Hjälp, min hund nyser!!!

30 januari 2009

Jag tror banne mig jag har lyckats klicka in en massa nysningar i fotgåendet!

Bäst att ta det från början. I och med ett foderbyte för ca ett halvår sedan upptäckte jag att Index var allergisk mot foder. Han fick små vätske-/blodfyllda bölder över hela kroppen som sprack och nös som om han skulle ha noskvalster. En kompis till mig vars hund är väldigt allergisk kännde igen symptomen och därav kunde jag lista ut att min hund troligtvis var allergisk för kvalstrena i fodret. Jag bytte foder och symptomen försvann så gott som helt – FÖRUTOM just när vi ska köra fotgående! Så här i efterhand har jag insett att Index nog var allergisk även mot det fodret han hade  innan jag bytte till det fodret som gav de värsta symptomen. Jag minns att han nös och fnös ganska mycket redan som liten, speciellt när han var tvungen att vinkla upp nosen mot mig som han gör i fotposition.

Igår åkte jag och Lydia och tränade och passet gick rätt bra förutom att han kom av sig flera gånger i fotgåendet på grund av nysattacker. Det var Lydia som fick mig att fundera och inse att Index faktiskt inte nyser annars numera utan att det är relaterat till träningssituation. Själv har jag inte tänkt på det utan skyllt på allergin, men så här i efterhand börjar jag inse att det numera faktiskt bara är just vid tävlingslika träningssituationer han får attackerna.

Antagligen är beteendet så invant från det att han faktiskt hade allergi att han fortfarande nyser vid fotgående fast han inte längre är allergisk. Eller kan det vara så att han fortfarande är lite allergisk men bara känner av det när han går fot med nosen högt och aldrig annars? Testade lite imorse på promenaden och då nös han inte alls, möjligen en ynka liten fnysning. Är det någon som kan det här med allergier? Eller har jag helt enkelt råkat träna in nysningarna i samband med fotgåendet och i så fall vad f**an gör man? Jag är orolig för att han ska tappa motivationen om jag börjar gå in och bryta när han nyser. 

Tips, ideér någon???

Tempurkudden…

27 januari 2009

… är en ny bekantskap som snabbt också har blivit en väldigt kär vänn. Vilken fantstisk kudde! Alldeles stenhård ligger den där och väntar på att få fixera huvudet för en god natts sömn. Låter det inte underbart!!! 😛

Äntligen har jag hittat något som faktiskt fungerar mot min dåliga nacke, ville först inte tro på reklamen och sådant tjafs, men det funkar ju faktiskt! Dessutom var det ett kap, jag fick köpa den så gott som oanvänd från min arbetskollega Anna för 250 spänn istället för den tusenlapp som den annars kostar i affären 😀

I´m in love!!!!

 

Så nog snackat om detta, dax att göra sig förtjänt av lönen. Tjingeling!

Helgen som gått

25 januari 2009

Ännu en helhundig helg avklarad. Igår var vi i valla ridhus för att göra vår andra officiella start. Lydia var med och hjälpte till på tävlingen och det är så trevligt att att hon är tillbaks i hunderiet. Det blir liksom tusen gånger roligare när hon är med och ännu roligare blir det om sisådär 1,5 år när hon får tävla med Dingo också. Så tillbaks till tävlingen då, hur gick det egentligen…? Jodå, helt ok. Första loppet som var agility kändes kanon. Jag kände att jag hade honom i hand hela tiden och kontaktfälten satt där de skulle. Tyvärr petade han ner bommen på näst sista hindret och där försvann den pinnen. Alltså precis samma grej som på förra officiella tävlingen. Men jag tar helt på mig den rivningen och får helt enkelt försöka komma ihåg det som var bra. Hopploppet gick inte alls lika bra. Av någon anledning var jag inte alls taggad inför det loppet och Index var trött och stirrig. Det blev ett väldigt flamsigt lopp så det försöker vi glömma. Jag kan ändå inte låta bli att känna mig missnöjd med tävlingen. Mest över min dåliga inställning på slutet. Det är väl en sak att jag har en orutinerad hund som inte håller en hel tävling än, det vet jag kommer bli bättre ju mer rutin vi får, men att inte ens jag själv kan samla ihop mig, det är inte godkännt. Även om jag borde fokusera på och vara glad över det som gick bra så är det nog inte helt fel att jag känner mig missnöjd också, det gör liksom att jag kämpar vidare. Nu är det bara att ladda om inför Karlstad om två veckor. Några som däremot verkligen fick till det i helgen var i alla fall Cissi och Johanna som båda fick varsin pinne!  Bra jobbat tjejer, grymt snygga lopp!!!! 😀

