En liten ljusning!

Till att börja med: TACK SÅ HEMSKT, HEMSKT MYCKET ALLA NI FÖR SNÄLLA, UPPMUNTRANDE OCH PEPPANDE KOMMENTARER!!! DET ÄR GULD VÄRT SKA NI VETA!!!!!

Idag har vi varit hos veterinären igen. Index ögon såg mycket bättre ut!!! Blödningen i vänsteröga har börjat läka och med tårersättningen jag droppar 4 ggr om dagen så klarade vi också tårproduktionstestet 😀 Över lag så såg hela hornhinnan mycket klarare ut, alla vita prickar som måste ha berott på att ögat var så torrt, var borta! Det syns faktisk på ögonen också att de är mycket glansigare och blicker är liksom piggare. Strecken över ögonen var såklart kvar, men de hade i alla fall inte växt.  Än tyckte veterinär Emma att det var lite väl tidigt att ge någon prognos, utan Index kommer att få fortsätta gå på kortisonbehandling och tårersättning framöver. ”Dommen” får vi nästa fredag när vi ska träffa ögonspecialisten. Då kommer jag också att få veta om han kommer få gå under behandling resten av livet eller om det räcker med att sätta in behandling periodvis när det behövs. Håll tummarna för oss nästa fredag helt enkelt! 😉

Index förövrigt fullkommligen äääälskar veterinär Emma. Ja, faktiskt hela valla djurklinik -både personal och patienter, galenpanna!

Lagom tills att veterinärbesöket var avklarat fick jag meddelande om att det fanns ett paket att hämta, Index ”Doggles” hade kommit. Var ju såklart tvungen att hämta och prova bums! Trodde jag skulle garva ihjäl mig!! 😀 Index var kanske inte riktigt lika road 😛

Katten undrar va f**n Index håller på med...

 

...det gör Index också 😛

Vi får nog träna lite på det här med att tycka om glasögonen. Men det kan nog bli en hit! Jag slipper i alla fall oroa-ihjäl mig varje gång solen tittar fram.

Om att göra det bästa av situationen…

Jag tror att den värsta chocken har börjat lägga sig. Det är ju samma hund jag har idag som jag hade innan veterinärbesöket igår och än är han ju inte blind, inte än i alla fall….

Det ovanliga med den här situationen är att annars brukar jag alltid orora mig en massa över något, gå till veterinären och få höra att det inte alls är så illa. Men nu gick jag till veterinären och trodde att det inte alls var så farligt och fick det här beskedet. Helt oväntat och såklart chockerande.

Just nu kretsar det såklart en massa frågor i huvudet men framför allt undrar jag ju hur mycket hans syn kommer att försämras. Kommer han kunna ha en problemfri agilitykarriär eller vad kommer att hända? Jag kan i alla fall konstatera att agilty måste va den absolut sämsta sporten att hålla på med i det här fallet eftersom hunden är helt beroende av synen. Spår t ex hade varit klart mycket bättre och det säger väl sig självt. Men jag har i alla fall bestämt mig för att helt enkelt ta en dag i taget. Skriva en lista med frågor att ta med till veterinären och sen helt enkelt försöka njuta av en dag i taget. Kommande säsong lär vi väl i alla fall kunna få avnjuta så som det var tänkt. Jag har ju liksom med tiden lärt mig att man måste göra det bästa av situationen, gilla läget helt enkelt.

Jag har också hunnit läsa på lite mer om sjukdommen. Engelska wikipedia var, som alltid, en succé! Där stod det ingående hur kroppens olika immunceller reagerar och vad som händer, precis vad biolog-nörden inom mig ville veta. Det stod också att UV-strålning inte alls är bra och att det kan både vara en utlösande faktor och göra saken värre. Det här fick mig att börja fundera på om kanske den extremt ljusa vintern som varit med alla UV-strålar som reflekteras i snön kanske kan ha varit det som startade hela sjuksomdförloppet. Att Index bar på anlagen men att miljön fick sjukdomen att börja uttryckas…

Hur som helst. Denna eminenta sida Wikipedia föreslog att det kan vara en idé att skydda den drabbade hundens ögon från UV-strålar mha solglasögon! Och egentligen säger det väl sig självt, att hundar likaväl som människor kan må bra av att stänga ute dessa skadliga strålar. Och just nu känns det såklart väääldigt angeläget att göra allt som går för att Index ögon inte ska bli sämre. Så ikväll har jag beställt ett par så kallade ”Doggles” till Index 😀 Förutom att det förhoppningsvis kommer vara bra för hans ögon och skydda både mot uv-strålar och annat smuts som är direkt olämpligt att få in i ögonen just nu, så kommer han ju också att va kvarterets coolaste hund! 😛 Eller kanske inte… Jag hatar ju allt sådant där krims-krams på hundar. Men som sagt, det gäller att göra det bästa av situationen och gilla läget. Lite bättre kändes det när jag bland alla tramsiga hund-bling-bling bilder hittade den här coola bilden:

Det är inte bara fjoll-hundar som använder doggles, även riktiga hundar gör det 😛

Idag väljer vi att gilla läget: det är ccolt med solglasögon på hundar -och snart kommer Index vara precis lika cool! 😀

Kronisk ytlig keratit

Det blev ett besök hos veterinären redan idag, men inte för något ”snipp snipp” utan för det som är rubriken för dagens inlägg. 

För drygt 2 veckor sedan såg jag ett litet märke på hornhinnan på Index högra öga. Jag antog att han sprungit in i något och skrapat i ögat lite men att det höll på att läka, eftersom han inte visat några tecken på irritation, ingen rodnat och inget var. Jag oroade jag mig inte så mycket över det. Igår kväll upptäckte jag att han även hade en liten blödning i kanten av iris på det vänstra ögat och vid en närmare titt så kunde jag också konstatera att märket på det högra ögat brett ut sig till ett smalt, grått band över hela hornhinnan. Nu däremot blev jag orolig på riktigt!  Idag när jag vaknade ringde jag bums till veterinären och fick komma in på en jourtid (billigt och bra en lördag…). När veterinären lyste med ficklampa på ögonen kunde man se att hela hornhinnan på båda ögonen var alldeles gråprickig och att det från blödningen på vänster öga börjat växa ut ett liknande grått brand som det på höger öga. Ett test av tårproduktionen visade att Index vänstra öga inte producerar någon tårvätska alls, men att höger öga i alla fall är ok. Veterinären fick ringa till strömsholm för konsultation och två timmar senare kunde diagnosen ”kronisk ytlig keratit” ställas eller pannus som den också kallas. Sjukdommern är tydligen vanlig hos schäfer men förekommer hos andra raser också. Enligt veterinären på strömsholm rätt ofta hos BC. 

Efter lite googlande hittade jag  följande information från schäferklubben: 

Sjukdomen orsakas av en lokal inflammatorisk process och har ett samband med kroppens immunförsvar. Pannus är en kronisk förändring av hornhinnan med inväxt av blodkärl, ärrbildning och deponering av kolesterolkristaller i hornhinnan samt invandring av pigmenterade celler. Hornhinnan blir köttklumpsliknande och inväxten av blodkärl kan ses med blotta ögat. Sjukdomen kan hållas i schack med mediciner men inte botas. Pannus uppträder oftast på båda ögonen samtidigt, vanligast är att sjukdomen debuterar vid 3-5 års ålder, men den kan visa sig så tidigt som vid 1 års ålder. 

 

Resterade läsning var så tragisk att den tar jag inte med. Någonting med ”behandling resten av livet”, ”eventuell blindhet”, ”dispense för att tävla” osv. Usch, väljer att stoppa huvudet i sanden där… 😦  

Varför tårproduktionen inte fungerar kunde veterinären inte svara på, men det gör ju inte saken bättre utan tvärtom, ögonen blir mycket mer känsliga och utsatta när det inte fungerar som det ska. Jag fick kortisondroppar och tårersättning med mig hem. Förhoppningsvis kommer kortisonet att häva ärrbildningen och förhoppningsvis få den att gå tillbaka något, men antagligen kommer han få leva med det som redan är. Troligtvis gör ärren att han inte kan se just där de sitter, men som veterinären sa: han verkar ju redan ha lärt sig att leva med det. Det viktiga just nu är att det inte bildas fler ärr. Tårersättningen ska han ha fyra gånger om dagen och om inte produktionen kommer igång av sig själv måste andra preparat sättas in. I värsta fall kommer den aldrig att fungera normalt igen och då måste jag droppa honom fyra gånger varje dag  för resten av livet! 

På tisdag ska vi på återbesök och om två veckor ska han träffa ögonspecialisten som, turligt nog, kommer till stan för mass-ögonlysning av hela traktens blivande avelshundar. Bra tajming där i alla fall. 

Väldigt snöpligt det här måste jag säga. .. Jag som skulle ägna dagen åt att packa ner min lägenhet och absolut inte hade några planer på veterinärbesök. Nu håller jag bara alla tummar som går för att keratiten ger med sig och framför allt, att det inte blir värre! Lite deppigt känns det såklart också att min unga, friska hund har drabbats av det här! Och att jag inte märkt något tidigare! Men veterinären var noga med att påpeka att jag inte hade kunnat gjort något annorlunda. Att infektionen måste ha pågått under en ganska lång tid, men att det inte har varit möjligt att se något med blotta ögar innan ärrbildningen startade. Och eftersom Index inte visat några som helst tecken på irritation eller haft någon varbildning så har det inte gått att se. 

Som sagt väldigt tåkigt, men det kunde ha varit värre. Samtidigt som jag skulle till att lämna mottagningen kommer det ut en kvinna från ett annat undersökningsrum. Hon är helt rödgråten och i handen har hon ett tomt koppel. Då kände jag hur glad jag var att jag fick åka hem med BÅDA mina hundar idag och bara lite keratit som diagnos. Allt är så relativt… 

 

Snipp, snapp, slut….

Index och jag har en fnurra på tråden just nu. Anledningen? Lambohovs alla tikar verkar löpa, vilket får min hanhund att helt tappa besinnngen och allt logiskt tänkande. Han har under en längre tid flörtat med alla hundar han passerar på promenaden. Öronen står rakt upp, likaså svansen och gnällandes trippar han förbi både tikar och hanar (!) i hopp om att han är snyggast i stan. Det är irriterande, men jag kan leva med det eftersom han ändå håller sig på sin plats vid min sida. Mer irriterande är det med alla kisse-fläckar han ska lukta på. Han kan stå i minuuuter och nosa i sin egen värld där mattes rop och lock och pock  inte når fram. Tuggandes och gregglandes kommer han så småningom när kissefläcken noggrant granskats i  alla hörn och mattes lock och pock övergått till ilskna vrål. Det problemet har vi löst med regeln ”håll dig framför mig på promenaderna, annars går jag på dig” -taktiken. Funkar utmärkt! Lite matvägran då och då hör ändå till vanligheterna och gnäller gör han oftast bara när han vet att vi är på väg ut så det kan jag ta även om det kan vara nog så irriterande, men igår gick det liksom bra för långt! Index visade tydligt att han helt har förlorat alla preferenser för vad som är normalt när han förökte (ursäkta ordvalet) sätta på katten!!! Inte nog med det. Lite senare samma kväll blev Hedvigs stackars Monster utsatt för samma våldtäktsförsök. Behöver jag säga att jag blev arg?!! Rosenrasande för att vara exakt! Det märkliga och lite otäcka är att han blir så blockerad att jag inte riktigt når fram. Vanligtvis om han beter sig illa så räcker det med att jag säger till honom mer eller mindre på skarpen. Det värsta som kan hända är att han får gå i koppel eller bakom mig större delen av promenaden, då brukar han skärpa till sig rejält eftersom  konsekvenserna inte gör att det är värt handligen. Men i det här fallet hjälper det liksom inte, jag når inte fram, lusten är för stor! Trots att han fick gå och ”skämmas” under större delen av promenaden igår efter det lilla Monster-incest-försöket så var han lika på igen när han fick sitt ”varsegó”.  Jag känner mig lite maktlös i den här frågan faktiskt, vilket är en väldigt ovanlig känsla för mig när det gäller hundarna… I vilket fall, efter den ”lilla incidenten” med katten och Monster har jag hotat med ett veterinär besök och lite ”snipp snipp” om han inte skärper till sig omedelbums. Och ju mer jag tänkter på det desto mer lockande är det. Tänkt va skönt det vore att slippa allt nosande och flörtande och påföljande raseriutbrott från min sida. Va bra det vore för vår relation! Och jag är helt övertygad om att katten och Monster håller helt med mig… 😛

