En ganska viktig dag

Idag fyller Tildis 18 månader! Kanske inget att fira, men har man bara hunnit med att fylla ett år, gör ett halvår ganska mycket och är väl värt att uppmärksamma!

Därför tyckte mamma att det var läge för ett fint kort i bloggen. Men är man 18 månader har man mycket vilja och spring i benen, så helt enkelt var det inte 😛

Men efter att ha fått provsitta förarsätet i bilen och låtsas köra lite så var vi på bra humör igen och kunde bjuda på ett leende.

Nä, det gick inte

Redan efter första dagen i Tranås kan jag konstatera att det inte blir något sm för oss i år. Men ärligt talat så gör det ingenting. Vi gjorde vårt allra bästa och nollade dagens agilitylopp men tiden räckte inte. Jag tror i stort sett hela agilitysverige var i Tranås och på en bana med många nollor, som det var idag, räcker inte Eds tider till i den konkurrensen. Men som sagt, vi gjorde vårt bästa och då kan man inte vara annat än nöjd. 🙂

Hela denna slutspurt-sm-satsning har varit bra för oss. Det har gått klart över förväntan och jag är glad att vi ändå försökte. Vi har hittat varandra på banan och fått till ett flyt och självförtroende som inte riktigt fanns där innan. Vi har bevisat för oss själva att vi faktiskt platsar i klass 3 och att vi kan prestera, även om Ed inte är världens snabbaste.

Nu tar vi nya tag och satsar på att plocka sm-pinnar till nästa år istället. Den här gången ska vi ha lite bättre framförhållning och börja redan i maj 😛

Njudung

Ligger som vanligt lite efter när det handlar om bloggandet. Vi tävlade ju i helgen igen. Denna gång i Njudung, eller Vetlanda. Har fortfarande inte förstått vad som är vad…

Det här var ju första tävlingen utomhus för i år och därmed premiär för vårt nya, stora, fina tält!

Vädret var på topp och krävde ett akut inköp av solkräm. Axel gick i t-shirt och Tildis åt grillad hamburgare till lunch. Underbart helt enkelt!

Målet för helgen var egentligen ingenting. Att göra vårt bästa och se hur långt det skulle räcka i jakten på de sista sm-pinnarna. Eddan skötte sig strålande och gjorde allt för att rädda situationen när matte höll på att stå på öronen i första hopploppet. Trots ett ganska vingligt lopp kom vi trea och fick överraskande certet! Och detta blev också helgens enda resultat. Självklart är jag supernöjd, men jag kunde ändå inte låta bli att gräma mig över den lilla missen i agilityloppet som kostade oss en pinne. Så nära, så nära. Som alltid i agility. 😛

Nästa helg är det sista chansen. Två agilitylopp för att ta dom sista två pinnarna. Jag inser ju själv hur omöjligt det låter men om vi inte försöker så har vi ju verkligen inte någon chans.

Vallkurs

Vi har ju varit på vallkurs för Lena Karlsson i FTWs regi också.

Jag och Pixen behövde verkligen gå lite kurs nu. Vi har jobbat på här hemma så gott vi kunnat, men det är svårt när man inte kan så mycket. Jag tycker fortfarande att vallning är svårt. Man måste liksom läsa sin hund på ett helt annat sätt än annars i träning och dessutom har man ju en flock får, med egen vilja, att ta hänsyn till också.

Lördagen startade dock inte riktigt som jag tänkt mig. Här i Linköping snöade det hela natten, ovanför Askersund kom all nederbörd i form av snö. Jag hade husvagnen med mig och blev minst sagt lite överraskad när vägen helt plötsligt var täckt av ett ordentligt lager snömodd och vägen under fryst till. Att försöka krypa fram på detta underlag med en husvagn på sommardäck var väl kanske ingen hit. Det var med nöd och näppe som bilen med husvagn lyckades slira sig över krönet på flera backar. Avslutningsvis körde jag såklart fel i Fjugesta-skogarna, blev tvungen att försöka vända husvagn och allt och körde fast i lervällingen. Fanny var snäll och kom och drog loss husvagnen med sin bil så tillslut kom vi fram. Bara dryga timmen sent… *morr*

Lena är i alla fall en himla bra instruktör. Pedagogisk och bra på att förklara. Dock var hon kanske aningens skeptisk (MILT UTTRYCKT!) när jag berättade att jag tränat in läggandena med boll 😛 Men jag tycker att det har funkat bra och även på kursen funkade den delen fint. Överlag så var helgens budskap att jag ska ta det lugnare. Låta Pixel tänka till och kräva lite mer av honom. Framförallt att han ska sänka tempot mot djuren vilket ger honom mer pondus och styrka att flytta djuren. Fick också lite tips hur jag ska få våra numera lite bångstyriga får att göra som jag vill.

Vi fick till och med förtroendet att valla ute på fältet och inte bara i ridhuset. Pixen har aldrig haft så stora ytor att jobba på innan men han gjorde det så fint! Jag är mycket stolt över min lilla röding efter den här helgen. Ett VP till hösten känns faktiskt realistiskt nu 😀

Pixel väntar på sin tur

Födelsedagsfirande

Jisses vad jag ligger efter med bloggandet! Det händer så mycket nu att jag aldrig kan hitta tid att sitta ner och skriva lite. Men nu för jag ett försök.

Förra helgen firade vi min födelsedag. Axel överraskade mig med en helhelg! I fredags åkte vi till Stockholm, bodde på hotell Clarion, åt finmiddag och gick på teater. Vi såg ”Rain man” och det var första gången i mitt liv som jag satte foten på en teater. Väldigt roligt.

Efter en skön natts sömn och SOVMORGON åkte vi vidare till Grisslehamn och hotell Havsbaden. Här bjöds det på fika, spa-behandlingar, trerätters middag, jaccuzi, champagne, sovmorgon igen, frukostbuffé, mera spa och avslutningsvis lunch. Så himla härligt!!! Han vet vad jag behöver min karl! Och faktisk, efter en helgen kände jag mig riktigt utvilad, redo att möta vardagen igen.

Födelsedag

Igår var dagen då jag blev vuxen -på riktigt. Med andra ord har en dag på ”andra sidan” fortlöpt utan några större svårigheter. Att vara vuxen på riktigt känns misstänkt likadant som att vara nästan vuxen 😉

Några riktiga vuxenpoäng vi i alla fall samlat idag i samband med ett besök på kommunen för gratis bygglovskonsultation. Just nu drömmer vi om ett större kök, en riktig groventré och bergvärme. Förhoppningsvis ska detta också bli verklighet inom en hyfsat snar framtid. Men först är det en massa vuxensaker man ska lära sig. Det är nästan så man blir alldeles matt.

I övrigt flöt födelsedagen igår på och var riktigt trevlig. Jag hade inte särskilt mycket att göra på jobbet och unnade mig därför att sluta vid lunch. Axel lagade mat som vi åt i uterummet, vilket var premiär för i år.

Därefter var det dags för Onnie att göra ett återbesök hos Sven. Hon har känts så fin senaste veckan att jag hoppades på att hon skulle bli friskförklarad igår. Tyvärr blev det inte så. Sven hittade ingen smärta i ryggen men bogen gjorde fortfarande lite ont. Det var klart bättre än sist, och han tyckte vi kunde börja promenera som vanligt igen, men det kommer nog att dröja några månader till innan hon är helt bra. Några månader innebär att vi missar flera månader på tävlingssäsongen och det känns faktiskt jättetråkigt! Jag hade lite försiktigt börjat hoppas att vi skulle kunna tävla i maj, men det kan jag alltså glömma.

Dagen slutade ändå bra med kladdkaka i soffan med Axel och hundarna. Att fylla 30 är inte så tokigt trots allt! 😀