Världens sämsta förälder och en feminism-svikare

20 oktober 2015

Det är jag. I alla fall att döma utifrån de senaste månadernas inlägg och debatter som jag på avstånd följt. För vet ni vad, jag HATADE att AMMA. Det gjorde fruktansvärt ont, kläderna luktade ständigt sur mjölk och jag ogillade verkligen känslan av att ha en bebis hängande i tutten jämt och ständigt. Istället gav jag gladeligen ERSÄTTNING redan vid FYRA månader och när åldern var inne fick barnen VÄLLING. Ibland till och med TVÅ gånger om dagen!

Vi har gjort puréer och MATAT våra barn. Med SKED. För vi trodde det var så man gjorde, och dessutom gör sig maten bättre i magen än på tapeten och golvet.

Jag tycker Sverige är FANTASTISKT som ger alla möjlighet att stanna hemma nästan hur länge som helst med sina barn, beroende på hur mycket man är beredd att omprioritera i sin ekonomi. Vi är däremot rätt otacksamma både Axel och jag eftersom vi båda LÄNGTAT efter att få komma tillbaka till jobbet, få ta en fikarast med kollegorna i lugn och ro och kunna gå på toa utan barn i släptåg. Och vi har GLADELIGEN skuttat till jobbet vid föräldraledighetens slut.

Vi har lämnat våra barn på FÖRSKOLA. Redan vid 18 MÅNADERS ålder! Och till råga på allt går barnen HELA dagar eftersom vi BÅDA jobbar HELTID!! (Puh, många fula ord på en gång där…) 

Jag och Axel sover fortfarande TILLSAMMANS i sängen och barnen har ett EGET rum. För jag sover verkligen skitdåligt med två barn i sängen som vänder och vrider på sig hela natten. Axel med. Och då blir vi skitsura dagen efter. Barnen har inte alltid varit så nöjda med det och det har hänt att dem SKRIKER och GNÄLLER. Men så får det vara för vi PRIORITERAR några timmar vuxentid med varandra UTAN barn och en ostörd natts sömn.Vi tror att det är viktigt.

När barnen har gjort sig illa brukar vi TRÖSTA och säga att det GÅR ÖVER. Precis som våra egna föräldrar gjorde. Vi blir också ARGA på barnen ibland. Superarga till och med, på ett garanterat OPEDAGOGISKT sätt. Speciellt när vi är trötta och dagens energidepåer är tömda.

Ja, ni hör ju. Vi borde väl inte ens få ha barn!

Dessutom STÖTTAR jag gladeligen och alldeles utan eftertanke ROSA BANDET-kampanjen VARJE år, eftersom jag tror att skänka pengar till forskning är en bra gärning. Men ack så fel jag verkar ha…

PS. Emil fick vid enstaka tillfällen åka i FRAMÅTVÄND VAGN innan han fyllt ett halvår eftersom vi inte ville investera i en tionde vagn. Hur tänkte vi egentligen?!!

4 svar till “Världens sämsta förälder och en feminism-svikare”

  1. Cissi said

    Haha! 😀 Jag tycker ni låter som alldeles normala och fullständigt fantastiska föräldrar! Man ska göra det som passar en själv och ens familj, oavsett vad det är (så länge inte barnen tar skada så klart, vilket era barn verkligen inte gör).

  2. Hedvig said

    Håller med Cissi, alla gör ju så som det passar bäst i sin familj 🙂

  3. Hedvig said

    Förresten så är det väl i högsta grad feministiskt att vilja ut i arbetslivet efter barnafödande så där är du väl snarast en förebild och t ex jag en redig bakåtsträvare… 😉

  4. Karin said

    Vilket befriande inlägg! Här kommer ett släng av verkligheten, gud vad skönt att läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: