Bilder på Judit

Judit har bott hos oss en vecka nu och hennes julklapp var att få gå ut i hagen. Jag har inte vågat släppa ut henne tidigare av flera orsaker, dels ville jag lära känna henne lite först och få igång träningen för att känna mig hyfsat säker på att kunna fånga in henne igen, dels så ville jag att första gången skulle vara i dagsljus när vi är hemma och sist men inte minst för att avmasknignen ska ha hunnit verka.

Nu har hon i alla fall gått i hagen i två dagar och det har gått bra. Inga rymningsförsök hittils och inte överdrivet stressad över allt nytt. De som stressade upp sig mest var nog grannens hästar som inte verkade uppskatta sitt nya kamel-sällskap. Judit däremot är väldigt intresserad av att lära känna sina nya grannar.  Själv har jag passat på att få lite bättre bilder än de suddiga som jag hittils lyckats åstakomma i stallet. Är hon inte söt?!

 

God Jul

Det blev jul i år också. Gran, tomte, julklappar och alldeles för mycket mat. Precis som vanligt alltså. I år firade vi jul hos Axels syster med familj. Väldigt trevligt tradition vi har börjat med att vara vartannat är hos dem och vartannat här hemma.

God Jul till er alla därute! 

    
   

Två dygn med Judit

Det har varit två intensiva första dygn för vår lilla kamel. Hundar, får, barn, en massa besökare och så en matte som vill pyssla en massa och lära känna det här nya djuret. Men hon fortsätter att ta det med ro. Vi har avancerat snabbt på två dagar. Från att aldrig tidigare ha umgåtts har vi hunnit lära känna varandra hyfsat bra. Jag får klappa och kramas med henne. Till och med nosen (kamelens heligaste del) går bra att klappa på när vi är ensamma och hon är lugn. Vi har borstat, lyckats få på grimman och till och med tagit en kortare promenad bort till mötesplatsen idag. Vi har även promenerat och spanat in hagen. Judit har nosat på eltråden och lärt sig att den gör ont och spanat in grannens hästar. Vi har haft en längre diskussion om att gå in i boxen från baksidan av hagen (hon verkar vara en dam med  ganska bestämda åsikter ibland) och tränat på lite inkallningar. 

Judit på sin första promenad: 

 Hon äter numera mat ur handen som ingenting och jag har introducerat klickern och skulle nog våga påstå att hon har förstått konceptet. Visst går det i slowmotion men hon är riktigt säker på nosduttar i handflatan och började nu ikväll att fatta grejen med en targetsticka. Hon är smart den där Judit 😉

Ikväll har vi provat reflexer inför kommande kvällspromenader i mörkret. Reflexvästen över puckeln var inget problem men benreflexerna dissade hon hårt genom att skaka av sig reflexen som satt på benet och sedan stampa surt på den flera gånger. Haha! Kamel-humor!Vi får nog träna lite på det där med att ha saker på benen.  

För att summera det hela kan jag bara säga att hon är alldeles fantastisk! 😍

Judit har flyttat in!

Jag tror inte att någon har missat att Judit har flyttat in. Igår åkte vi fram och tillbaka till Öland för att hämta hem henne. Hon var väldigt skeptisk till att gå in i transporten men efter en lång stunds övertalning och lite skramlande med mathinken så gick hon tillslut in. Lite stressad var hon i början av färden men efter en stund hade hon lagt sig ner och resan hem gick utan problem. 

Skeptisk kamel som inte vill låta sig lastas:

 
Väl hemma var hon först tveksam till att ens komma ut ur transporten men snart tog nyfikenheten över och efter 20 minuters övervägande gick hon helt utan tvekan efter mig raka vägen in boxen. Efter några timmar fick jag både klappa och borsta på henne. Hon är fortfarande lite försiktig av sig, med all rätt! Så mycket nytt, djur, människor, miljö och ljud. Men hon tar det med ro och jag tror helt säkert att hon kommer välja sig ganska snart och bli en fantastisk familjemedlem! Så otroligt söt, charmig och fascinerande! Lilla Judit, så roligt det ska bli att lära känna dig!! 

    
   

Trasig bog

Idag hade vi tid hos Tobbe på Djurdoktorn. Först och främst måste jag säga att han är en fantastiskt bra veterinär på alla sätt! Vi hade också turen att Marie var på plats. Det visade sig nämligen att Onnie har ordentligt ont i som högra bog. Hon var tjock över tårna och det märktes att hon haft problem med dessa men visade ingen smärta nu, precis som jag själv konstaterat. Vi röntgade för att vara på den säkra sidan och det såg bra ut.

Men så var det den där bogen då. Jag blev väldigt förvånad över hennes väldiga smärtreaktion, har verkligen inte haft en aning om att hon har haft så ont. Det är inget som har synts i vardagen. Marie trodde dock att smärtan i bogen kan ha orsakat problemet i tårna också. Onnie blev sedernad och fick bogen röntgad också och enligt Tobbe såg det bra ut men han ville ändå låta Sven kika på bilderna för säkerhetsskull. 

Vad skadan beror på är ju svårt att säga men troligtvis har hon på något sätt rivit upp sin gamla skada i bogen från 2013. Jag hade ju nästan glömt bort det eländet vid det här laget…

Nu blir det till att börja med rimadyl i två veckor och strikt koppelvila följt av ett besök hos Marie där vi ska planera vidare behandling och rehab. Det känns segt som sjutton att göra om allt det här med rehab igen. Inte nog med att vi har ägnat hela hösten åt detta utan större delen av Onnies liv har ju bestått sv skador och rehab. Det är ju så otrooooligt tråkigt!!!  

  

Lucia och kamelförberedelser

Så kan den gångna helgen sammanfattas. Barnens förskola bjöd in till sedvanligt luciafirande i fredags och det var lika mysigt som alltid att se alla små lucior, tärnor, tomtar, stjärngossar och pepparkaksgubbar sjunga.  

 I övrigt har helgen till största delen ägnats åt att förbereda för Judits ankomst på fredag. Hagen har försetts med eltråd och ett ordentligt foderbord, och igår var jag på shoppingtur och köpte mat och grimma. Nu är vi snart redo för en kamel här hemma 😉

Fåren undrar vad matten pysslar med där uppe på stegen: