En veckas vardag

Den här veckan började vardagen. Jag var tillbaka på jobbet, Axel gick till skolan och farmor kom hit och passade Tilde. Aldrig tidigare i mitt liv har jag haft ett sådant välplanerat liv! Så gott som varenda timme på dygnet är planerat och det gäller att hålla sig till planen för att allt ska klaffa. Men hittills har det funkat bra!

Som människa är jag egentligen inte så petig med tider men nu måste vi och det är helt otroligt vad effektiv man blir! -och tråkig… Glöm spontanitet och flexibilitet. Det funkar liksom inte att strunta i att gå och lägga sig i tid och se en bra film om man vill ta sig ur sängen morgonen efter. Inte ens på helgen eftersom barn inte har någon känsla och förståelse för det här med sovmorgon. Man kan heller inte låta bli att fixa middag vid fyra för då får inte Tilde någon mat. Och om man ändå struntar i det och ger henne något annat så går det istället ut över hundarna som inte får någon vettig kvällspromenad eftersom man lagar mat på deras promenadtid. Och eftersom man inte vill att hundarna ska behöva lida för att jag inte orkar hålla mig till planen så går man ändå en ordentlig promenad och stupar i säng alldeles för sent väl medveten om att det straffar sig dagen efter. Ja ni hör ju, minsta avvikelse från tidsplanen kan få förödande konsekvenser och slår alltid tillbaka mot en själv. Dominoeffekt kallas det visst 😉

Det positiva är att jag från och med nu alltid kommer i god tid till jobbet! 😛 Det har väl varit lite si och så med det tidigare eftersom vi inte har några bestämda arbetstider. Innan kunde jag droppa in runt halv nio. Det gjorde ändå inget in jag inte åkte hem före halv sex på kvällen. Men nu måste jag hem! Tilde går ju och lägger sig halv sju och jag vill ju hinna umgås lite med henne. Eller när jag slutar tidigt vissa dagar och farmor är här så måste jag fort hem och avlösa henne så som vi bestämt.

Planerat, strukturerat, tråkigt men praktiskt. Välkommen nya liv!