Undrens tid är inte förbi!!!

JAG (!!!) har nämligen lyckats redigera min första film, startat ett youtube konto och laggt upp den, filmen alltså! 😀

Snabbt gick det ju inte, men förhoppningsvis ska det inte ta en halv kväll nästa gång. Tänkte att det skulle va skoj om jag visste hur man gjorde nu inför tävlingssäsongen. En liten fågel (vi kan kalla den mamma 😉 ) har råkat viska i mitt öra (eller via telefonen var det ju faktiskt) att det möööjligen kanske kan finnas en liten videokamera i födelsedagspaketet som kommer snart (som jag själv såklart med stor omsorg har valt ut och skickat länken till för att det inte ska bli fel 😛 ). Alltså kommer det inte finnas någon som helst ursäkt för att inte filma alla lopp som kommas skall och sedan lägga ut det här. Kommer bli kanon!

 

Men tillsvidare får det duga med en lite halvtaskig filmsnutt från ”hemma-i-köket”-träningen i söndags. Eftersom Index tass läker mycket långsammare än jag trodde så är det den aktiviteten han får roa sig med så länge. Men han har blivit en hejjare på det här med te-diskriminering! Så här är till dig mamma -du undrade ju hur det gick till 😉

Hurra för FODAX!

Det är ju löjligt, jag vet, men jag är faktiskt lycklig för att jag har lyckats tränat upp kvällsmaten med Index! 😀 Jag har ju tidigare beklagat mig över att det är så svårt att få honom att äta överhuvud taget, men nu verkar problemet va veck. Och lösningen? FODAX!!! Så jäklans smarrigt tycker båda hundarna! Index inte bara åt -utan till och med glufsade i sig middagen idag, det har liksom aldrig tidigare hänt…

Två olika sorter har jag köpt, allt för att minimera risken att det ska tröttnas på. Fodax musch som är alldeles utmärkt att ha som träningsgodis då det är värmebehandlat kött i korvformat (något smuligt men vääääldigt uppskattat) och fodax neutral till frukost då matte sällan har tid att träna. Inte alls bökigt heller som jag trodde innan. Det ända negativa är väl att halva frysen nu är okuperad av hundmat, men vad  gör man inte för sina små. 🙂 Muschen däremot kan förvaras i rumstemperatur i 9 månader och har fått tagit plats i hallgarderoben istället.

Eftersom Index skar upp trampdynan igår så fick det bli stillsam träning ikväll. Vi hakade helt enkelt på trenden att diskriminera mellan olika te-sorter. Hade tyvärr inga te-påsar hemma så det fick bli lös-te upphällt i muggar, inte riktigt lika praktiskt när man har en hund som gillar att bära iväg på saker… Jag blir i alla fall alltid lika fascinerad när jag klickertränar hundar, om bara vi människor sköter oss så fattar de små liven så otroligt fort! Efter kvällens pass kan Index numera skilja ut kanel-te:et från tant-grön och lingondröm, inte illa… 😉 Och så söt han är sen när han står där med nosen nedstoppad i kanel-te-muggen med svansen hoppfullt vajande i väntan på klicket. Min lilla skrutt! Ska se om jag kan filma någon dag…

Pepper skötte sig också kanon! Han har verkligen fått bakdelskontroll och kan numera svänga runt hela sin långa kropp i svängarna. Det fria följet börjar med andra ord att arta sig och bitvis ser det riktigt bra ut -här hemma i hallen alltså 😉

Blod överallt

Suck, så hade Peppers klo (som matte råkade klippa lite för mycket på) precis slutat att blöda och spåren blivit borttorkade så går Index och skär upp trampdynan! Nu är precis hela vardagsgolvet täckt med blodiga tassavtryck… Som tur var är det inte något djupt sår och det har redan slutat blöda, men ändå så onödigt. Behandlingen får bestå av korta koppelpromenader tills det har läkt ihop, borde inte ta så många dagar.

Ändå är det alltid lika tråkigt när en hund är skadad! En liten tröst är ändå att den som verkar minst bekymmrad är Index själv 🙂

Rolf, en räddare i nöden

Ankorna har fått ett nytt hem!!!! 😀

Rolf är den räddande ängeln och ankorna ska få bo i hundgården. Helt perfekt! Där kommer de att få det bra och Rolf kommer att få äta ägg som bara den lagomt till påsk.

Jag kommer så klart att sakna dem och inte minst min träningsmöjlighet, men Rolf lovade att jag kunde få komma och valla lite ibland, så helt kört är det inte.

ANKOR SÖKER NYTT HEM!!!

Först vill jag tacka för alla grattis! Det värmer vekligen!!! 😀

Sen över till dagens stora problem. Ankorna måste flytta!  Blev precis uppringd av stångåstaden (av en mycket snäll tant, tack och lov). Något har tydligen klagat på att ankorna låter. Kom igen!!! Jag har en skola mitt emot mig där ungarna skriker för glatta livet, på gångvägen utanför kör bilarna i min 50 km/h och i centrum slår ungdomarna ner varandra. Och så väljer folk att klaga på att ankorna låter lite! Suck vad matt jag blir… Fast jag är å andra sidan inte så förvånad, det finns alltid folk som inte har något bättre för sig än att klaga bara för att. Jag hade nog ändå räknat med att behöva flytta på ankorna någon gång, men just nu när det precis håller på att bli vår och man faktiskt snart kan börja träna igen var ju typiskt dålig tajming.

Så…

FINNS DET NÅGON DÄR UTE SOM RÅKAR HA PLATS FÖR 3 STYCKEN CHARMIGA, MYCKET LÄTTSKÖTTA OCH VÄÄÄLDIGT PRODUKTIVA ANKOR???!!!

