Tranås och lite uppgivenhet

10 september 2012

En lite sen rapport från lördagens tävling i Tranås:

Ni minns kanske vad jag skrev efter förra helgens tävling, att hon är så följsam och noggrann. Not any longer, så att säga! När Onnie hoppade ut ur bilen på Tranås BK var hon liksom inte samma hund som förra helgen. Galen är nog det ordet som bäst passar in tror jag! Nu hade hon fattat vad tävling innebar. Laddade på allt, inte bara själva agilityn utan allt, i bästa Onnie stil.

Första hopploppet var ingen rolig bana alls om man har en snabb hund, vilket också visade sig i resultatlistan. Så det loppet glömmer vi.

I de två följande agilityklasserna roade hon sig med att testa vad man får och inte får göra i tävlingssammanhang. Gungan flög hon över i båda klasserna och istället för däcket hoppade hon ramen. Jag gjorde såklart om allt som inte var ok och hoppas på att hon minns det till nästa tävling.

I sista hoppklassen var hon trött och ovanligt klistrig och missade hinder pga det.

På det hela taget är jag ändå nöjd! Kanske låter konstigt men hon går faktiskt väldigt fint. Det är också glädjande att se hur hon har tänt till på agility, hur roligt hon tycker att det är. Jag hoppas att det hon går igenom nu bara är en kort period.

Nu i eftermiddag tränade vi en sväng med Lydia och Dingo och då var det minsann inga problem med varken gungan eller däck. Skönt, för det betyder ju att det inte är grundträningen som brister utan stressen i tävlingssituation som orsakar problemen, och det kommer ju att försvinna om jag bara är noggrann och inte släpper igenom några fel.

Sen har dagen avslutats på ett pissigt och uppgivet sätt. Ed som har vilat, rehabat och kommit tillbaka fint från sin skada kom ikväll inhoppandes på tre ben! Han som dem senaste två veckorna gått längre promenader utan koppel och som vi nu trodde var kry igen. Vi har ingen aning om vad som har hänt. Vi har inte ens hunnit med dagens långa promenad än utan bara två korta promenader mestadels i koppel. Så släpper Axel in hundarna från hundgården och han går på tre ben. Hur är det möjligt?!

5 svar till “Tranås och lite uppgivenhet”

  1. lydiaodingo said

    Neej! Jäkla skit. Sitter det på samma ställe?

  2. Hedvig said

    Nej vad tråkigt!! Du har varit hos Arne väl? Vad ska ni hitta på då? Lämna in för röntgen? Usch det är så himla trist när de är halta!

  3. Emma said

    Men fy vad tråkigt! Verkar det vara samma skada som spökar? Stackars Eddan 😦

  4. A-C said

    Idag verkar han må mycket bättre! Vi koppelvilar några dagar och hoppas att det var något tillfälligt. Att benet somnat eller liknande

  5. Blä för skadade hundar! Känner så med er alla som jag känner som har skadade hundar som först är skadade, sedan friska, och skadade igen. Hoppas att han snart blir bättre på heltid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: