Mitt år 2012

Dags att sammanfatta året som gick.

Januari

Jag funderar över målen för 2012 och ger mig sjutton på att det går att miljöträna 3 hundar och bebis i sele på magen i stan. I mitten av januari faller det faktiskt lite snö (inget jag minns men som syns på bilderna 😛 ) och vi börjar på babysim och jag suckar över skrikande bebisar och självupptagna latte-morsor. Som föräldraledig finns det massor med tid för hundträning och tillsammans med Lydia och Dingo tränar jag och Ed en hel del i valla ridhus på förmiddagarna. Här hemma frossar vi i ostkaka och jag börjar också jobba med en dag i veckan med Tilde i troget sällskap och ja, det går att föreläsa med en bebis på magen 😉

 

Februari

Månaden inleds med resultatet från Onnies höftledsröntgen som visar att hon har en c-höft. Jag kämpar på med Onnies miljöträning men vi får ett ordentlig bakslag och jag känner mig uppgiven och besviken. I mitten av månaden är det äntligen tävlingsdags igen efter 7 månaders uppehåll. Det är nervöst och känns lite ringrostigt men Eddan är en klippa och vi vinner hoppklass 2. Livet som föräldraledig är fullt av aktiviteter och dagarna flyger förbi, bland annat så går vi kurs för Annica Aller med resten av LBK:s instruktörsgäng. Tilde lär sig att sitta och är en myckte vaknare och roligare bebis. I slutet av månaden blir det riktigt varmt ute. Vårkänslorna poppar upp och vi packar varm choklad och mackor och går milen i Vidingsjö.

 

Mars

Den 11 mars döps Tilde. Nästan alla vi har bjudit kommer, till vår stora förvåning och glädje och det blir ett trevligt kalas i Rappestad kyrka. Ed tävlar med Hedvig i Rättvik, Tilde smakar sin första portion gröt, Anki börjar lägga ägg och vi drar igång projekt kök. Mitt i allt byggkaos åker jag och Lydia på kurs för Veronica Bache. En händelserik månad helt enkelt!

 

April

Efter många sena nätters slit är köket äntligen färdigt! Tilde får sin första tand och röjer fram här hemma i sin gåstol. Jag bestämmer mig för att köra igång agilityträningen på riktigt med Onnie i ett försök att förbättra vår relation. I besvikelsen över att Onnie inte är riktigt den hund jag tänkt mig växer en längtan efter en ny hund sig allt större. I bilen på väg ner till Småland ringer jag Fanny och tackar ja till For the Win Swift, eller Pixel som ni ju alla vid det här laget vet att han heter. I småland har jag och Tilde en mysig kväll hemma hos Frida, Vilde och David och dagen efter tävlar Ed utan något resultat. Den 17 april hämtar vi hem vår lilla ”köttbulle” och han visar sig snabbt vara den sötaste och coolaste valp man kan tänka sig. Han tar livet med ro och blir snabbt en självklar del av familjen. Husvagnen kommer fram ur sitt ide och vi gör premiär som super-Svenssons på campingen i Njudung och Tranås utan större missöden. Rent tävlingsmässig är det lite svajigt, men en pinne lyckas Ed ta den här månaden.

 

Maj

Månaden börjar med kurs för Jenny Damm på Finnbo gård. Den här gången är det Onnie som får äran och hon sköter sig bättre än vad jag kunnat drömma om. Axel är borta på praktik och jag får klara hundar, barn och hus på egen hand. Vi får hem ett nytt gäng med höns och Anki har börjat att ruva sina ägg. LBK arrangerar sin hittils största agilitytävling Vi passar på att tävla på agilityplan. En vinst och en tredjeplats innebär en pinne i varje klass och Ed klassar upp sig till hopptrean. Årets värsta åskoväder passerar och passar på att slå ner i vårt hus vilket innebär en massa jobb med försäkringsbolag när så gott som all elektronik slås ut. Tilde utvecklar sin egen ”krabbstil” och krypet fort som sjutton. Vi kopplar på husvagnen och åker till Växjö med målet att ta sista agilitypinnen. Vi lyckas, vinner klassen och firar att Eddan numera är i klass 3 på heltid. Tilde avslutar månaden med att lära sig att dra sig upp och stå mot saker.

