Premiären avklarad

Idag var det dags för debut på agilitybanan för mig och Ed. Vi körde bara hoppklass eftersom kontaktfälten inte är riktigt färdiga än, även om vi tränar flitigt. Jag var nervös. Jag brukar iofs alltid bli lite nervös precis innan start, men idag  blev jag nervös redan i bilen på vägen dit. Det var så länge sedan jag tävlade sist och mitt senaste minne från en agilitytävling är från ett regnigt Kumla där jag står och gråter med en stor otäck klump i magen och föraning om att något är väldigt fel med Index som bara river en massa hinder. Inget bra minne med andra ord. Sen är det alltid nervöst med en ny hund som man inte riktigt känner då man inte vet vad man har att vänta. Man har heller inga som helst rutiner eller ens en aning om vilka rutiner man bör ha. Med andra ord, men vet ingenting. Men så var jag heller inte där idag för att direkt tävla utan för att få träffa folk, vara en del av agilityvärlden igen, ha skoj med min Ed och bara få vara sådär totalt agilitynördig som man bara kan vara bland likasinnade utan att skämmas det minsta 😉 Och bara njuuuta av att allt löste sig så bra som det faktiskt har gjort efter den här tunga, hemska hösten och vintern som var. Att jag idag har en underbar och frisk liten flock som jag verkligen älskar! Och DET gjorde jag verkligen idag, njöt alltså, till 110%!!! 😀

Så, hur gick själva debuten då? Jo, Ed skötte sig strålande!!!! Jag är så otroligt nöjd med hans insatts och vi hade verkligen roligt ihop! Han är så skön den där hunden för han blir inte alls så där vallig när han går upp i stress som Index och andra border collies lätt blir. Istället skäller han, och det får han så hemskt gärna göra, då blir jag också peppad 😛 Han hade inte fullt lika mycket tryck under tassarna som han har här hemma när vi tränar, men istället fokuserade han desto mer. Loppet kändes tryggt och behagligt och jag är helt övertygad om att farten kommer med lite rutin och säkerhet. Allt vi tränat under de tre veckorna vi känt varandra, startrutiner, snäva svängar, slalom och upplopp, fungerade kanon! Det vi inte hunnit träna än som står på nästa veckas schema var också det vi missade,  sug på hinder som inte står på linjen (vilket tunnlarna i dagens lopp tydligen inte gjorde riktigt) och svänga över hinder. Ed är väldigt vid och svävar lätt ut i svängarna. Han har svårt att hoppa hinder på en cirkel och river lätt. Det är svårt att få honom att ändra kurs när han har bestämt sig för en riktning (vilket syns på filmen), lite som att svänga en båt, han svänger men det tar lite tid. Men det känns ändå som att vi börjar känna varandra. Jag har börjat lära mig hans lite mer dolda svagheter och har en plan för hur jag ska träna det. Jag ser mycket fram emot veckans träning, för att inte tala om tävlingen nästa helg! Nu jäklans är vi igång på riktigt!!! 😀

Film från dagens hopplopp i Söderköping: