Svinkoppor

Suck, Emil har fått svinkoppor. Det började med feber i helgen och en liten röd prick på hakan. Idag är han helt täckt av röda prickar runt munnen och på kinderna. På BVC fick vi direkt en tid till läkaren som tveklöst ställde sin diagnos och skrev ut en veckas penicillin-behandling. Han ser ganska eländig ut, lilla bubben, men verkar själv alldeles oberörd.

Svinkoppor sägs vara väldigt smittsamt och därför blir det ingen förskola fören nästa vecka. Det är typiskt att det skulle hända den här veckan när Axel är borta och det är en massa som händer på jobbet. Det blir ett himla pusslande för att få ihop det, men med en farmor och farfar och vänner som snällt ställer upp ska vi nog överleva den här veckan också. 

Älskar höst

Varje sommar får jag ångest när jag tänker på hösten. Sedan kommer september och jag bara njuter. Det är ofta soligt och fint och alldeles lagom varmt. Allting börjar lugna ner sig. Agilitysäsongen trappar ner, de flesta av årets projekt är avslutade och alla helger är inte uppbokade i kalendern. I år tog det ju ännu mer abrupt slut då Onnie inte kunde tävla i september som planerat och istället har vi haft helgerna helt fria. Och det har varit så skönt!!! Det var länge sedan jag njöt så mycket av att bara vara ledig. Trots att mitt facebook-flöde svämmar över av tävlingsuppdateringar är jag inte det minsta avundsjuk. Jag skulle faktiskt inte vilja vara någon annan stans än hemma just nu. Att få strosa runt i skogen, pyssla med djuren, umgås med familjen och bara ta det lugnt är det enda jag känner för denna höst. Dels är jag trött för att vardagen just nu är ganska krävande men största anledningen är nog att hela det senaste året har varit så intensivt med disputation, nytt jobb, pappas bortgång, mammas stundande flytt, tusen projekt här hemma och en ganska intensiv tävlingssäsong på detta. Tillslut orkar man helt enkelt inte mer. 

  
Jag älskar ju att vara hemma. Att njuta av lugnet på landet och vår lilla gård. Jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller om det är omständigheterna som gör att jag känner att jag prioriterar lite annorlunda nu än för några år sedan. Men under nästa år kommer jag helt säkert att planera in betydligt fler lugna helger hemma. Agility, semester, fester, släkt och vänner är fantastiskt roligt, men bara när man verkligen känner för det och har orken, och för att komma dit måste i alla fall jag få ladda batterierna hemma i lugn och ro med jämna mellanrum. 

  

Gräsänka

Till alla ensamstående föräldrar: jag beundrar er!

Själv har jag klarat av första veckan av tre som gräsänka och man kan väl konstatera att läget är under kontroll men inte mer. Barnen som haft förmånen att hittills inte ha tillbringat en enda heldag på förskolan har helt plötsligt börjat tillhöra skaran lämnas först hämtas sist. Hundarna har mutats med älgben för att övertygas om att hundgården är ett himla trevligt ställe att tillbringa sina dagar i. Själv jobbar jag hårt på att andas lugnt när jag sitter fast i bilkön från jobbet som förvandlar 15 minuters turen till förskolan till en 45 minuters evighetsresa. 

Men det har skett klara förbättringar under dessa dagar. Måndagen var mer katastrof än tisdagen. I tisdags bunkrade vi nämligen upp med knäckebröd som färdkost på vägen hem vilket gjorde underverk för blodsockernivåerna hos både barnen och mamman. Knäckebrödspaketet har numera en fast plats i bilen. Jag har slipat på vardagsrutinerna och om jag bara håller mig till tidsschemat så hinner barn, hundar, övriga djur, hushåll och även mannan  få sina behov tillgodosedda.

Men det tar ju på krafterna, det måste jag erkänna. Och inte blir det lättare av att Onnie är skadad. På grund av detta blir det inga cykelturer utan endast lugna, korta promenader. Det passar i och för sig rätt bra nu men det är lite synd om Ed och Pixel som får stå ut med ovanligt lite motion. Onnie har i alla fall fått avancera till flexikoppel nu och hittills ser hon fin ut. Jag hoppas verkligen att den här skadan läker ut smidigt och oproblematiskt!

Mitt upp i all den där vardagslogistiken blev jag dessutom i måndags tillfrågad att fortsätta som arbetsledare/avdelningschef på jobbet. Jag har ju haft den rollen i form av ett vikariat sedan jag kom tillbaks från semestern och eftersom det har varit så roligt blev jag självklart väldigt glad när jag blev tillfrågad att fortsätta! Men det innebär också lite mer pusslande och planerande. 

Nu är det skönt med helg och chans att ladda om batterierna. På måndag kör vi igen!

Barnrummet

Förra helgen tog vi tag i projekt sovrum. Ända sedan Emil föddes har sovrummen varit ett kaos. Det har varit många visor hit och dit och tillslut slutade det med att vi lyckats byta sovrum med barnen. Så nu bytte vi äntligen tillbaks och återgick till ursprungsplanen. Tilde sover i sin skrubb och stora rummet har blivit lekrum och det blev väldigt bra! 

Vi har dessutom fått tillbaks vårt sovrum och därmed lite mer plats. Det fick också lite kärlek och omsorg och nu är det riktigt trevligt att gå och lägga sig igen! 

    
   

Ajaj i tassen

Onnie är halt. På riktigt. Vi tränade agility i onsdags och på kvällen var hon verkligen jättehalt. Det höll i sig, så när hon kom hoppandes på tre ben i torsdags morse bestämde jag mig snabbt för att sätta in antiinflammatoriskt och ställa in september månads alla tävlingar. Superdupertråkigt såklart men nu känns det absolut viktigast att hon blir helt bra. 

Hon haltade lite på samma ben för dryga två veckor sedan också. Jag tror hon trampade snett i mörkret efter att vi kommit hem från Öland och hon hoppat ur bilen. Jag såg att något hände men inte exakt vad. Sedan var hon halt i ett par dagar men jag trodde ju att hon var helt återställt efter detta då hon klarat av både cykelturer och drag. Men tydligen var det inte helt bra och därför får det bli fullständig rehab nu med medicin, korta koppelpromenader och långsam igångsättning. Smärtan sitter över tålederna och jag vill ju verkligen inte att hon får några men av detta. Det får ta den tid det tar…

Glasögon

Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva glasögon. Men nu har det ändå hänt. Och tänk vilken skillnad det blev! Saabens vindruta var visst inte alls så skitig som jag trott 😜 och helt plötsligt ser jag detaljer i min omgivning som jag tidigare inte ens lagt märke till och tv:n är nog inte så kass och suddig som jag tidigare anklagar den för att vara 😝

Fascinerande nog släppte också så gott som alla spänningar i nacken efter bara en liten stund med gladögonen på. Fantastiskt!

Nu ska jag bara vänja mig med mitt nya jag.