Pepper var däremot billig igår. Han bet hål i Index tygbur och sprang lös på läktaren. Som tur var gjorde Lydia en insatts och kopplade upp den lösa taxen. Själv undrade jag ju VEM det var förutom jag  som hade en tax med sig och varför människan inte kunde ha bättre koll på den! ….eller så gick det helt enkelt inte att skylla ifrån sig när det visade sig att Pepper var ensam representant för rasen på plats 😛

Idag har jag och Hedvig vallat. Tre veckor sen sist var det och det märktes på båda hundarna. Det var allt annat än ett lugnt och stillsamt pass och folk som passerade förbi undrade nog vad som stod på. Skönt var det i alla fall att inte vara ensam om att skrika sig röd i ansiktet även om jag inte vill att det ska gå dåligt för Troll. Även om det blev ett pass med mycket press på Index så kände jag mig riktigt nöjd efteråt. Han svarade bra, tillslut i alla fall, och vi kunde göra några ordentliga drivningar i bra tempo. Efter en del övertalning tog han också ”lie down” bra och jag kunde byta ut smacket mot ”get up” utan problem. Troll gjorde några snygga delningar och gick på det hela taget bättre på slutet. Envisast vinner och idag var jag och Hedvig uppenbarligen envisare än våra små fyrbenta, hejja oss! 😉

På eftermiddagen var jag ansvarig för fortsättningsgruppen i agility. Jag tog en sväng förbi fyra tassar på vägen till ridhuset för att inhandla en stålbur. Kände efter gårdagen att jag inte kan börja burträningen med Pepper nog tidigt. Vi kom till ridhuset 20 min innan träningen skulle börja och eftersom ingen var där inne så passade vi på att smita in och leka burlek. Han fattade på en gång att buren var en bra plats för där vankades det leverpastej. Inte heller var det några problem att förså att man inte får gå ut fören man får sitt ”varsågod”. Eftersom det gick så bra så hämtade jag Index, och då uppstod problem. Taxen var helt övertygad om att han också hette Index så varje gång jag kallade på Index för att kampa så kom den lille hunden farandes. Jag hade ju laddat med en stor portion med tålamod och skickade helt enligt reglerna in taxen i buren igen, gjorde om proceduren med samma resultat om och om och om… och om igen! Taxen fattade liksom inte att han inte hette Index och inte heller hade han en tanke på att upprepa det beteendet som han fick belöning för. Det går helt enkelt inte att träna en tax på samma sätt som en BC, en tax behöver inte bara få veta vad han gör rätt utan uppenbarligen också även när han gör fel. Så när Pepper kom rusande för typ tionde gången i rad satte jag helt enkelt ut ett ben framför buröppningen som han rusade rakt in i och det gjorde susen. Sen satt taxen som ett ljus i buren och väntade och jag kunde äntligen få belöna rätt beteende. Han lyckades faktiskt att sitta tyst i buren med öppen dörr hela passet och jag och Index kunde träna på som vanligt. Några småmissat blev det men då åkte han raskt in i buren igen och nu tror jag faktiskt att han fattat grejen. Sååå skönt för både mig och omgivningen att slippa en galande tax på träning.

Träningen då. Den gick ganska kasst. Index ville så mycket men det blev mest fel eftersom han var trött och sliten efter tävlingen igår och vallningen på förmiddagen. Men så han kämpar den hunden, helt fantastisk!

Nu ikväll har Pepper fått lite träning också. Slalomträningen har vi kört fast lite på, men det är ju så med inlärning, det går upp och ner. Han fick träna lite mer burlek istället då jag verkligen utmanade honom med att locka med kamp utanför buren. Den gick han inte på utan satt ordentligt tills han fick kommando för att gå ut. Då kampade han som en galning och när jag avslutade kampen sprang han glatt in i buren igen, weee! Som avslutning fick Pepper springa sin 200:ade gång över balansen. Imorgon bankar vi på en bräda till! 🙂

Nu laddar vi inför höftledsröntgen imorgon. Hoppas allt ser bra ut!