 

Juni

Pixel fortsätter att vara världens bästa valp. Vi tränar lite för skojs skull men mestadels av tiden är hänger han bara med på vad vi andra gör. Åtta små ulliga och gulliga ankungar kläcks här hemma och vi åker till Frövi och tävlar. Ed vinner igen och tar därmed sitt första cert och sm-pinne. Jag bygger en mur och Tilde börjar sova i sitt egna rum. Planen är att Onnie ska debutera i slutet av månaden men hon sträcker sig i ryggen och debuten blir lagd på framtiden. Månaden avslutas tragiskt med att våra höns och ankor blir uppätna.

 

Juli

Oturen fortsätter. Precis innan starten i Kanonsabotören får Ed något i ögat som gör att han inte kan titta. Jag stryker honom från alla loppen. Familjen gör en trevlig utflykt till omberg och njuter av en av sommarens få soliga och varma dagar. Vi tillbringar en vecka i Uppsala för lite agility som vanligt. Onnie får fortfarande inte tävla och Ed går sådär halvbra. I Karlstad är det äntligen dags för Onnies debut. Vila och utebliven träning gör det svårt att ta det på allvar men Onnie överraskar och går kalasfint, om än med några nybörjarmissar. Tyvärr blev det här också årets blötaste tävling och vi åker hem tidigare än planerat eftersom planerna mer liknar en gyttjepöl än en agilityplan. Tilde blir hela 9 månader gammal och är en ganska stor bebis vid det här laget.

 

Augusti

Äntligen är fåren på plats i hagen! Efter flera veckors slit har vi äntligen lyckats stängsla om hela hagen och hämtat hem en grupp med 8 djur. Detta innebär såklart att Pixen äntligen får börja valla. Ed kommer en morgon inhoppande på tre ben med en ordentligt svullen lårmuskel. Något som jag inte tar på så stort allvar då men som ska visa sig blir en utdragen historia. Tilde går sina första stapplande steg och ingen kan vara stoltare än mamma och pappa! Efter en del grubblande bestämmer vi oss för att ersätta hönsen med ett par getter och i mitten av månaden flyttar Bruse Lee och Buse Willis hem hit. Jag upptäcker tradera och blir helt fast i detta. Köper skor och kläder till Tildis som övergår mer och mer från att vara bebis till att bli ett litet barn.

 

September

Efter ett litet uppehåll i tävlandet är det dags igen. Ed är fortfarande skadad men Onnie är friskförklarad och efter uppehållet blir det som att göra debuten igen. Onnie går fint och det är nära att vi nollar våra lopp. Men en liten rivning här eller ett litet missförstånd där gör att vi inte får några resultat. Tilde börjat bli en hejjare på att gå. Vi river ner putsen på murstocken, beställer ny kamin och tävlar lite till. Onnie kommer in i någon slags unghundssvacka vilket verkar göra det omöjligt att kunna fokusera första loppet. Resterande lopp går kalasfint, men vi tar oss inte ur femfelsträsket och så är tävlingssäsongen över för i år. Jag får ett stort behov av att pyssla igen och bygger en hundgård.

 

Oktober

Jag har varit mammaledig i ett år och börjar se slutet på denna era. Krisar lite över detta men det går över då jag börjar jobba fredagar denna månad. Pepper har på prov bott hos en familj i Vallentuna och den här månaden blir han officiellt deras. Beslutet hade jag grunnat på länge och det kändes helt rätt när papperna skrevs. Alla tre hundarna visar sig vara lite skröppliga efter ett besök hos Marie men sämst ställt var det med Ed som blir röntgad och visar sig ha en inflammation i höften som inte vill läka ut av sig självt. Tilde ser till att det aldrig är en lugn stund här hemma och har en period av att lägga saker i tvättmaskinen -däribland pappas iphone. Månaden avslutas med barnkalas då vår lilla älskling fyller ett år.

 

November

Jag börjar jobba igen. 80 % förvisso, men omställningen är ganska stor. Tilde börjar på dagis på måndagen och slutar på fredagen. Det kändes inte rätt på något sätt. Istället bestämmer vi oss för att lösa barnpassningen på annat sätt med hjälp av farmor och mormor. Det bästa beslutet i år! Ridhusträningen i vårt alldeles egna ridhus (nästan i alla fall 😉 ) drar igång men annars består livet mest av en massa händelselösa vardagar. Ett välkommet avbrott blir sovmorgonen vi får när Tilde för första gången sover borta. Månaden avslutas med en superskoj helg i Stockholm på möhippa med underbara vänner.

 

December

Månaden inleds med en massa snö och kyla. Pixel och jag håller i vårt projekt lydnad som vi startat under hösten och får till och med tid för en träning med Lydia och Dingo. Självklart lyckas vi tajma en av decembermånads kallaste kvällar. Men vad gör man inte hellre än att träna lydnad när det är -17 grader ute?! 😛 Onnie utvecklas massor under vår vinterträning och tillsammans med Lydia och Dingo och Hedvig och Monster vinner vi lagklassen på ÖM. Hon hinner dessutom med att fylla två år och klassas numera som en hyfsat normal hund. Julafton spenderas i Kulla för att sedan, traditionsenligt, styra bilen mot Gävle i mellandagarna. Året avslutas med en 20-hundars nyårspromenad och middag tillsammans med Jessica, Lydia, Hedvig och Pascal i Björkeberg.

God Jul

Det blev inget julkort i år, varken på papperet eller i datorn. Men nu jag i alla fall knäppt kort på större delen av familjen på självaste julafton. Så det måste väl räknas som ett jul-kort 😉

God Jul från oss!

Jul i vårt hus

Julgranen är pyntad och klapparna inhandlade. Nu är vi redo för jul! Vi är inga storfirare av jul här hemma men med barn i huset måste man ju engagera sig lite och visst är det ju ganska så mysigt 😉

Om tomten råkar ha vägarna förbi Kråkorp i nästa vecka får han gärna passa på att bygga ut huset eller alternativt så kan han parkera en ny bil på uppfarten. Är inte helt säker på vad det är vi vill ha än. Men något stort som rymmer barn, hundar och packning blir bra. Jag är inte så knusslig tomten, välj du! 😛

Sist men inte minst en liten korrigering. Det är ju idag Onnie fyller. Var helt övertygad om att den 21 december var igår men jag har ju aldrig lyckats hålla reda på varken födelsedag eller ålder när det häller henne så varför skulle jag lyckas i år?? Så grattis på riktigt idag Onnie (som provgnager sitt nya tävlingskoppel)!

Jullov och GRATTIS Onnie!

Precis som ganska många andra (i alla fall på mitt jobb) så jobbade jag sista dagen inför jul idag. Den här hösten har gått alldeles galet fort! Men förvånansvärt smidigt och lätt. Det började ju lite kämpigt med jobbångest och dagiskrångel men allt redde ju ut sig på ett bra sätt. Tilde slapp dagis och jobbet har bara blivit roligare ju mer jag har arbetat. Trots det så ska det så klart också bli väldigt skönt med lite ledighet!

Idag är det också Onnies födelsedag!!! Och det firar vi …tyvärr med en, vad det verkar som, uppsliten ryggskada, suck. Planen är nu att koppelvila och leva i förnekelse för att kunna tävla i januari. Förutom HU:s klass 1 tävling så har vi också anmält till Åland. Jag är grymt peppad och vill, vill, VILL verkligen åka!!! Och jag är helt övertygad om att Onnie också vill det!

Hur som helst, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN lilla strumpan! Vad vore livet utan dig? Alldeles tyst och normalt antar jag 😉

Tilde-lös och sovmorgon

Klockan är sent. För sent egentligen, men vi är ändå uppe för Tilde sover hos faster inatt så vi får sovmorgon imorgon. Underbart!!!

Fast jag saknar henne redan så som plåster på såren så blir det två små Tilde-filmer ikväll där Tildis visar sina största intressen just nu: att prova skor och att dansa (ursäkta min fåniga röst, kan inte rå för det 😉 )

God natt!!

Pixel tränar lydnad

Pixen och jag kämpar på med lydnaden. Det började ju som ett litet oseriöst vinterprojekt för att ha något att göra i vardagsrummet på kvällarna. Men det är ju så roligt att träna med lillkillen att vi faktiskt har kommit en liten bit på vägen nu. Vi är ju inte på något sätt i närheten av att hålla samma nivå som Pixels syskon. Vi tränar liksom inte så där otroligt grundläggande som man gör om man verkligen vill satsa på det här, utan vi börjar med att få till momenten för klass 1 så får vi se hur långt vi kommer.

Jag har i alla fall fått önskemål om lite film på träningen. Så när Pixel var extremt uttråkad igår kväll så släpade jag mig mot alla odds ut i blåst, kyla, snö och med nackspärr och alldeles för stor och otymplig jacka. Vi tränade lite av det mesta från klass ett. Jag ser ut som en stel pinne med armarna på ryggen men egentligen är det nackspärr och svarta ärmar på jackan som ställer till det 😉 Jag kan redan nu utfärda en varning för otroligt tråkig, dålig och totalt oredigerad film. Kan också rekommendera att stänga av ljudet för att slippa hörselskador av blåsten och spola fram typ 5-6 minuter eftersom Pixel mest studsar jämfota av entusiasm där i början 😛

Jag kan i alla fall inte annat än hålla med om att det är nyttigt att se sig själv på film. Inser ju att vi har en hel del att jobba med innan jag kan vara nöjd. Målet får väl vara att tävla klass 1 till våren, men vi får se hur långt vi kommer 😉

Varsågod, en ful, mörk och tråkigt film om någon orkar titta 😛

 

Hej igen!

Jag har inte lagt ner det här med bloggen även om det kanske verkar så 😛

Det är bara så mycket som kommit emellan och som gör att det är svårt att få tiden att räcka till -vardag kallas det visst 😉

En snabb recap då från de senaste två veckorna: jag har börjar jobba på riktigt. Det går bra och det är superskoj! Ed är friskförklarad och rehabar för fullt. Tilde hänger med farmor på dagarna och det går jättebra! Pixel är pigg och vi kämpar på med lydnaden. Vintern har äntligen kommit lagom till att Axel fått julledigt. Och jag har bytt hårfärg. Ja, det var väl typ allt… 🙂

Nu tillbaks till nutid. Igår tävlade vi östgötamästerskapet jag och Onnie. Det var ju längesedan vi tävlade sist men vi har i alla fall kommit igång ordentligt med ridhusträningen. Trots det så hade jag inte så höga förväntningar eftersom vi inte direkt avslutade vår korta säsong med flaggan i topp. Vi tävlade både individuellt och i laget ”Lantslaget” med Lydia och Dingo och Hedvig och Monster.

Så här efter tävlingen kan jag konstatera att något har hänt med Onnie. Något BRA har hänt med Onnie! Jag vet inte hur det gick till (kanske var det skuttet 2m ner från ridhussargen 😛 ) men agilitypoletten verkar liksom ha ramlat ned! Hon var nämligen inte alls så där flamsig och ofokuserad i första loppet som jag mindes henne. Nu var det fullt fokus från start. Och bra fart hade hon också. Till och med i slalomen, där hon tidigare varit lite låg och försiktig på tävling, öste hon på! Så himla roligt och häftigt och underbart!!!

Dock så är hon fortfarande en ung hund som saknar en del rutin vilket märktes på några ställen och resulterade i en disk i första loppet och tio fel i andra. Men vad gör det?! Känslan var ju grym!! Hon fixade ju dessutom den ganska extrema miljö som valla ridhus erbjuder under dessa tävlingar och bara det är stort för att vara Onnie!!!

Som avslutning på tävlingen vann vi dessutom lagklassen med vårt eminenta Lantslag! Onnie rev ett hinder men gick in på klassens snabbaste tid så jag var ändå otroligt nöjd med vår insatts. Har man dessutom stabila lagkamrater som sätter nollorna så löser det ju sig i alla fall (fast vi hade faktiskt vunnit på tiden ändå) 😉

Som vanligt var det roligt att träffa alla likasinnade och leva ut sin agilityabstinens så här mitt i vintern! Ridhustävlingarna är alltid speciella och väldigt trevliga!

Avslutar med lite vinterbilder från schlätta: