Dagen D

Idag var dagen D. Dagen då Pixel skulle kastreras och röntgas och Onnie skulle få sin dom.

Pixels kastrering gick fint. Tre små sår har han på magen som borde läka snabbt och smidigt på några dagar. Enligt Sven hade han båda kulorna i buken, precis som jag misstänkte. Röntgad blev han som sagt också. Jag fick se plåtarna själv och det såg jättebra ut. Både armbågar och höftleder var perfekta. Sven gjorde en preliminär mätning av Norbergs vinkel och det var klart godkänt, så jag blir förvånad om det dyker upp något annat än ett A i hunddata. Vilken lättnad!!! Helt underbart faktiskt! En frisk och hel hund från start, weee!! 😀

Onnie blev däremot aldrig röntgad. Sven klämde igenom henne och hittade en tydlig smärta i höger bog. Precis som jag själv märkt av. Dock så hade den inte med ryggen att göra utan beror på en inflammation i den främre bogmuskeln. Den troligaste orsaken är ….att hon har pulsat i snö och blivit överansträngd, suck. Jag har inte ens tänkt på att det skulle kunna inträffa. Det känns lite löjligt att vi är så noggranna med koppel på de 15 första minuterna varje promenad, ingen vild lek eller rusningar, fysträning flera gånger i veckan. Och så får hon en inflammation av att ha gått i snö! Hur som helst. Eftersom det är en sådan pass ny skada så borde den läka utan problem med hjälp av lite antiinflammatoriskt och smärtstillande. Dessutom är det viktigt med rehabilitering med fokus på just den här muskeln. Sven rekommenderade en novafon, så då beställer matte en novafon. Med rätt behandling bör det gå bra. Utvärdering blir om två månader.

Hon visade också lite smärta i ryggen och stelhet i vänster höft. Men inte så mycket att Sven tyckte att det var värt att göra något nu. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre under den tiden vi behandlar bogen. Om inte blir det röntgen då istället. Så vi får helt enkelt vänta två månader och se hur det utvecklas. Under tiden ska vi försöka få till ett besök hos Marie för att lägga upp en rehab plan. Summa sumarum: alla tävlingsplaner läggs på obestämd framtid och istället får vi viga våren åt det som vi gör alla mest, rehabilitering. Bläää!

En bra dag

Idag när jag styrde bilen hemåt vid fem på eftermiddagen var det fortfarande ljust. Inte bara ljust som i att det inte var mörkt, utan SOL! Och helt plötsligt tändes en gnista hopp om att våren faktiskt snart är här. Detta var så klar tvunget att förevigas:

Men det dagens allra bästa var så klart att Axel blev med jobb! Han fick lokförartjänsten som han sökt och har därmed arbete när utbildningen slutar i vår! Grattis älskling, du är bäst!!!

Grattis Pixel!

Idag fyller världens finaste, sötaste, charmigaste, roligaste och bästa hund ett år! Vår lilla köttbulle har blivit stor! Jag är så glad att jag INTE tog mitt förnuft till fånga för ett år sedan, du är det bästa impulsköpet någonsin!!!

Presenten står redan i hagen och nu ska vi fira med att anmäla oss till vår första lydnadstävling 😛

Nu går det inte bra igen

Onnie har ont i ryggen IGEN! När man äntligen börjar ana en tävlingssäsong borta i fjärran DÅ ska det naturligtvis skita sig. Jag blir så less!!

För tre veckor sedan började hon riva på träningen. Redan då började jag misstänka att något var fel. Men jag klämde och kände och strechade och kunde inte hitta något. Förra helgen rev hon ännu mer på träningen. Tänkte såklart att det inte var bra men kunde fortfarande inte hitta något tydligt fel eller ömhet i ryggen. Vi har under hela vintern fystränat och i veckan som gick ökade vi på dragträningen. Efter detta blev det värre. Hon blev väldigt ovillig att strecha och ömmade tydligt i ryggen. Så i fredags bestämde jag mig för att sjukskriva henne och sätta in metacam för att en gång för alla läka ut den här envisa skadan. För jag är rätt säker på att det är samma skit som i somras då hon ömmar på exakt samma ställe.

Onnie tillhör ju inte direkt kategorin hundar som tar saker med ro. Så när Axels mammas nya hund kom på besök igår slog hon ju nästan knut på sig själv av lycka. Detta måste ha gjort att hon på något sätt förvärrade skadan för resten av kvällen var hon sur och muttrig på det mesta. Men droppen kom när hon nafsade mig i ansiktet (!) för att jag klappade henne över ryggen. Då var det bara att inse att hunden har ont, på riktigt! Arg hund med ryggont… Plötsligt var vi tillbaka till tiden med Index. Behöver jag säga att det kändes lite tungt?

Idag har jag bokat in röntgen hos Sven. Det var ju han som gjorde skiktröntgen på Index. Och även om jag tyckte att hans personal var usla som glömde kvar kanylen i benet på min hund, så tycker jag att Sven var bra. Så nästa onsdag ska Onnie röntgas. Jag orkar inte riktigt spekulera i vad som är felet, men det måste vara något mer än bara en sträckning. En sådan borde ha läkt ut för länge sedan med tanke på hur länge vi koppelvilade. Så vi får se.

På samma gång ska Pixel kastreras. Han fyller ett imorgon och med det så är väl hoppet om att kulorna ska komma ner ute. I och med detta så tycker jag att det är lika bra att kastrera eftersom det finns en ökad risk för testikeltumörer och andra komplikationer om man lämnar dem kvar. Sven kunde dessutom utföra titthålskirurgi vilket bara lämnar tre små hål och inte innebär något större ingrepp vilket känns skönt. På samma gång ska vi passa på att höftledsröntga.

Behöver jag säga att nästa onsdag kommer vara en nervös dag för mig?

Det är precis så bra som det verkar!

Det här med att ha egna får alltså! Det är inte för att skryta eller göra er ännu mer avundsjuka som jag säger detta, utan för att jag är så genuint skitglad över våra får!!! 😀

I tre dagar nu har vi kört ett litet kort pass. Det blir nog aldrig mer än en kvart åt gången, men det är ju också det som är poängen. Lite träning ofta för att avdramatisera det här med får. Och jag tycker redan att det har haft effekt! Pixel har lugnar ned sig, är inte lika het längre och jobbar mer självsäkert för varje gång.

Till och med i kväll lyckades vi träna lite. Vi började inne i boxen för att träna i trånga utrymmen och som belöning och för att lätta upp det lite avslutade vi ute. Lämpligt nog har vi ju en lampa på ladugården som lyser upp hagen så det funkar riktigt bra även när det är mörkt 🙂

Imorgon blir det ändå vilodag. Både hund och får behöver det. Sen hoppas jag på att vi ska våga oss ut ur hagen och lyckas träna längre drivningar på fälten här ute.

Får till vallhundarna

Igår åkte vi hela vägen till Hedemora och tillbaka för att hämta hem 6 ungtackor. Kanske lite galet men vad gör man inte för sina älskade hundar 😉

Fåren är 6 ungtackor av finullskorsningar födda i mitten av förra sommaren. Helt perfekt alltså! Nu har dom flyttat in här hemma på mitten i ladugården och verkar ha funnit sig till rätta. Tanken är att dom ska gå här hemma på vintern och sedan flytta till lånehagen över sommaren. Så nu kan vi äntligen komma igång lite med träningen och också få ut något av kurserna vi planerat att gå i vår. Å så skoj det ska bli!!! 😀

Annars har det varit en väldigt trevlig dag i dag. Ladugårds pyssel i sällskap med getterna som nyfiket hänger med vart man än går. Promenad i solsken med hundarna följt av premiär-vallning här hemma och ridhusträning i sällskap med övriga familjen. En himla bra dag alltså!