Ha det bra!

Alla på plats

18 januari 2009

Så nu är Bill hämma hos mamma och jag, hundarna och katten tillbaks i stan. Tågresan hem gick betydligt lugnare till även om den inte var helt fri från små incidenter 🙂 Katten verkar nöjd över att va hemma och styra i kvarteret igen. Visst trivs han bra i Gävle också, men han verkar instämma i den gamla klyschan ”borta bra men hemma bäst”.

Bill var ju såklart en helt otroligt sör liten sak. Mamma oroade sig lite för innan hämtningen att han verkade så lugn

Vad är du för en filur?!

Vad är du för en filur?!

 och bara ville sova. Jag försäkrade henne om att hon nog inte behövde va orolig och nu tror jag att hon börjat hålla med 😉 Han kommer nog att styra och ställa och se till att aktivera både husse och matte, haha! Mina hundar undrade såklart vad det var för en lustig liten pryl och återigen har Index bevisat att han numera är en vuxen grabb som inte ens orkar titta på småglinen som brottades på golvet. Pepper var däremot överförtjust att ha hittat en lekkamrat att brottas med, som han dessutom var starkare än. Visst att Lydias Dingo också är fantastisk roligt, men dock lite för snabb i vändningarna ibland för herr tax. Den här lille krabanten låg stilla och hade dessutom praktiskt långa öron att dra i  (det var väl det de var till för 😉 )

Taxen nöjd över att äntligen få va störst och starkast!

Taxen nöjd över att äntligen få va störst och starkast!

Vi hann tillbaks till stan alldeles lagomt till ridhusträningen, perfekt! Idag var det lite olika klurigheter från gårdagens tävlingar i Åtvid som stod på schemat. Jag och Index har tränat ett pass med svårigheterna från förra veckans tävling och idag fick vi chansen att se om vi lärt oss något. Och minsann, idag satt allt som det skulle! Så jäkla nöjd känner jag mig efter dagens pass. Måste ge min hund ordentligt med cred för att han är så otroligt snabblärd. Nu i vinter har vi hunnit med några pass innehållande diverse svårigheter och för oss svagheter. Jag har märkt att han efter varje pass har lärt sig, minns och kan generalisera vid senare tillfällen. Stor skillnad från Pepper som helt plötsligt kan glöma bort vad en tunnel var trots 4 lyckade genomgångar precis innan. Nu ska jag passa på att njuta av den bra känslan från dagens tränming, man vet aldrig hur länge det varar…

Som avslutning lite bilder på familjens nya sötnos Bill:

p1170307p11703001

I helgen ska mamma hämta hem lille Bill. Redan i julas bestämde jag mig för att komma hem den här helgen för att vara med om den stora händelsen 🙂 Egentligen var planen att åka upp ikväll med bilen och stanna t.o.m måndag. Typiskt nog hade jag missat en vecka i min personliga almanacka och låg alltså en vecka efter realtid. Detta blev ganska pinsamt när jag frågade chefen om ledigt och han påminnde om att jag inte kunde va ledig på måndag eftersom jag har undervisning då, doh! Så för att överhuvudtaget tjäna in någon tid så bestämde jag mig igår kväll för att åka just igår kväll. Eftersom jag var trött och det plötsligt hade slagit om i vädret så kändes det lugnast att ta tåget. På en timme lyckades jag ta mig från jobbet, rasta hundarna, misslyckas med biljettköpet 3 ggr (varav den ena gången var otroligt patetisk; råkade nämligen trycka in kortkommandot för arabiska bokstäver när jag skulle skriva ,mitt namn och fick verkligen inte bort det. Var tvungen att starta om datorn för att bli kvitt problemet, vad är oddsen…!) och ta mig till stationen!

