmar i sängen blir det outhärdligt. Jag hoppas verkligen, verkligen att det här ger med sig för annars är 6 veckor väldigt lång tid… 😦

Tapetsering och vallning

Sedan sist har mitt liv nästan uteslutande kretsar kring tapetsering och ankvallning. Strax efter mitt förra inlägg drog projekt ”få ordning på barnrummet” igång. Innan har rummet mest fungerat som gästrum/hundträningsrum/skräprum och haft någon slags beige-brun, ful tapet som inte blev bättre av att katterna jagade efter möss i vintras och drog ner stora bitar av tapeten… Det  var ju liksom givet att det skulle bli barnrum så småningom och nu, närmare tre veckor senare bestående av spackling, slipning, tapetsering, målning av möbler och några vändor på ikea så är det alltså äntligen klart! Väldigt skönt, för även om inte magen ser så stor ut kanske så är det jättemycket ivägen och ganska så otymplig att bära runt på. Så här blev det:

Jag och magen in action 😉 I bakgrunden ser ni den gamla fula tapeten. Brunt är fult, så det så!

Istället valde vi en behagligt grön tapet som man liksom bara blir glad av 🙂

Sängen är bäddad, skötbordet monterat och de flesta andra grejerna på plats. Jag tror vi är redo för bebis (om man nu kan bli det...)!

 

Så över till mitt lyckopiller just nu och det är Eddan och ankorna. Sedan ankorna kom har vi vallat flitigt! Det är verkligen den perfekta sysselsättningen i mitt tillstånd. Jag tror att Ed blev lite smådeppig av viloperioden som blev efter den sista agilitytävlingen då han inte fick träna någon agility. Den deppigheten är som bortblåst nu när han får valla istället. I början var han lite försiktig och ganska osäker men det har han definitivt kommit över nu och jag skulle nog säga att man numera kan klassa honom som en riktig ”vall-idiot”, haha! Så fort han får chansen springer han ner till ankhagen och smygvallar, sötnosen ❤ Jag hoppas på att kunna filma honom in action någon dag men tillsvidare får ni hålla tillgodo med lite kort:

"Fålla ut", det är så himla praktiskt med ankor, allt går att lösa med några kompostgaller 😉

Eddan i djup koncentration

Fösningen börjar gå bättre och bättre, men det är betydligt svårare med ankor än får...

Och en liten närbild på de fina små ankorna (och Eddans rumpa 😛 ). Till våren hoppas vi på småttingar och husse har lovat att gräva en ordentlig damm att simma i 😀

Present till vallhundarna

Vi har köpt ankor! Tanken är att framför allt Ed ska få något annat än agility att pyssla med. Tror att lite ankvallning är en perfekt aktivitet vart efter magen växer och springa fort på en agilityplan känns allt mer avlägset. Kan nog mycket väl bli så att Omni får kika lite på ankorna i uttröttningssyfte också 😉

Jag är ju också lite svag för ankor. För visst är dom söta?! Fyra hanar och en hona (med toffsen på huvudet) är det som numera bor bakom ladan.