 

Ankorna behövde inte flytta bums, men inom en snar framtid. Så om inget nytt hem dyker upp blir de nog tvungna att flaxa vidare mot högre höjder, och det vore ju synd…

Första pinnen!!!

JAAAA! Vi klarade det! Äntligen lyckades vi nolla ett lopp när det faktiskt gäller och bärga första pinnen i hoppklass! Och tur var väl det, det är ju liksom inte varje dag man sätter sig själv i en bil för att åka hela vägen till Fagersta och tävla agility i ett dammigt ridhus mitt i vintern. Eller som Johanna och jag konstaterade när vi träffades där uppe i no-where: ”vi agilitynördar är fanemej inte riktigt kloka…” Känns det igen?!! 😛

 

Dagen började med agilityloppet och en mindre katastrof för våran del. Jag gjorde (som vanligt 😦 ) ett dåligt byte och hamnade efter Index som inte hade en aning om vart han skulle efter platta tunneln, han chansade på fel hinder, hamnade i målrakan, såg sitt älskade koppel som han glatt kom inspringandes med på banan. Suck, vi som inte ens hade kört halva banan… Men jag kan säker skratta åt det om ett par år eller så, hah!

Mellan klasserna tog jag mig en ordentlig funderare på varför det alltid känns så hysteriskt på tävling men oftast funkar bra på träning. Index är ju alltid lika laddad oavsett om det är träning eller tävling och rutinerna ser ganska så lika dana ut, alltså måste det ju bero på mig. Och efter att ha funderat lite till på saken så insåg jag att jag ju bara går in och springer som en skållad råtta utan att egentligen reflektera över vad hunden gör och är på banan. Inte konstigt att Index flippar ur på tävling när han har en matte som bara springer runt som en idiot. Insikten fick mig att bli riktigt irriterad på mig själv och jag bestämde mig för att gå in och ta ett hinder i taget och se till att hela tiden ha koll på min hund. Kan ju låta som en självklarhet, men lite eftersnack med Lydia visade att hon kände igen sig och vi klassade det som ett typiskt nybörjarfel.

Hur som helst, att bli lite förbannad var tydligen det som behövdes och det satt i hela loppet. Det blev inget perfekt lopp, några fulsnurrar råkade vi få, men vi nollade!!! Jag kan lova att Index kände att matte ändrat attityd för han skärpte verkligen till sig. Det gick fort, men inte hysteriskt på samma sätt. Hejja oss!!! Nu ska jag bara komma ihåg känslan till nästa lopp… =/

 

Johanna och Manne hade också en toppendag! Vad sägs om att plocka sin första pinne på debuten?!!! -och dessutom placera sig på en andra plats! GRYMT säger jag!!! 😀

 

Löpträning

Senaste veckan har jag tagit tag i löpträningen på allvar. Vilket innebär att vi har hunnit med två rundor.  😛 I torsdags sprang vi 7 km på 36 minuter. Eftersom det gick så bra så plussade vi på en kilometer på gårdagens runda. 8 km på 39 minuter slutade det på. Inte så tokigt om jag får säga det själv 😉  Milen i slutet av april känns inte längre helt omöjligt, nu det gäller bara att hålla i det här…

Nu är det sängen som gäller. God natt!!!

Vårtecken!

Jag tänkter inte ge upp! Våren är på väg …även om det sett lite dystert ut idag med snö och grått. Men! Jag har bildbevis!!! Hittade dessa under grannens köksfönster:  

Snödroppar hittade 5/3. Det finns hopp om våren!!!

Ankorna har ju som sagt också bestämt sig för att det är vår. Ikväll städade jag i deras hus och jisses vad produktiva de hade varit. 19 ägg sedan i onsdags hade de hunnit lägga!

Massor med ankägg. Fås i två färger; vitt eller blå/grönt 😉

Och de ser precis ut som hönsägg invändigt, kanske inte så förvånansvärt egentligen, haha...

Sen kom ju den stora frågan, funkar de att äta?!!! Fanns ju bara ett sätt att få reda på det… Kan ju säga att finare omelett har jag aldrig lyckats med! Och hur den smakade?? …MUMS! Två tummar upp för ankorna!!! 😀

Så här ska en omelett se ut! 🙂

Ryktet om min och Hedvigs promenad tidigare idag har säker redan spridit sig, hehe… Till det har jag inga kommentarer! 😉

Ankägg!!

Japp, nu är det vår! I alla fall om man ska tro ankorna som har börjat lägga ägg. Häftigt, om jag får säga det själv! 😀

Har länge misstänkt min bruna anka Betty för att vara en Bertil, men i morse mitt i frukosten fick jag bekräftat att Betty faktiskt är Betty men att Natasha egentligen är en Mr Nilsson… Bara till att börja plocka ägg alltså, för någon tillökning i familjen vill jag inte ha just nu, och troligtvis inte grannarna heller 😉

Länge sedan sist…

Ibland blir inte livet som man tänkt sig och då finns det inte alltid tid och ork över till att skriva i bloggen. Nu är det i alla fall dags för en uppryckning!

Eftersom det är lite svårt att sammanfatta senaste tiden och eftersom jag i ärlighetens namn inte ens har lust att försöka så har jag väl egentligen inte så mycket att komma med just nu… Däremot så har jag ännu en gång fått bekräftat för mig hur mycket mina älskade hundar betyder för mig! Jag är så glad att de finns i mitt liv!!!

I brist på annat så får det bli lite blandade bilder från senaste tiden:

Världens bästa fluff!

Och världens bästa sötnos!

Ett besök hemma i Gävle och Pepper kunde konstatera att Bill hade växt sedan sist...

...men ingen brottar ner super-taxen ostraffat! 😉

Tjpp så länge!