Fick precis också veta att lydnadstävlingen som vi skulle på imorgon har blivit inställd. Tråkigt… jag och Lydia som har tränat så hårt, suck!

Sen till sist: TACK SÅ JÄTTEMYCKET för alla grattisar i det senaste inlägget!!!! Ni är ju för gulliga! 😉

Tjohoo!

Vad kan komma lägligare en torsdagmorgon mitt i vintrigaste-vintern än ett mail där följande står att läsa?!!:

Dear Ms. Karlsson

I am happy to tell you that your manuscript has been accepted for
publication in The Journal of Experimental Biology.

Weee säger jag och firar med en ”lyx-fika” från café zero!!! 😀

Jag  kan numera stoltsera med tre vetenskapliga publikationer och knappt halva doktorandtiden är avklarad! Ni får ursäkta skrytet, men ibland måste man få klappa sig på axeln och säga att man är duktig också. 😛 Speciellt en torsdag såhär mitt i vintrigaste vintern… 😉

Ha de gött!

Socknahoppet

I lördags var det dags för tävlingen som, visade det sig, skulle sålla agnarna från vetet. Eller man kan också säga sålla de riktiga agilitynördarna från de vanliga entusiasterna. För egentligen, vilken vettig människa väljer frivilligt att gå upp kl 06.00 en lärdag för att åka och tävla agility när termometern visar -23 grader?! Jo, JAG bland andra! 😛

Åsa och Max hade lika mycket agility-abstinens de och tillsammans bildade vi det fantastiska laget ”X-men”, eller som speaker-Roger sa: ”ex-bindestreck-määän” 🙂

Index fick springa två lopp förutom lagloppet och Pepper ett. Målet för dagen var att hitta igen känslan, attityden och fokuset från rosettjakten och köra därefter. Det funkade strålande redan i första loppet, så därför höjde jag genast mål-ribban lite och bestämde att attityden och känslan skulle infinna sig i alla lopp. Jag tycker jag lyckades riktigt bra och även om det blev lite strul här och där så gjorde Index två indivuduella kanonlopp där vi verkligen gick in och körde gärnet. Småmissarna, som helt och hållet berodde på mig själv, gjorde ändå att jag var revanch-sugen till tusen när det var dags för laglopp. Lagen bestod av en hund från varje storleksklass, väldigt roligt eftersom Index och Pepper då fick ingå i samma lag tillsammans med Max. Pepper var först ut och slog till stort och satte sitt livs första nollade lopp (bortsätt från tidsfelen då)!!! 😀  Åsa och Max gjorde också ett strålande lopp men fick tyvärr en rivning. Index avslutade med en (om jag får säga det själv 😛 ) snygg nolla. Laget slutade på en 5:e plats av 7. Kanske inte världens bästa resultat, men vi var supernöjda både Åsa och jag med våra lopp och kunde åka hem med flaggan i topp och två par nya diskhanddukar från ikea. 😉

Dagen till ära hade jag faktiskt med mig kameran och eftersom det var så länge sedan det var något annat än text i den här bloggen så bjuder jag på båda pojkarnas laglopp.

Först ut var Pepper. Vi behöver verkligen jobba upp tempot i slalomen för att slippa de där tidsfelen. Men med tanke på att han inte kunde varken balanshinder eller slalom för ett halvår sedan så tycker jag ändå att han är duktig:

Och sen var det Index. Jag blir alldeles förvånad själv när jag ser filmen, hunden hoppar ju riktigt tajt runt hindren!:

Ha det bra därute i vinterkylan!