Pixel på kollo

29 april 2016

Livet är hemma just nu är minst sagt intensivt. Om vi inte är i vår värsta småbarnsperiod just nu, så är vi i alla fall inte långt därifrån. Att leva med två små barn i åldrarna två och fyra år innebär rätt många konflikter varje dag och en väldigt hög ljudnivå. Även när barnen är glada är det hög volym och mycket oväsen.

För Pixel som är världens mjukaste och förarvekaste hund är detta ett ganska jobbigt liv. Dagtid ligger hundarna oftast i groventrén för att undvika jobbiga situationer med barnen. Jag har tänkt att dem då också ska förstå att allt som händer i huset inte rör dem. Men Pixel tar ändå åt sig. Så fort någon höjer rösten försöker han krypta in under trådbackarna för att gömma sig. Och det är väldigt jobbigt att se eftersom det betyder att han ligger såhär nästan hela dagarna.

Det har dessutom eskalerat så pass att han tar åt sig när vi är ute. Så fort någon av barnen börjar gnälla och han anar att det kan bli en konflikt, springer han till farstun och lägger sig med huvudet i hörnet för att slippa vara med. En period var det till och med så illa att han inte ville lämna Axels sida de första två kilometerna på cykelturen, utan sprang och var låg bakom cykeln. Detta efter att Axel blivit arg på barnen en gång.

Onnie och Ed bryr sig inte alls på samma sätt. Även om de inte gillar när det bråkas här hemma så verkar de förstå att det inte rör dem. 

Det är jobbigt att se Pixel så ledsen. Och jag upplever det stressande att veta att han tar åt sig så varje gång han känner att det är irritation i luften här hemma. Så när Lydia föreslog att Pixel kunde få bo några dagar hemma hos dem tyckte jag det lät som en jättebra idé! Och hittils verkar det fungera klockrent! Pixel känner sig som hemma och alla verkar trivas med varandra. Och även om jag saknar Pixel här hemma så är det faktiskt en lättnad att veta att han inte behöver bli ledsen varje gång det blir tjafs här hemma. 

Tack snälla Lydia och Jessica för hjälpen!!!

Annonser

Äntligen vår!

10 april 2016

Den här helgen kändes det som att våren kom på riktigt! Så underbart!

Igår åkte jag och mamma till Tåkern med barnen medan Axel jobbade. Vi lyckades inte se någon av de fågelarter vi hoppats på och mestadels gick tiden åt till att springa efter Emil som hela tiden försökte smita iväg på egna upptåg, men på det hela taget var det en rätt trevlig utflykt ändå.

     

Idag har vi dragit igång med årets första projekt här hemma: garaget. Vi har röjt ut den högra och mellersta delen, städat ur och organiserat så nu har vi en fin och prydlig redskapsbod och äntligen ordning och reda på all fritidsutrustning.

Så trevligt att äntligen få komma igång och fixa här hemma igen! Jag har verkligen saknat det! Nu är vi laddade att ta tag i resten av garaget som är ett betydligt större projekt än dagens göra.