När Index skulle åka tåg första gågnen var jag mycket noga med att åka ner till stationen några dagar innan för att miljöträna. Igår fanns inte riktigt tiden till det så Pepper fick helt enkelt finna sig i att bli fastklämmd under armen och bara hänga med. Det gick faktiskt helt ok. Tyvärr var den här resan ovanligt krånglig och lång. Vanligtvis brukar det gå direkttåg från Linköping till Gävle eller i värsta fall får man byta i Stockholm. Igår var det byte både i Sthlm och Uppsala och resan tog 30 min längre tid än vanligt. Första etappen gick ändå bra. Lustigt nog satt det en annan tax jämte oss på andra sidan gången. Pepper fick ligga på sätet bredvid mig och roade sig med att stirra på den andre taxen hela resan. Sthlms central gick finfint och båda hundarna skötte sig utmärkt trotts att der var värsta rusningstiden och folk nästan sprang på dem. Den andra sträckan sov båda sött, utmattade efter upplevelsen. Helvetet började när vi klev på tåget i Uppsala. Pepper hade inte kissat sedan starten i Linköping, båda hundarna var törstiga och på tåget var det varmt. På vägen in råkade Index hälsa på en rottistik som uppenbarligen löpte för även fast vi satte oss så långt bak i vagnen att han inte kunde se hunden så tjöt han högljutt när han inte längre fick flörta med henne. Pepper visade också sitt missnöje genom att delta i kören. Så där satt jag kl 11 på kvällen på ett tåg mellan Uppsala och Gävle med två ylande hundar, roligare scenario kan man ju tänka sig… Som tur var hade jag proppat fickan full med frolic så jag lyckades avstyra körsången och skona de andra passagerarna i sisådär 10m min. 70 minuer gnällande senare fick vi äntligen stiga av tåget.

 

I Gävle har vintern återvänt. Imorse när vi gick upp var det 13 grader minus och gnistrande snö. Vacker värre …om man får sitta inne och titta på eller åtminstone har vettiga kläder på sig när man går ut. Eftersom jag försökt minimera min packning så mycket som möjligt hade jag inte med varken käder åt mig eller täcken åt hundarna för att klara rådande väderlek. Vilket resulterade i en koppelpromenad i mammas gamla fin-täckjacka (med fuskpälskrage :S ). Index och Pepper tyckte det var alldeles värdelöst eftersom Gävle-vistelse vanligtvis brukar innebära härliga, (alldeles för mycket i mattes smak) fartfyllda promenader i norrlandsskogen. Men eftersom jag inte vill riskera kommande tävlingssäsong med en eventuell sträckning p.g.a dåligt uppvärmd hund i kall vinter, så fick det bli koppel på idag.

 

Mina föräldrar har förresten mycket annorlunda/ovanliga/konstiga matvanor. Pappa brukar stå för matlagningen och ett exempel på detta skulle kunna vara den gången han skulle göra lassange men inte hade några krossade tomater hemma till såsen utan tyckte att det fungerade precis lika bra med grillolja… Idag till lunch skulle vi äta hamburgare. En hamburgare för mig innebär bröd, dressing , grönsaker, senap, ketschup och hamburgaren då såklart. När jag kom ut i köket låg det två vegburgare med ett stekt ägg emellan. Hallå?! Vart var brödet och ketchupen och allt annat? Näe, det var visst inget som ingick i den normala hamburgestandarden här hemma. Mamma piffade upp ”flottburgarna” med lite rivna morötter och pappa öste på lite rostad lök. Övriga tillbehör är visst helt uteslutna i familjen Carlssons gatukök. Efter lite rotande i kylskåpet lyckades jag ändå hitta en burk senap  att pimpa burgaren, eller kanske ska säga fragmentet av en hamburgare med.

 

Nu, dax för valphämtning!!!!! 😀

Hundlös med nackspärr

14 januari 2009

 Åkte hem tidigare från jobbet idag för att jobba hemma. Anledningen är att jag för en vecka drabbades av en nackspärr som inte riktigt vill ge med sig och nackvärken fick mig att överge den plågsamma kontorsplatsen för smärtstillande behandlingar hemma istället. Eftersom det är onsdag idag så lämnade jag hundarna hos Hermes imorse som vanligt. Detta betydde alltså  att jag kunde vänta mig något så ovanligt som en hundfri eftermiddag hemma! Ganska lugnt och skönt tyckte jag i början. Bra också eftersom det är lättare att arbeta effektivt utan att ha en tax som drar en i byxbenen och en bc som hela tiden kör in nosen under armen när man sitter och skriver. Nu har det gått två timmar och lugnet har övergått till tristess och ensamhet. Jag saknar min lilla studsboll som glatt hoppar upp i famnen och att pussa på den stora lufsens nos. Två timmar är alltså vad jag klarar mig utan hund…

 

Imorse höll vi föresten på att bli attackerade eller kanske snarare översprungna av en stor svart pudel. Jag har väl egentligen ingen rätt att klaga på folk som har sina hundar lösa eftersom mina så gott som alltid får gå fritt, men jag tycker ändå inte att det är ok om man inte har 100% koll på hunden. Jag har mina hundar lösa eftersom jag vet att de aldrig går fram till andra hundar och människor, och självklart kopplar jag dem om det är läge. Damen som ägde den här pudeln hade varken koll på hunden eller känsla för att det var läge att hala fram kopplet. Hunden gick alltså lös när jag kom cyklandes med mina två. Pepper i cykelkorgen och Index på höger sida. Jag ser att hunden ställer upp och är MYCKET (alldeles för mycket faktiskt) intresserad av oss. Den ska precis till att göra en rivstart när damen får tag i halsbandet. Puh tänker jag och cyklar vidare. Vi svänger höger och jag ser hur damen släpper hunden (idiot!) som genast börjar springa i full fart mot oss. Nu tror jag iofs inte att det var någon aggressiv hund, den såg mest ut att vilja leka. Men det är en ren principsak att andra hundar INTE får komma fram till mina. Dessutom kan även den snällaste hund vara ett hot för mina när den kommer rusande sådär vilket kan leda tillbråk. Jag är ledaren i vår flock och har därmed också ansvaret för att se till så att inget händer.  För att leva upp till det och för att få mina hundar att lita på att jag fixar ansvaret så får alltså ingen främmande hund eller människa hälsa innan jag sagt att läget är ok. Alltid när hundar kommer rusande brukar jag se till att vara där först och skrämma iväg dem. Ärligt talat så blir jag alltsid så skitförbannad på lösa hundar som ska fram att hundarna brukar komma av sig och vända. Den här gången var läget betydligt krångligare eftersom jag satt på cykeln med Pepper i korgen och Index närmast den främmande hunden. I den låsta situationen jag befann mig i blev jag bara j***a arg på tant och hund att jag kännde för att strypa dem där på plats. Som tur var stannade hunden då tanten gav ifrån sig ett monstervrål, tack och lov! Till råga på allt så ropar tanten efter mig att hunden antagligen sprang iväg mot oss för att Index liknade hennes dotters hund. Vad säger man… !!! Jag kan lova att hjärtat bultade hårt hela resterande vägen till Hermes.

 

Nej, nu får det va slut på friden i huset. Nu ska jag hämta mina sötnosar!

Första 100 avklarade!

13 januari 2009

Ja, igår avslutade Pepper sin första höjd på balansen. Nu har han alltså sprungit över den 100 gånger och börjat få upp riktigt bra fart. 😀

Vi firade med att banka på en planka till och alltså öka höjden på balansen med ca 3 cm och därmed också lutningen på ned- och uppfarter. Imorse till frukosten var det dags för premiärturen och det gick finfint. Tror knappt han noterade att plankan hade höjts lite. Tyckte ändå att han tog ett litet skutt på nedfarten första gången, och det verkade som att han själv blev lite förvånad för resterande gånger rättade han till det och sprang i full fart fint ner hela vägen.

Min plan är alltså att göra det så enkelt för honom att han aldrig kan misslyckas. det absolut viktigaste är att han håller uppe farten och med tillräckligt många repetitioner så hoppas jag att han ska ha byggt upp ett muskelminne som gör att han alltid kommer lyckas. Mitt mål är att han ska ha sprungit över den lilla balansen i vardagsrummet 1000 gånger innan vi ger oss på den riktiga. Förhoppningsvis ska han väl ha fått in någon känsla för hur det ska kännas då, även om han är tax 😉

 

Lydnadsträningen med Index känns också som att den går framåt 🙂 Nu har jag verkligen en plan som jag ska följa slaviskt. Har insett att det allra bästa sättet för mig att träna hund är att ha en ordentlig plan och sedan göra upp ett schema för att jobba mig igenom planen. Med schemat vet jag att träningen blir av, jag riskerar inte att överträna och det blir en helt annan kvalité på träningen. Annars har jag en förmåga att träna ”på känn”, dvs jag går in utan någon riktig plan, tränar det jag känner för, har inte vett att sluta när det känns som bäst och känner mig besviken om det inte går bra. Träna på känn är numera alltså förbjudet i min värld. Ska bara försöka komma ihåg det HELA tiden (glöms lätt bort i av ren lathet). Både jag och hundarna blir lyckligare så 😉

