Projekt utbyggnad avslutat

Sista delen av golvet är lagt, socklarna sitter på plats och de sista listerna är satta. Nu är vi officiellt helt färdiga med utbyggnaden!!! 😀

Tranås

Helgen har spenderats i Tranås. Himla trevligt eftersom det var årets första tävling utomhus, alla var där och väder alldeles underbart!

I lördags åkte jag dit själv utan barn. Även om det funkar att ha barnen med är det ju faktiskt väldigt skönt att bara få vara själv ibland också. Onnie började med att vinna hoppklassen och vi blev därmed uppflyttade till klass tre. Jag valde ändå att behålla henne i tvåan till söndagens klass.

Agilityklassen däremot var väl mer som en katastrof. Hon började med att helt strunta i kontaktfältet på A-hindret för att sedan dra rakt över gungan. Efter loppet gick vi direkt till framhoppningsbanan och då funkade alla kontaktfält perfekt minsann *morr*.

På söndagen hade jag Emil med mig. Vi kom lite sent, eller rättare sagt, tävlingen låg före schemat, så banbyggnaden var i full gång när vi svängde in på parkeringen. Jag hann precis stoppa Emil i vagnen och springa till banan innan banvandringen drog igång. Inte hade jag kollat upp något startnummer heller så jag gick första banvandringen för säkerhetsskull, och tur det för jag hade visst startnummer 16. Ut med Onnie ur bilen för att värma upp och då blir Emil såklart hungrig och börjar skrika, trots att jag gett honom ordentligt med mat innan för att ska hålla sig mätt. Det slutar med att jag står i startfållan med en hysteriskt vrålande bebis i famnen som jag får slänga ner i vagnen när hunden före närmar sig upploppet, kuta in med Onnie på planen, springa vårt lopp för att sedan jogga iväg och ge Emil mat. Lite hysteriskt men det gick ju ändå bra tillslut. Vi nollade loppet och kom tvåa och Emil fick sin mat och blev nöjd 🙂

Vi fortsatte att vara osynkade jag och Emil men under agilityloppet var han i alla fall tyst, även om han inte sov. Det här loppet satt alla kontaktfälten perfekt. Men tyvärr blev hon osäker och gick ut slalomen för tidigt. Antagligen en effekt av att hon var trött och att jag blev irriterad när hon var påväg att tjuva i starten. I övrigt kändes loppet kanon och det var en lättnad att känna att vi kan klara även agilitybanor!

Pixel mår bra och Ed har ont

Vi var hos veterinären idag. Pixel fick en ordentlig genomgång och visade ingen smärta någonstans. Alla blodvärden såg fina ut och resultaten för fästingsjukdomar var negativa. Vilken lättnad 😀 Han är nog helt enkelt påverkad av den plötsliga värmen och lite mycket träning senaste tiden.

Typiskt nog har han varit piggare och hållt sig framme mer än någonsin idag. Men det var ändå så värt pengarna att få höra att han mår bra!

Ed var med för vaccinering och jag bad veterinären att känna igenom höfterna också. Och visst har han ont. Så pass mycket att han skrek till av undersökningen. Mer på vänster precis som jag misstänkte, men han var tydligen också öm på höger sida. Självklart är det tråkigt att han har ont, men också lite skönt att få det bekräftat. Nu känns det verkligen helt rätt att jag bestämt mig för att pensionera honom.

Banträningskurs

Födelsedagspresenten från Axel var ett ekonomiskt bidrag till hunderiet som resulterade i en banträningskurs för min favorit vallinstruktör Karin Mörling. Upplägget är en kurs på tre tillfällen där vi åker runt till olika besättningar och kör en IK1 bana. Nyttigt som bara den för både hundar och förare att få komma ut på nya platser med nya och dessutom olika typer av får. Perfekt tävlingsförberedelse med andra ord. Och idag också med perfekta förutsättningar i form av ett strålande väder och bra bana!

Pixels kullsyster Kite med matte Louise var också med på kursen och det var väldigt roligt att få se dem köra. Syskonen har väldigt likadana stilar och påminner om varandra på många sätt.

Kite lyssnar noga på vad Karin har att säga

Pixel kändes över lag fin. Han gick ut tajt i första hämtet men tog stoppet och gjorde en ny fin utgång. I övrigt gjorde han precis vad jag bad honom. Jag fick kommentaren att han ser ut som en radiostyrd bil, och jag tycker det passar rätt bra in. Han gör liksom alltid som jag säger och det känns tryggt att jobba tillsammans med honom. Vi (läs JAG) har problem med att hålla fåren på linjen och hålla ett jämnt tempo med bra flyt. Men det var ju ingen nyhet och vi ska traggla vidare med detta. Jag måste helt enkelt bli bättre på att läsa fåren och inte överstyra. Väääldigt svårt!

Dagens stora bekymmer var att Pixel kändes trött och saknade tryck. Jag har upplevt senaste veckan att han känts trött men tänkt ett det berott på värmen och den ökade träningsmängden som varit senaste veckorna. Men efter första rundan idag somnade han raklång i hagen, vilket känns lite oroväckande. Så nu har jag beställt tid hos veterinären för kontroll av fästingburna sjukdomar. Ikväll har han iofs känts ganska pigg men eftersom alla på kursen hade minst ett skräckexempel på hundar dom fått förstörda pga detta elände tänker jag inte chansa!

Andra rundan kändes han i alla fall mycket bättre. Utgången funkade jättebra och han hade mycket bättre självförtroende. Kanske var han bara lite osäker på ny miljö och nya får första varvet. Men som sagt, jag chansar inte.

Min fina vallhund

Påskpyssel

En massa lediga dagar och fantastiskt väder! Vad har vi gjort då? Jo, sågat, snickrat och skruvat! Precis som antagligen hälften av Sveriges alla andra villaägare. I alla fall att döma av antalet besökare på byggmax 😛

Resultatet då? Vi har tagit kontrollen över gruset som skyfflades upp längs plattan när den gjöts. En ordentlig träkant som håller allt på plats och därmed också fungerar som duschplats och lerfri gång in för hundarna.

Därefter tog vi tag i projekt farstukvist. Det var liksom inte okej att behöva kliva en halvmeter upp varje gång man ville ta sig in i huset. Men nu är det ett minne blott.

Nu är det bara (bara?!!) altandäcket som ska på plats och till veckan får vi sista delen av golvet lagt i köket. Sen kan vi njuta av sommaren! 🙂

Alla har varit delaktiga i arbetet. Vissa mer, andra lite mindre 😉 :

SM-flopp och projekt agility-hund del 2

Jag och Lydia åkte till Kumla igår för att tävla fyra klass 3 lopp och plocka dom sista SM-pinnarna. Jag har ju egentligen för länge sedan bestämt mig för att inte satsa mer på Ed individuellt. Men det känns så himla dumt att åka hela vägen till Sollefteå med laget och inte ens ha försökt att kvala individuellt. Speciellt när Ed kändes så fin förra lagtävlingen.

Men igår kändes han inte alls lika fin längre. Han stressade och rev, värre för varje lopp. Så jag valde faktiskt att stryka honom i sista klassen. Han kändes precis som i höstas när det visade sig att han hade ont, så jag misstänker att det är den gamla skadan i höften som spökar igen. Han klarar helt enkelt inte av lite hårdare och intensivare träning, så nu har jag istället bestämt mig för att sjukpensionera honom från agilityn. SM ska vi såklart köra med laget. Men någon mer individuell satsning blir det inte. Och jag tror faktiskt att Ed kommer vara en ganska nöjd pensionär här på landet. Han kommer att få valla och köra lite agility ibland, gå långa promenader i skogen och springa på gärdena och bara njuta i solen på gräsmattan. Inte så tokigt pensionärsliv ändå 😉

Tur att jag har en Pixel som snart ska ut på tävlingsbanan istället. Vi har fortsatt att jobba efter planeringen och i veckan körde vi faktiskt vårt sista pass med övningar. Vilket borde betyda att småttingarna numera är fullärda 😛

Kanske inte riktigt… Men nog har dom lärt sig en hel massa saker under dessa veckor. Nu står det ett antal banträningar på schemat fram till debuten och den första körde vi faktiskt redan idag tillsammans med ett gäng nybörjarhundar på BK. Roligt är det att vi är så många med nya hundar som ska ut och tävla nu! Och praktiskt när vi kan banträna tillsammans såhär.

Eftersom Pixel aldrig kört en hel bana innan var det ju riktigt spännande. Också ett bra kvitto på hur träningen har gått och vart vi står. Och det gick ju helt klart över förväntan bra! Helt felfritt tog vi oss runt på första försöket och känslan var klart bättre än väntat. Några veckors träning till och sedan är vi kanske faktiskt redo för debut 🙂

2 månader

Hipp hurra får vår lilla älskling som fyller hela 2 månader idag!

Pollenallergi? Jag?!

Jag har aldrig varit allergisk eller på någotvis överkänslig i hela mitt liv. Men sedan jag blev vuxen (dryga 20 års åldern) har jag upptäckt att det verkar som att jag reagerar på pollen. Det började med lite kli och klet i ögonen ett år. Sedan satte det sig i näsan och för varje år har jag känt mig mer och mer förkyld när löven börjar slå ut. So far so good. Eller i all fall inte värre än att jag överlever.

Men så kom förra årets pollensäsong och helt plötsligt fick jag fullt med finnar i hela ansiktet! Eller egentligen var det mer som utslag, en massa små prickar, som finnar i miniatyr. Huden blev alldeles torr och det kliade i hela ansiktet. Jag tänkte tanken att det kanske var pollen som ställde till det, men gissade mer på någon hormonsvängning till följd av barnafödande eller liknande.

Men så i år har det hänt igen! Nästan exakt samma datum som förra året ser jag återigen ut som en prickigkorv i ansiktet. Det kliar och huden stränar samtidigt som jag nyser och ögonen kliar. Det kan inte vara en slump att allt detta kommer precis samtidigt som knopparna på träd och buskar börjat spricka och gräset växa. Men särskilt roligt är det ju inte 😦

Fagersta

I fredags packade vi husvagnen och åkte till Fagersta. Två barn, tre hundar och två vuxna i en, inte så stor husvagn, den här årstiden när alla vill vara inne i värmen, är inget jag rekommenderar… Det är trångt.

För Tilde var ju det här världens äventyr. Hon var superspeedad mest hela tiden och det tog ett antal timmar, mutor och hot innan hon somnade på kvällarna. Med andra ord var väl den här helgen allt annat än semester…

Tävlingmässigt var lördagen en hit men inte söndagen. Onnie gick så fint under lördagens hoppklasser. Några små skitfel i dom två första klasserna men en vinst i sista klassen. Bristen på sömn och orutin så här i början på säsongen, hos oss båda två, var nog anledningen till att det inte gick lika bra idag. Men jag är ändå himla nöjd med henne efter den här helgen.

Nu får Onnie sova i tre veckor så tar vi nya tag i Tranås 🙂

Nackträning pågår

Det går bra!

Det går bra.

Det går bra…

Går inte alls

Fruktansvärt jobbig