Mål för 2013, och hur gick det egentligen 2012?

02 januari 2013

Dags att utvärdera året som gick. Så här såg målen ut för 2012:

Ed
-Målet för året får väl bli att vi ska upp i trean, helst i båda klasserna så klart, men åtminstone i hoppklass. Hur gick det? Över förväntan faktiskt. Vi tog och upp i trean i båda klasserna och lyckades som en liten bonus till och med ta ett cert. Sedan tog det roliga slut när Ed gjorde illa sig och resten av säsongen var körd.

-Vi ska jobba vidare med kontaktfältsträningen och jag kommer inte ge mig förrän det ser ut som jag vill ha det. Får vi bara till det så kommer vi nog klara av agilitytvåan också. Det kanske inte ser ut exakt som jag vill ha det, men det fungerar uppenbarligen bra. Under den gångna säsongen tror jag inte vi fick mer än två kontaktfältsfel vilket var helt och hållet orsakat av mig. Men visst har vi lite kvar att jobba på innan kontaktfälten är 100 procentiga i alla lägen.

-Vi ska nöta slalom och tajta svängar och bli riktigt säkra på det. Ja, även här tycker jag fatktiskt att vi lyckades. Slalomet har inte varit något problem alls i år och har är tajtare i svängarna. Men den här träningen är en färskvara och med det långa uppehållet vi har haft nu så har vi nog tappat en del.

-Två kurser SKA vi gå. Jag måste också utvecklas men jag har inte unnat mig så många kurser hittills. I år ska det bli av! Check! Tre kurser blev det till och med i år!

-I övrigt ska vi bara ösa och ha riktigt skoj, träning som tävling! Vi behöver köra ihop oss och tävla mycket, men det lär ju inte vara så svårt att uppfylla. Trodde jag ja… Det visade sig visst att den här punkten var den svåraste att uppfylla. Skadan gjorde att vi missade halva säsongen och på det sättet är det svårt att komma någon vart.

Onnie
Den lilla råttan blir ju 18 månader i slutet av juli vilket betyder att vi har större delen av tävlingssäsongen framför oss. Men innan dess ska hon röntgas, ögonlysas och mh-testas. Förhoppningsvis hinner hon mogna lite till också. Men oavsett hur hon är när det är dags för debut så har jag bestämt mig för att starta henne den här säsongen. Är det något hon behöver så är det ju miljöträningen. Så några helt kravlösa starter med fokus på att bara gå in och ha skoj ska vi göra.

Onnie blev varken ögonlyst eller mh-testad i år. Ögonen har inte blivit av och mh:t tyckte inte uppfödaren var så viktigt så då står jag gärna över det om det går. Jag kan inbilla mig hur hon skulle bete sig och den upplevelsen hopppar jag gärna över. Röntgad blev hon dock och resultatet visade en c-höft på vänster sida. Några starter hann vi med med även om debuten blev uppskjuten på grund av skada. Dessa gick ju klart över förväntan även om vi inte fick med oss några resultat. Miljöträning har hon däremot fått i massor, och det har verkligen gett resultat! Hon har dessutom blivit äldre och mognat och mycket av dem beteendena hon hade och som jag beklagade mig över i början av året har försvunnit. Onnie är till synes en ganska normal hund nu och framför allt så fungerar det alleles utmärkt på tävlingsplatsen. Det är vår största seger det här året!!

Jag
Några slags personliga mål ska man väl också ha. I år har jag bestämt mig för att sluta oroa mig för vad som ska hända när jag doktorerat klart. I två års tid nu har jag grubblat och haft en klump i magen för vad som ska hända. I år ska jag istället njuta av nuet. Vad som kommer att hända om två år kan jag ändå inte påverka just nu. Nope, det här lyckades jag inte särskilt bra med. Eller möjligtvis har jag oroat mig lite mindre, men grubblat har jag gjort. Fast delvis har det varit positivt då jag känt en möjlighet och en frihet att faktiskt kunna styra livet dit jag vill. Hur det går i praktiken får vi se…

 

Mål för 2013

Vi börjar med hundarna:

Ed

Viktigaste målet är såklart att Eddan kommer tillbaka helt och hållet. Att vi kan träna och tävla så som vi gjorde innan skadan och att han inte blir skadad igen. För att få bästa förutsättningarna till det ska vi fysträna regelbundet och genomtänkt och se till att han är i så bra form som möjligt.

På agilityfronten har vi pratat om att Axel ska få ta över Ed. Axel har ända sedan i somras varit sugen att testa agility och Ed är ju en perfekt hund att lära av. Dom hann träna lite tillsammans innan skadan, men det var ju längesedan nu. Om han fortfarande är sugen i vår så skulle jag så klart tycka att det vore jätteskoj. Problemet är väl bara att Eddan tävlar i klass 3 och det kan väl vara lite svårt att som förare starta sin karriär där. Det blir såklart en mer naturlig ökning av svårighetsgrad när man startar i klass 1. Men det finns ju alltid inoff. tävlingar och öppenklasser där dom kan träna först. Själv skulle jag gärna få med Ed i ett lag. Han är ju inte helt konkurrenskraftig i trean individuellt, men han är en stabil hund och skulle platsa bra i ett lag. Men det gäller ju att hitta ett lag också, så vi får väl se… Någon större individuell satsning blir det nog inte på Ed i år då jag hellre vill fokusera på Onnie, men om man får drömma kan vi väl säga att vi vill ta ett till cert och några sm-pinnar i år.

Onnie

Precis som för Ed så är vårt stora drömmål en skadefri säsong. Jag ska göra allt jag kan i form av fysträning för att undvika skador och krånglande höfter.

Om vi lyckas med detta så får nog målet bli att vi ska ta oss upp i klass 2. Mer än så vågar jag inte hoppas på med en så orutinerad och ändå miljöpåverkad unghund. Ett delmål på vägen blir att vi ska hitta rutiner inför tävlingar och att Onnie ska orka med den ökade stressen som blir under tävlingssäsong utan att det ska gå ut över vardagen och det första loppet vid varje tävling. Kanske inte så mycket jag kan påverka, men i alla fall ett drömmål. Vi ska också gå minst en kurs i år för att utvecklas tillsammans som ekipage.

Pixel

Det är svårt att sätta mål för en sån ung hund som man inte riktigt vet hur han kommer att bli. Men med tanke på hur mycket tid vi har lagt ner på lydnaden så ska vi väl ändå lyckas ta ett förstapris i klass 1 under våren. Sedan räknar jag med att vi ska spendera mycket tid i fårhagen resten av säsongen. Minst två kurser räknar jag med att vi måste gå. Jag hoppas på att vi ska kunna starta ett VP i höst och förhoppningsvis också klara det, så klart!

Och så mig själv…

Jag har nog inte så många mål för mig själv. Sätta mål för träning och sådant är inte min grej. Just nu är jag väldigt nöjd med livet så målet får väl bli att fortsätta såhär. Att ha balans mellan hunderiet, familjen och jobbet. Jag går snart in på mitt sista år som doktorand så mycket jobb och grubblerier över framtiden är bara att räkna med. Ett mål får väl också bli då att njuta av det här sista året och tryggheten och glädjen med jobbet.

 

Förutom lite skador på vovvarna så var 2012 ett riktigt bra år. Vi uppfyllde många av våra mål, har hunnit med mycket och på det hela taget haft väldigt roligt. Nu hoppas jag att 2013 blir ett lika bra år och att alla i min omgivning får vara friska och krya.

Ett svar till “Mål för 2013, och hur gick det egentligen 2012?”

  1. Jag hoppas verkligen att ni får ett skadefritt år i år! Och att Axel fortfarande är sugen på att köra agility i vår!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: