Nu är hon här!

Helt utan krångel (fantastiskt nog!) kom hon hem till oss igår. Jag tog flyget över till Helsingfors, mötte upp Katja och Onnie på flygplatsen, skrev på köpeavtalet, checkade in valpen och flög hem igen. En blixtvisit i Helsingfors med andra ord.

Onnie då… Behöver jag säga att hon är alldeles, alldeles UNDERBAR?! 😀 Söt som socker, totalt orädd och full av energi. Ändå har hon förmågan att kunna slappna av och sova när det behövs (kan dock behövas en påminnelse först 😛 ). Hon sov som en stock hela natten i Peppers bur, väldigt skönt. Hon är med andra ord en väldigt trygg valp med mycket kamplust, precis som jag vill ha det!! 😀 Hon har också en egen vilja, en väldigt bestämd sådan men jag ser det som positivt 😉 Som t. ex igår kväll när jag tyckte att hon kunde koppla av i valphagen medan vi åt middag. Onnie hade en helt annan åsikt, körde ner nosen under kompostgallret och vandrade bestämt iväg med hela valphagen. Nu är hagen stadigt förankrad i tv-bänken istället och valpen får finna sig i att man inte alltid får som man vill 😛

Två saker som hon inte är, är matglad och lätt att fånga på bild. Vi har gjort några tappra försök med kameran men 99% av alla kort är suddiga eller så syns hon inte alls i bild… Vi kommer återuppta försöken imorgon, så länge får ni hålla till godo med detta:

Nu händer det grejer!!

Äntligen, ÄNTLIGEN!!! Igår kom godkännandet från jordbruksverket! Idag har jag bokat flygbiljett, betalat valpen och köpt transportbur och IMORGON åker jag för att hämta hem henne! 😀 Nu håller jag tummarna för att inget ska strula på vägen. Maxstorleken på handbagaget var 40*50*20 cm. Det säger väl sig självt att ingen hund, inte ens en liten valp, får plats på ett utrymme som är 20 cm hög, alltså fick det bli så att hon blir incheckad som bagage. Det känns lite hårt att lillan ska behöva åka där, men det är bara 80 minuter i luften så det ska hon väl klara.

Imorgon kväll vid den här tiden (om allt går enlige planerna) har vi alltså äntligen en bc i huset igen, som jag har längtat!

Rapport och bilder kommer imorgon 😉

Lååånga väntan

Det var ett tag sedan det blev något skrivet här. Det beror helt enkelt på att det inte finns något att skriva om just nu, i alla fall inget som platsar i bloggen. Just nu är det bara en lång väntan på att jordbruksverket ska  godkänna min ansökan för  import av  hund så jag kan få åka och hämta hem min valp. Jag får i alla fall regelbundna rapporter från Finland som säger att min Onnie är ett riktigt litet energiknippe och av bilderna att dömma så har hon också växt en hel del sedan jag såg henne. Ååå vad jag längtar tills jag får hem henne!!!

Onnie leker med maltesen Nur

Nu vet jag!!!

Fick precis reda på vilken av valparna som blir min! Det blir bluE merle-tiken som kommer att få flytta hem hit till oss! Den ”värsta” av dem tre! 😛 Hon som hela tiden skulle bita en i fingrarna och brottas med brorsan. Hon som somnade sist av alla och som var mest odräglig! Hahaha, me like!!! 😉

Så här beskrevs hon i valptestet:

She’s brave, a bit independent, has got good fighting spirit (tug-o-war), almost did a retrieve. She concentrated very well on training (titbit, also the toys). She’s not too dominant, she only put up a little fight when tester kept her on her back. She’s not sound sensitive. She can function well in a sudden situation (opened umbrella, tester behind it, and pup went to investigate). She’s got herding instinct already and a good nose.

She went to this kategory (with 3,7 points):
3,4-4,4 points: ”Pup quite dominant and certain of herself but balanced. Not recommended as a first dog or to a family of small children. Needs consistent training and leadership exercises. Excellent sports dog.

Låter som den perfekta valpen för mig, precis som jag vill ha det! Lite lagom odräglig… 😀

Nu ska jag bara fylla i och skicka in alla papper till jordbruksverket och förhoppningsvis så kan vi hämta henne om 3 veckor!

Cabaroo Naughty Or Nice, "Onnie"

Ila-update

En månad till har gått. Ila har nu bott hos oss i två månader och det är dags för någon slags lägesrapport för hur det går med träningen i vår strävan efter att kunna starta i maj.  Vi har kämpat på med slalomen och nu börjar det släppa.

 

Så här såg slalomen ut för en månad sedan:

 

Och så här såg det ut på dagens träningspass:

 

Vi är på gång med de övriga hindrena också. Jag tycker att hon tar alla hinder i en hoppbana ok nu. Att säga att hon kan dem är väl kanske att överdriva, men hon har definitivt börjat hajja vad det hela går ut på.

 

Här är från dagens träningspass igen:

 

Vi har också fått till våra starter hyfsat. Hon kan sitta och väntar väl i alla fall 50 % av gångerna. Jag var först skeptisk till att införa sittande starter redan nu eftersom jag inte på något sätt ville begränsa henne, utan tänkte att flygande start fungerar så länge. Men då pratade jag med den vise Lydia som sa åt mig att skärpa mig och att jag absolut inte kunde ha en hund som man inte kan lämna i starten! Tur att man har så ärliga vänner! 😉 Sagt och gjort, vi tränade in sittande starter och det fungerar över förväntan. Hon blir absolut inte låg av det på något sätt.

Mest nöjd är jag över hennes attitydförändring. När hon inser att vi ska träna eller att det är hennes tur blir hon alldeles till sig. Hon blir mer och mer uthållig och jobbar inte längre bara för det goda godiset, utan också för att hon tycker att det är skoj. Hon har till och med börjat skälla när hon står uppbunden i väntan på sin tur. Något som många säker anser MYCKET irriterande. Själv småmyser jag lite när pälsbollen drar igång och låter henne hålla på bäst hon vill 😉

Nästa månad ska vi försöka fokusera på fart, för det är något jag saknar! Det går inte riktigt fort än. Min plan är att köra mycket raksträckor för att bygga självförtroende för hinder men framför allt, för att få upp farten. Jag tror och hoppas verkligen att hon ska öka farten några snäpp vart efter hon blir säkrare på hindrena och inser hur roligt det är att springa. Svänga och handling lägger vi åt sidan så länge, det tror jag bara har motsatt effekt och jag är inte det minsta orolig över styrbarheten på denna hund.

Ett annat stort och mycket viktigt mål för nästa månad (och alla andra månader i resten av mitt liv 😛 ) blir att bara träna under optimala omständigheter och att alltid alltid ha bra träningspass. T. ex. har jag insett att Ilan är lite mörkrädd, alltså ska jag inte träna när det börjar bli mörkt. Jag ska också se till att alltid sluta när det går som bäst och bara träna korta, intensiva pass och inte för ofta. Att det ska vara så svårt!

Som avslutning dagens tunnelövning något vi definitivt måste göra mycket mer av. Hon tycker fortfarande att den mörka tunneln är lite läskig vilket man kan se på farten som minskar på vägen mot tunneln, men ökar efter:

Pepper har också legat i hårdträning den här veckan, fast då med lydnaden. Jag har anmält oss till inte mindre än 3 (!) tävingar i klass två i  mars, så nu finns det ingen återvändo! 😀

 

 

Vad ska valpen heta?

Valparna har passerat 6-veckors gränsen och börjar bli stora nu. Rapporter från grannlandet säger att hela gänget växer så det knakar 😀

Jag har funderat ett tag på vad min lilla tjej ska heta. Sedan tidigare har jag haft några förslag, men de har inte riktigt känts bra till 100%. Jag ville gärna att namnet skulle betyda något och eftersom det är en liten finländska vi ska få hem så tyckte jag att något på finska skulle vara passande. Så en tråkig dag på jobbet letade jag helt enkelt på ett finsk-svenskt lexikon och slog upp ett ord som kändes väldigt relevant efter allt med Index, nämligen LYCKA. Och ja, bingo på första försöket! Jag fastnade direkt för det finska ordet för tur/lycka/glädje/välgång (allt som jag önskar mig med denna lilla valp!)  och med ett litet ”e” på slutet så fick det en lite mer feminin känsla. Så vad ska hon heta då? Jo, mitt lilla framtidshopp ska heta:

 

ONNIE

 

Imorgon ska valparna karaktärstestas och efter det får jag veta vem som blir min! Det är alltså några spännande dagar som väntar framöver 😉