 

Nu, dax att jobba…

…det är frågan just nu. Såg att LBK skule ha lydnadstävling den 14:e februari. Lite sugen är jag att starta bara för att se hur han skulle gå. Sist vi tävlade och debuterade så lyckades jag ju pricka in den allra värsta trotsperioden någonsin, och resultatet blev ju därefter. Nu har Index mognat betydligt och därför skulle det va skoj att se hur han skulle bete sig nu på tävling. Samtidigt så betyder det ju inte att han skulle orka ett helt program. Momenten kan han ju, det är just att orka koncentrera sig och hålla motivationen uppe ett helt program som är problemet. Nu har jag äntligen, efter en del funderande, gjort upp en plan för lydnaden och jag är osäker på om jag skulle hinna träna klart enligt den på så relativt kort tid. Men om jag inte skulle anmäla så finns risken att jag tappar motivationen att träna överhuvudtaget, även om jag har en plan, eftersom nästa tävling låg så långt fram i tiden. Jag behöver en tävling som mål för att känna mig inspirerad att tävla. Dessutom vore det ju perfekt att klämma in lite lydnad nu innan agilitysäsongen. Men om jag inte hinner träna klart och det går dåligt så kanske jag förstör för oss, dessutom är det ju inte så roligt att misslyckas. Fast det kan väl kanske inte gå så mycket sämre än sist…

Hmm, hur ska jag göra…..??? *grubbel, grubbel*

Får nog sova lite på saken 😉

Ingen återvändo

08 januari 2009

Nu har jag bokat in höftledsröntgen för Index! Den 26 är det dags, gulp! Alltid lite nervöst det där även om jag inte tror att jag har något att oroa mig för. Håll tummarna för oss! 😉

I söndags var ju jag och Index på söndagsträningen i agility. Då märkte jag två ganska basic saker som min hund inte klarade av. För det första stack han från kontaktfältet när jag sa BRA. Hmm, det får han ju inte! BRA betyder du ”du gör rätt” men inte att han får springa vidare. Tydligen har jag omedvetet använt bra som släppkommando, dumma mig! Som tur var har jag en sådan bra hund att vi kunde rätta till den lilla missen där på plats. Nummer två var att jag insåg att han inte är särskilt bra på ”fel tunnelingångar”. Dvs när man ska ta den andra, mest ologiska ingången i en u-formad tunnel. Jag har alltid överstyrt en massa vilket gör att Index väg blir väldigt knixig och tar massa längre tid än nödvändigt.

Idag tänkte jag passa på att ta tag i problemet. Egentligen gör det mig inte så mycket när jag upptäcker sådana här småsaker som man missat att träna ordentligt på och behöver ta tag i, jag tycker snarare att det är ganska skoj eftersom man får något konkret att träna på. Idag var det inte riktigt lika roligt… Byggde upp en liten kombination av endast en u-formad tunnel och för förvirringens skull ett hopphinder bredvid. Tycker det är bra om hunden lär sig att diskriminera mellan hindren. Men döm av min förvåning när jag skickar hunden på tunneln med mitt ”genom, genom” och han tar hopphindret istället -gång på gång! När han insåg att det inte var det hindret han skulle ta så testade han alla andra hinder som stod utspridda på planen och till sist även slalomen. Först när jag plockat undan alla hinder utom tunneln fattade Index att det var den han skulle ta. Vilken miss av mig!!!! Jag har ändå bilden av att Index börjar bli en riktigt stabil agilityhund, så visar det sig att han inte ens vet vad en tunnel är!!!!! PINSAMT! Och mycket retligt så klart… Men som man säger skam den som ger sig! 15 minuter senare hade Index förstått vad ”genom” betyder och kunde till och med diskriminera mellan hopphinder och tunnel (fantastiskt :S). Nästa pass kanske vi äntligen kan börja träna på det vi faktiskt var där för att träna. Det är sådana här dagar man känner sig som en ganska kass hundtränare….

 

Pepper har i alla fall gjort lite framsteg sedan sist. Numera kan han:

*Springa riktigt fort över balanshindret i vardagsrummet

*Springa genom den långa, blå tunneln när den är ordentligt u-formad

*Sakta men ganska säkert traska genom 8 pinnar slalom

Duktig tax! 😀