Vardag

Jag går in på fjärde veckan på nya jobbet. Jag är numera betydligt mer självgående, har koll på större delen av rutinarbetet och jobbar mestadels självständigt -och det känns såå mycket bättre! Jag börjar känna kollegorna lite bättre och även om fikarasterna inte är i närheten av så roliga som dom var på biologiavdelningen, så är det i alla fall trevlig stämning och mer än så kan man väl inte begära.

Men största förändringen är jag! Jag har varvat ner och börjat uppskatta det här med att ha ett vanligt jobb. Ett jobb som inte innebär en massa prestation utan där man bara kan vara. Jag hade glömt bort hur det kändes, men det är ju så fantastiskt skönt! Att inte hela tiden bli bedömd och utvärderad och känna att man måste ha belägg och referenser till allt man säger och gör. Idag har jag laddat hem storytel så nu är det ljudbok som gäller på dagarna. Förstå så slappt och skönt! 😉

Som en trevlig bonus uppskattar jag också fritiden mer. Hela hösten hade jag avhandlingen i huvudet även under mina lediga stunder. Nu kan jag istället njuta mer av min tid med familjen och hundarna. Träningen har börjat ta mer och mer tid och det är så skoj! Jag kan inte låta bli att kika i tävlingskalendern titt som tätt och börjar verkligen längta till säsongens tävlingar.

Det nya jobbet kanske inte är lika prestigefyllt och jag har fått några kommentarer av forskare angående mitt karriärsval, eller snarare uteblivna karriär som forskare. Men det här nya livet har så många fördelar som är värda så mycket mer för mig! Jag känner att jag har gått från att vara ganska stressad och pressad till att bli en alldeles harmonisk människa och det är precis vad jag behöver efter det här året som har varit 🙂

Grattis Pixel!

Födelsedagarna duggar tätt här hemma. Idag är det vår älskade nallebjörn som fyller tre! Firade gjorde vi igår i Högby med ett riktigt kanonpass agility där Pixel nollade sin första klass tre-bana (sånär som på en mystisk rivning) dagen till ära!

Grattis Pixel och alla syskon!

Pixel med brorsan Snipe och syrran Kite

Jag vill träna!!

Alltså, kan vädret bli tråkigare?!! Nä, jag skulle inte tro så! Det går ju inte att göra någonting… Det är för halt för att springa, för lite snö för att dra, för mycket snö för att valla, agility ute är inte att tänka på och alla tider då jag kan träna är redan uppbokade i hundhallen. En stor fördel med nya jobbet är just att det bara är ett jobb. Klockan halv fem släpper man allt och går man hem, punkt. Detta ger ju massor med möjlighet att hinna med annat -men det går ju inte! Men det här ofrivilliga uppehållet är i alla fall definitivt bra för att få igång tränings- och tävlingssuget igen. Så jag får väl se det som något positivt 😉

Jobbet då… Det går upp och ner. Jag saknar det gamla jobbet och kollegorna otroligt mycket! Det är det absolut jobbigaste. Näst jobbigast är att jag inte vet riktigt vad jag ska göra eller vad som förväntas av mig. Ibland är det jätteroligt och känns mycket lovande och ibland undrar jag om det här verkligen är rätt för mig. Jag tror att största anledningen till att jag känner mig osäker är att jag inte kan något. Jag är ju i en inlärningsfas och så måste det såklart vara, men det är så otroligt tråkigt att bli tillsagt och visad vad man ska göra hela tiden. Jag är van att ha koll på läget och sköta mig själv och då blir det väldigt ovant och konstigt. Jag påminner mig själv hela tiden att det inte ens gått två veckor och att jag måste ge mig själv lite tid att komma in i mina nya arbetsuppgifter, men som person vill jag att saker ska gå fort och jag blir så lätt frustrerad när jag inte klarar av saker på egen hand.

Det här med att byta jobb är verkligen inte så enkelt som jag trodde att det skulle va. Så mycket känslor….

Grattis Emil

Vår lilla stora kille fyller ett år idag! Tänk så fort det har gått! Vi firar i dagarna tre med två kalas och ett besök på badhuset. Det är stort att fylla ett!

Grattis vår lilla älskling!

Nytt jobb

Dom två första dagarna på nya jobbet är avklarade. Igår när jag kom hem var jag totalt slut. Sådär som man blir första dagen på ett nytt ställe med nya människor. Idag känns det lite bättre men det är ju massor kvar för mig att lära. Men det känns bra! Mina nya kollegor är väldigt trevliga och det är en bra stämning i tekniker-gruppen.

Det är ju ganska olikt biologiavdelningen på många sätt och jag behöver nog lite tid på mig för att komma in i mina nya uppgifter och min nya roll. Det här är ju ett ”vanligt jobb”, dvs man jobbar sina timmar och sen går man hem och det är jag inte riktigt van vid. Men det är också otroligt skönt! Jag har ju länge längtat efter ett sådant jobb, även om jag såklart älskade forskningen, men det är ovant. Det är också fantastiskt skönt att veta att jag ska vara här, det är inget som kommer ta slut utan jag har ju all tid i världen på mig!

Det jag däremot inte är helt nöjd med är min nya restid. Jag åker ju uppenbarligen samtidigt som alla andra Linköpingsbor så det är mycket trafik in på morgonen och alldeles tjockt på väg hem sen. Visst kunde det vara lite trafik innan vallarondellen på väg hem från universitetet också, men det löstes upp så snart man kommit ut ur rondellen. Aldrig att det har tagit mig mer än 20 minuter hem. Igår tog det 35 minuter in och 45 hem! Idag tog jag vägen genom stan hem, kö även där men en kvart snabbare än igår blev det i alla fall. Jag ska prova lite olika vägar och tider den här veckan och se om det går att optimera lite, för på det här sättet har jag ju ingenting för att arbetstiden numera är en halvtimme kortare…

Jag hade visst glömt…

Vi vallade idag för första gången sedan förra.. *tänka, tänka* …våren, tidig sommar måste det ha varit. Jag tappade ju alldeles suget där efter vår tävlingskurs och sedan tog jobbet över och tiden räckte inte till för allt. Vallningen prioriterades bort och jag valde tillslut att helt ge upp min del i får-kollektivet. Men senaste tiden har ändå suget kommit att testa hur mycket vi egentligen minns så idag åkte vi och hälsade på våra gamla vänner fåren. Det kändes som att vi aldrig haft något uppehåll! Pixel gick som vanligt som en liten radiostyrd bil. Hämt, långa flanker, korta flanker, delningar, fösning, drivning och hålla får. Allt satt kvar! Han var så fin och vi hade så otroligt roligt ihop! Hur kunde jag glömma bort hur skoj det är att valla egentligen?

Dagens pass i hagen fick mig också att inse att jag har prioriterar bort en massa under hösten till förmån för avhandlingen utan att jag ens märkt det. I somras jobbade jag ju så fort Axel var ledig från sitt jobb och det blev väldigt få timmar över till fritid och dessa prioriterades till agilityn. Egentligen var det nog inte så att vallningen var så tråkig, men jag hanterade inte att fokusera på så många olika saker samtidig. Idag insåg jag att jag inte måste välja på bara en gren. Jag kan ju faktiskt både valla och satsa på agilityn, för nu finns ju tiden! Jag har ju faktiskt alltid pysslat med mer än en hundaktivitet parrallelt även om agility alltid varit nummer ett, men senaste halvåret har jag visst inbillat mig att jag bara har tid och mental kapacitet för en. Men det stämmer ju inte, i alla fall inte nu längre när avhandlingen är skriven och klar. Nu kan jag ju faktiskt återgå till mitt gamla liv där jag har tid för mer. Vilken insikt! Vilken lycka!! Hur kan man egentligen lyckas hjärntvätta sig själv så mycket på så kort tid? Som ni hör, jag och min hjärna är inte riktigt färdiga med varandra än 😛